Fru talman! Jag tackar försvarsministern för att
han vidgår att det finns brister i Regeringskansliet.
Min uppmaning till försvarsministern är att åtgärda
dessa i stället för att tala.
Anpassningsproblematiken är svår, men det
handlar inte bara om prosa utan också om verkligt
innehåll. Jag vill instämma i det som försvarsminis-
tern har sagt om det.
Det första beslutet om anpassning fattades 1992,
och vi gjorde då klart att den ettåriga återtagningsti-
den skulle gälla från 1993. Vi har nu haft fem år på
oss att diskutera detta. Försvarsutskottet har pekat på
bristerna i det underlag som har kommit från Rege-
ringskansliet 1995, 1996 och 1997.
Jag tycker inte att det är acceptabelt att försvars-
ministern nu under galgen, när vi har hamnat i den
akuta ekonomiska krisen, påstår att man kommer att
ta fram redovisningen av vidtagna åtgärder och
kompletterande förslag. Det borde ha gjorts långt
tidigare. Detta är inte rimligt. Det riskerar dessutom, i
perspektiv av de saknade pengarna, att leda till alltför
stora inteckningar i försvarets beredskap och krigs-
duglighet.
Försvarsministern nämnde många vackra ord, som
t.o.m. ledamöter i denna kammare har svårt att förstå.
Men vakantsättning betyder i praktiken att förbanden
inte finns. Kompletterande utbildning betyder att
förbanden inte kan användas utan måste ha mera
utbildning. Det blir varken hackat eller malet, för-
svarsministern, och det sämsta är att göra detta under
galgen.