Fru talman! Tack för redogörelsen. Vi har sedan
förra onsdagen haft tillfälle att lyssna till såväl över-
befälhavaren som försvarsministern. Försvarsutskottet
hade i går förmånen att få en redogörelse från stats-
sekreteraren om dessa förhållanden. Inte någon gång
har det med ett ord eller en rad framkommit att för-
svarsministern är bekymrad eller ledsen eller anser att
han har missat att han är ansvarig för att det senaste
försvarsbeslutet har fattats på felaktig grund. Det
bekymrar inte försvarsministern att han har lämnat
sådan information. Försvarsministern är oskyldig till
att vi fattade ett långsiktigt försvarsbeslut för ett år
sedan på precis samma dåliga grund. Det kan jag inte
rikta kritik för mot Björn von Sydow. Men som för-
svarsutskottets ordförande är jag skyldig att se till att
dokument från försvarsutskottet som utgör grund för
denna riksdags beslut förs fram och förs vidare. Detta
har inte med ett ord nämnts under den tid som har
gått. Detta är kort och gott skandal. Jag är indignerad,
men jag är också arg å mitt utskotts och denna riks-
dags vägnar över att detta över huvud taget kan före-
komma och över att man kan göra det ena inlägget
efter det andra och totalt gå förbi detta. Det är kort
och gott att tära på det förtroendekapital som man till
äventyrs anser att man har. Det kan inte få fortgå.
Fru talman! Jag vill också peka på en omdömes-
fråga. Var det nödvändigt att just i dag, när både
försvarsministerns och överbefälhavarens förtroende-
kapital är tärt fatta ett organisationsbeslut vid rege-
ringssammanträdet som går ut på att ytterligare öka
överbefälhavarens redan mycket stora makt? Kan
försvarsministern tänka sig ett sämre valt tillfälle att
föra fram detta? Jag kan inte det. Jag vill gärna höra
försvarsministerns syn på dessa två frågor.