Fru talman! De ekonomiska ramar som riksdagen
angivit kommer att vara kvar om inte det säkerhets-
politiska läget motiverar något åt någotdera håll. Vad
vi gör är att vi anpassar verksamheten till ekonomin.
Vi gör därigenom också en tillämpning av anpass-
ningsprincipen.
Vi säger oss: Framtiden är osäkrare än nutiden. Vi
försöker att få fram förslag som innebär att de pengar
vi använder nästa år har större bärighet för framtidens
osäkerhet än nuets situation. Det kan betyda viktiga
och svåra men kanske också bra förändringar.
Jag är optimist. Jag tror att det här i kammaren, i
Försvarsmakten och i andra organisationer finns idé-
er. Man känner: Det är så här det är att vara rationell.
Jag ser fram emot detta. Jag vågar säga att jag tror det
är många anställda på högre och lägre nivå i Försvar-
smakten som känner: Det här är spännande.
När det gäller grundorganisationen räknar jag med
betydande innehållsmöjligheter. Men jag ser inget
akut behov att göra förändringar i den inriktning av
var vi har våra fredsförband som riksdagen beslutade
om förra året, inklusive årets beslut om försvarets
skolverksamhet.
Slutligen nämnde Jan Jennehag något om femårs-
perioden och femårsbesluten. Det har kommit debatt-
inlägg vid sidan av det Jan Jennehag gjorde som ock-
så pekar på att det är en sak som vi borde fundera på.
Kanske är det när kalla kriget är slut inte längre det
allra bästa att ligga kvar med den typen av planerings-
system som tycks innebära att man får en ansamling
av utgifter i början av en period och möjligen något
mera öppna förhållanden längre fram.
Jag är beredd att ta en diskussion. Jag är tacksam
att riksdagens försvarsutskott och dess politiker läm-
nar sina synpunkter på hur försvarets planeringshori-
sont bör vara för framtiden.