Fru talman! Det finns två element i Göthe Knut-
sons senaste inlägg. Det ena är frågan om motivation.
Jag tror att det finns mycket i dagens försvarsmakt
som skapar motivation. Det har jag mött när jag har
varit ute. Man har ny materiel, ibland av absolut
världsklass. Och man vet med sig det.
Men jag har också mött från såväl soldater som
höga officerare: Vad skall vi göra med en försvar-
smakt som sedan slutet av 1930-talet varit dimensio-
nerat, inriktat och planerat för att möta och avskräcka
från ett invasionsförsvar?
Man har sagt att försvarsministern och regeringen
bör tänka på den saken. Man bör fundera över hur
länge känslan av att tillhöra något som är meningsfullt
på riktigt kan hålla i sig utan att det blir en diskussion.
Det gör att jag i det hänseendet välkomnar de åt-
gärder som vi nu med tungt hjärta nödgas vidta - jag
är då inne på den andra delen av Göthe Knutsons
inlägg - till följd av möjliga, sannolika budget-
problem. Det är två ting. Men jag ser att vägen ur
överplaneringen också på ett positivt sätt kan knytas
till en modernisering av en del i ett samhälle där de
som är där verkligen alltid också måste ha en känsla
av att de står i en omedelbar, meningsfull relation till
resten av samhället.