Fru talman! Jag tycker att det var en verkligt befo-
gad frågeställning. Åke Carnerö säger att försvarsbe-
slutet byggde på en återtagningsförmåga på ett år. Jag
vill vara tydlig här. Vad vi säger i uppdraget och
anvisningen till högkvarteret och Försvarsmakten är:
Försvarsmakten skall redovisa förslag på vilka för-
band som inte behöver omfattas av kravet på att kun-
na uppnå full krigsduglighet inom ett år - detta efter
ett särskilt beslut och beräknade besparingar av dessa
förslag.
Det är möjligt att vi, när vi får förslag från överbe-
fälhavaren med denna inriktning, finner att det är
nödvändigt att be riksdagen fatta ett formellt beslut.
Det kan bli en förutsättning. I så fall kommer vi själv-
fallet att vara mycket tydliga och noggranna med att
det är Sveriges riksdag som avgör sådana fundamenta-
la frågor. Här öppnar vi en möjlighet för en diskus-
sion som jag tror välkomnas i stora delar av totalför-
svaret, där man ser att man hellre vill kunna använda
de resurser som man har fått sig tilldelade av Sveriges
riksdag på ett sätt som bär framåt.
Jag tror att när det gäller detta, när det gäller ut-
bildning och när det gäller andra ting kan det i verk-
ligheten bli fråga om någonting som innebär att man
sänker krigsdugligheten i nuet för att på ett bättre sätt
bevara och trygga den för framtiden.
Om det fordrar tydliga riksdagsbeslut är det
självklart att vi återkommer. Men jag tror att redan
diskussionen om detta är positiv och bör kunna göras
positiv av oss alla.