Fru talman! Självklart är det regeringens plikt att
framlägga material som är korrekt och relevant för
riksdagen. Det finns ingen tvekan om att det är så det
skall vara.
Det föregående ställningstagandet i försvarspro-
positionen 1996 skedde genom att utgiftspost och
intäktspost byggde på material som kommit från För-
svarsmakten. Min företrädare strävade efter att minu-
tiöst följa de prislappar som Försvarsmakten hade
satt.
Diskussionen nu handlar i huvudsak om två ting.
Den handlar om hur det rationaliseringsutrymme som
ligger i riksdagsbeslutet skall användas. Enligt rege-
ringens åsikt, och det var också riksdagens, är det
använt av riksdagen för att ange nya verksamheter.
Det är vidare så att det har vuxit fram nya prislappar
eller större varor och tjänster inom Försvarsmakten
under det år som har gått. Däri ligger det som överbe-
fälhavaren har framhållit i sin skrivelse till mig.
Jag är inte nöjd med här utvecklingen och situa-
tionen som jag har kommit att möta den. En viktig sak
är att vi kommer till riksdagen i vår med ett nytt för-
slag till ekonomiskt styr- och planeringssystem. Jag
avser att också där försöka tillämpa tankarna på hur
man skall kunna avväga utgifter i nuet och utgifter för
framtiden. Det är möjligt, och det anges i regeringens
beslut i dag, att vi kan få ett tredelat anslagssystem -
utgifter för verksamheten i dag, utgifter för vår inter-
nationella verksamhet och utgifter som med ett över-
gripande ord kunde kallas för investeringar både i
materiel och fortifikationer och inte minst i forskning
och utveckling.
Jag hoppas att vi därigenom skall få en rationell
budget över tidsaxeln. Jag hoppas att högkvartersor-
ganisationen skall ge en rationell avvägning, med
möjligheter till insyn, mellan de olika komponenterna
i vårt militära försvar.