Fru talman! Jag har litet svårt att förstå bakgrun-
den till att försvarsministern välkomnar åtgärder som
han tvingats fatta beslut om med tungt hjärta.
Försvarsministern har vid upprepade tillfällen här
i kammaren redovisat att det har varit svårt för honom
att komma in i försvarspolitikens alla vindlingar. Det
är alltså på grund av bristande kunskap som han har
hamnat i dagens situation. I början av försvarsminis-
tertiden var det rätt lätt att acceptera detta, men efter
snart ett år är det svårt att tycka synd om försvarsmi-
nistern. Det är det särskilt i perspektivet att Försvars-
departementet har dränerats på kompetens sedan 1994
när Socialdemokraterna tog över makten. Det har
t.o.m. gått så långt att ett enigt försvarsutskott har
kritiserat kompetensen hos Försvarsdepartementet när
det gäller förmågan till analys och utvärdering. Kan-
ske hade man, om Försvarsdepartementet varit starka-
re, haft en förmåga att upptäcka det här tidigare ge-
nom aktiva åtgärder i stället för att reagera i efter-
hand.
Försvarsplanering är svårt och kräver lång erfa-
renhet. Det är inte bara försvarsministern som har
bytts, utan på två och ett halvt år har vi sett tre stats-
sekreterare i Försvarsdepartementet. Kanske förtjänar
det att fundera på om den här typen av befattningar,
som inte är särskilt lämpliga för on the job training,
skulle besättas av befattningshavare som kunde jobbet
innan de tillträdde.
Försvarsministern pekar nu på anpassning som det
allenarådande saliggörande. Det leder i praktiken till
en fortsatt urholkning och övervintring.
I försvarsdebatten den 5 december tog försvars-
ministern upp anpassningsfrågan och redovisade då
inte några svar på mina och utskottets frågor och
påpekanden från 1995, 1996 och 1997. Hur skall
försvarsministern kunna bedöma innehållet i de an-
passningsåtgärder som han nu har givit överbefälha-
varen i uppgift att vidta utan att han har den samman-
hållna anpassningsdoktrin som försvarsutskottet har
frågat efter gång på gång, och utan den redovisning av
vidtagna åtgärder och redovisningar som försvarsut-
skottet frågade efter 1996 och som inte redovisades
varken i regeringens skrivelse eller i propositionen?
Jag ser inte att ministerns förslag att inteckna an-
passningsåtgärder ytterligare en gång som någonting
annat än det enda som finns kvar för att spara pengar i
ett akut läge. Jag har svårt att se det positiva i detta,
eftersom det direkt bryter mot 1996 års försvarsbe-
slut.