Fru talman! Jag måste säga att det är att bli ledsen
under galgen. Om en utskottsordförande i kammaren
skall nödgas säga att han är arg och besviken, då kan
det ändå krypa fram. Försvarsministern är också be-
sviken, säger han. Jag vidhåller att detta är en av årets
stora skandaler. Den kan inte passera helt opåtalad.
Jag fick inget svar på frågan varför det var nöd-
vändigt att just i dag, på den mest olämpliga dagen
under hela året, betyga överbefälhavaren ytterligare
förtroende. Vi kunde ha sparat det någon vecka, herr
försvarsminister. Då hade det i varje fall inte ramlat ut
så oerhört olämpligt som det har gjort i dag. Jag be-
klagar det. I detta fall försökte jag att vara vän med
regeringen. Vi borde ha lagarbetat och kommit fram
till något bättre. Den här signalen till svenska folket
innebär att pojkar dunkar varandra i ryggen, och se-
dan blir de kompisar. Här är ingen vänskapskorrup-
tion tillåten. Vi i riksdagen är förnedrade, och det har
vi all rätt att känna.