Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 22
behandlar bl.a. ytterligare statliga garantier, utöver de
11,5 miljarder som redan beslutats, till den s.k. Den-
nisöverenskommelsen. Utskottet tillstyrker regering-
ens förslag om, denna gång, ytterligare 822 miljoner
kronor till Dennispaketet.
Vi i Centern avstyrker förslaget, och jag vill redan
nu yrka bifall till reservationerna nr 1 och 3 i betän-
kandet.
Som utskottet anför är det nödvändigt att förbättra
trafik- och miljöförhållandena i storstadsområdena.
Skall vi klara miljön, och det måste vi göra, krävs det
en serie av åtgärder. Säkert måste vi bygga ut vägnä-
tet, framför allt i länets ytterområden. Men det hand-
lar också om att bygga ut kollektivtrafiken, om att få
fram miljövänliga bränslen, om minskat trafikbuller,
om satsningar på ny motorteknik, om satsningar på
järnvägstrafiken och om ökad kapacitet för den spår-
bundna trafiken.
Det är allmänt vedertaget att vägtrafiken svarar för
mer än hälften av alla luftföroreningar i Stockholms
län. Avgaser drabbar mark, vatten, luft, människor
och djur och, inte minst, vårt kulturarv.
I de närmaste kommunerna runt Stockholms stad
är pH-värdena i marken nu mycket låga. Ju närmare
stadskärnan man kommer, desto lägre blir pH-värdet
med åtföljande utfällningar av tungmetaller och andra
ämnen som skadar växter, människor och djur.
Mot denna bakgrund och med denna kunskap är
det märkligt - nästan ofattbart, vill jag påstå - att man
nu planerar för ett trafikpaket, inklusive ett antal stora
trafikleder som ger såväl ökad trafik, ökade avgas-
mängder och ökade skador som mängder av olösta
ekonomiska problem. Flera instanser menar att de av
regering och riksdag uppsatta miljömålen inte kom-
mer att klaras.
Den planerade västerleden, som ekeröborna i en
särskild folkomröstning sagt nej till, kommer på Mä-
laröarna att hota kulturmarker som bebotts i tusentals
år.
Självfallet får en österled allvarliga miljöeffekter
på Djurgården. Lederna kommer, inte minst av eko-
nomiska skäl, att driva fram ett stort exploaterings-
tryck mot bl.a. Mälaröarna, Vällingby-Grimsta-
området, Östermalm, Gärdet och delar av Djurgården
och Nacka. Flera förvaltningar slår fast att kollektiv-
trafikresandet kommer att minska till följd av en ös-
terled. Detta är inte ett steg framåt - detta är ett steg
bakåt.
Det är, herr talman, förvånande att man inte ger
sig tid att ta intryck från andra storstäders trafikpla-
nering där man nu - exempelvis i Berlin men också i
Belgien och på en del andra platser - är i full gång
med att ompröva tidigare beslut om nya kringfartsle-
der. Varför gör man det? Jo, av den anledningen att
man har kunnat se mycket negativa effekter i andra
städer där trafikledsutbyggnaderna fortsatt.
Utskottet anför att "osäkerhet råder kring Denni-
söverenskommelsens genomförande och ekonomi".
Det är mycket snällt sagt. Jag vill påstå att såväl ge-
nomförande som ekonomi befinner sig i uppenbar
kris. Jag är inte förvånad. De ursprungliga planerna
med bl.a. en mycket dålig lokal förankring var, och
är, ohållbara.
En trafiksatsning av det här slaget och av den här
storleken förutsätter, menar jag, långsiktiga beslut,
genomtänkta beslut och förankrade demokratiska
beslut. Dennisöverenskommelsen uppfyller inte dessa
krav. Ofullständigt beslutsunderlag, otillräcklig be-
lysning av miljöeffekterna, dålig demokratisk förank-
ring och dåligt ekonomiskt underlag är mera känne-
tecknande för den här överenskommelsen, vilket -
inte förvånande - har lett fram till dagens situation
med förseningar, krisekonomi och begäran om ytterli-
gare pengar och statliga garantier.
Situationen i dag är att planeringen av snabbspår-
vägen och förlängningen av tunnelbanan är försenade.
Tredje spåret och utbyggnaden mellan Kallhäll och
Kungsängen är försenade. En del av Haningeleden är
försenad. Utbyggnaden av Ringen är, som utskottet
skriver, kraftigt försenad, och utbyggnaden av Norra
länken beräknas bli försenad ett år. Det innebär att
den inte kan öppnas för trafik förrän 1999, i stället för
som planerat 1997.
Också införandet av vägtullar kommer att bli
kraftigt försenat. Skall överenskommelsen följas kan
tullarna på trafiken tas ut tidigast år 1999 i stället för
år 1996, som tidigare förutsatts.
Med högre realränta än beräknat, med betydligt
högre byggkostnader än beräknat och med minskade
och försenade intäkter från de planerade vägtullarna
är risken nu mycket stor att låneskulden växer även
efter det att motorlederna är färdigbyggda, vilket
innebär att lånekostnaderna tar överhand och skatte-
betalarna får stå för i storleksordningen 20-25 miljar-
der kronor.
Det är därför inte förvånande att utskottet nu ber
regeringen att så snart som möjligt för riksdagen re-
dovisa "en hållbar modell för hur planerade trafik-
och miljöinvesteringar i Stockholmsområdet kan
genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara for-
mer".
"Regeringen bör därvid överväga att införa en öv-
re gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommel-
sen." Så säger utskottet. Jag instämmer. Men förvå-
nande är att utskottet inte säger rent ut: Ompröva
grunderna för Dennisöverenskommelsen! Inga nya
och ytterligare statliga garantier.
Ett sådant rakt och entydigt besked hade varit nyt-
tigt för trafikplaneringen och hade bidragit till att lösa
ett antal knutar av såväl politisk som ekonomisk art.
Det hade inneburit en ny handlingsfrihet utan bun-
denhet till gamla ohållbara avtal. Det hade inneburit
att man, som nu är fallet, hade sluppit jaga konstlade
lösningar som tidigareläggning av biltullar, höjningar
av biltullsavgiften, statligt övertagande av driften eller
tillfällig regional bensinskatt, med svarthandel och
andra problem som följd.
Nej, herr talman, det är dags att inse realiteterna.
Det är dags att rätta mun efter matsäck. Det är dags att
släppa prestigen. Det är dags för omförhandling av
Dennisöverenskommelsen - en omförhandling som
bygger på realism, som är ekonomiskt hållbar, som är
miljömässigt hållbar och som är demokratiskt förank-
rad.
I en sådan uppgörelse bör varken Österleden eller
Västerleden ingå. Ökad satsning bör ske på kollektiv-
trafiken och möjligen bör en förstärkt essingeled
kompletterad med den sedan länge planerade Brom-
magrenen vara såväl en ekonomisk som en vettig
trafiklösning för att klara behovet av förstärkta väg-
förbindelser mellan Stockholmsregionens södra och
norra delar.
Jag är övertygad om att det är möjligt att uppnå
Dennisöverenskommelsens mål, ett bättre fungerande
trafiksystem, till kostnader som är betydligt lägre än
nu, när kostnaderna närmast okontrollerat skenar i
väg, och med betydligt mindre förstörande ingrepp i
miljön än nuvarande förslag innebär. Det fordras en
omförhandling, och det bör regeringen ha styrka nog
att tala om.
Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationerna
nr 1 och 3 och i övrigt bifall till hemställan i betän-
kandet.