Herr talman! Det är förståeligt att riksdagen har
fattat beslut om infrastrukturinvesteringar och lös-
ningar för storstäderna, särskilt med tanke på det
hårda tryck som storstadstrafiken nu utsätts för.
Jag vill begränsa mitt anförande till Dennispake-
tet. Trafikutskottet har i betänkandet dragit en del
anmärkningsvärda slutsatser. Jag citerar ur samman-
fattningen: "Utskottet konstaterar att osäkerhet råder
kring Dennisöverenskommelsens genomförande och
ekonomi." Med detta avses att utskottet menar att det
i och med detta råder en osäkerhet om vägtullarnas
egentliga genomförande, särskilt nu när Solna stad
blev först med att säga nej till tullar på sin mark.
Dessutom måste hänsyn tas till anläggningskostnader-
na och ränteutgifterna som kommer att stiga i höjden.
Trots att 300 miljoner extra föreslås för norra länkens
miljöförbättringar uppnås ändå inte fullgod standard
när det gäller miljökriterier för en motorled.
Det är glädjande att utskottet har fastställt att det
råder en klar osäkerhet om hur finansieringen egentli-
gen skall gå till. Det är även mycket glädjande att
utskottet konstaterar att den statliga garantin skall
underkastas samma restriktiva prövningar som övriga
utgiftsåtaganden i budgeten. Det har också sagts i
avtalet att statsbidrag skall utbetalas endast om upp-
görelserna kan uppnås i sina huvuddrag. Regeringen
skriver att de ökade kostnaderna kan komma att inne-
bära att Vägverkets utbyggnader, enligt Dennisöver-
enskommelsen, kan komma att begränsas. Detta inne-
bär alltså att utskottet har skrivit en hel del inkonsek-
venser i sitt betänkande.
Om det råder osäkerhet om ifall det skall göras en
restriktiv prövning, hur kan det då komma sig att
utskottet sedan beviljar detta? Man säger att det är
oklart om det går att finansiera enligt de premisser
som sagts, men ändå beviljar man garantin. Vidare
säger man att statsbidraget skall utbetalas bara om
uppgörelserna om Dennispaketet uppnås i sin helhet,
vilket de med största säkerhet inte kommer att göra.
Då kan man fråga sig hur mycket av avtalet som
verkligen gäller.
Det har sagts så mycket bra om Dennispaketet just
nu, så jag skall begränsa mig till en del andra aspek-
ter. Det finns en annan aspekt som är oerhört viktig
men som inte har uppmärksammats, nämligen att
Stockholm under det senaste året har utsatts för en hel
del spektakulära investeringar av vilka alla inte har
genomförts. Ett sådant exempel är Globen som inte
har visat sig vara en särskilt lönsam investering. Till-
sammans med en massa infrastrukturinvesteringar har
man haft en markant markvärdestegring av vissa om-
råden. Detta är ett stort problem för en storstad, där
det redan är bostadssegregation och problem med
boendet - det finns tomma lägenheter i Stockholm
som ingen har råd att bo i. Jag kan som exempel näm-
na en månadshyra på 9 000 kronor för en tvårummare.
Ett av de områden som man nu är väldigt attrahe-
rad av är hela området runt Värtan, där man vill mil-
jösanera och bygga bostäder. Det är i och för sig
väldigt bra. Problemet är bara att man med bostads-
byggandet motiverar byggande av en motorled, vilket
vore helt fel. Om det skulle vara fråga om en bostads-
byggnation, vore en radikal spårutbyggnad betydligt
bättre.
Vilka borde då vara de rimliga lösningarna, om
Dennispaketet inte är det? Riksdagen har tillsammans
med kommunerna i det berörda området beslutat om
de nämnda paketen. Ett argument som ofta används är
att det inte finns något annat alternativ.
Jag vill räkna upp några av de alternativ som fak-
tiskt finns. För det första har Sverige som land anslutit
sig till Klimatkonventionen. För det andra har Stock-
holm som stad ansökt om medlemskap i Klimatför-
bundet.
Klimatförbundet syftar till att halvera växtgasut-
släppen till år 2010 och att hjälpa folket i
regnskogsländerna att behålla sina regnskogar. Några
exempel på städer som är med i Klimatförbundet är
Berlin, Wien, Frankfurt och Genève. Klimatförbundet
menar att utsläppen halveras genom att biltrafiken
minskas radikalt och genom att man planerar byggna-
der bättre, så att arbetsplatser och bostäder integreras.
Dessutom måste det självfallet göras mindre attraktivt
att åka bil. Man talar om en ungefär fyrfaldig ökning
av kollektivtrafiken.
Man måste även kunna föreslå andra lösningar.
Att Dennispaketet inte är den enda möjliga lösningen
för Stockholm har jag nyligen tagit del av på en mässa
med alternativ till Dennispaketet som genomfördes i
Stockholm. Jag skall nämna en del av dessa alternativ.
T.ex. föreslås Emilpaketet av Emil Flodlund, som
redan som 13-åring föreslog en miljövänligare lösning
än Dennis. Huvuddragen i Emilpaketet är att fula
trafikleder grävs ner, att det tredje och det fjärde
spåret får gå över Centralbron. Vidare föreslås spår-
vägsnät i innerstaden och investeringar för cyklister
som skulle innebära att 55 % av alla arbetsresor skulle
ta mindre än 20 minuter att cykla. Emilpaketet bygger
på att trafiken skall minska i hela länet och att tio
gånger så mycket som i Dennispaketet satsas på mil-
jön. Ett annat förslag är utökade IT-satsningar för att
minska transportbehovet och öka livskvaliteten. Man
talar bl.a. om BBS-system, EDI-system och en massa
annat. Utställare var Föreningen IT för miljön.
Haga-Brunnsvikens vänner menar att en enkel
tunnel för trafik mellan Norrtull och Värtan, lagd i ett
sydligare läge än i de nuvarande planerna, skulle
innebära att tunneln blev en tredjedel kortare och att
Bellevueparken skonades. Samtidigt skulle Bergs-
hamraleden norr om Brunnsviken sänkas ner och
däckas över för att återskapa enheten Haga-
Brunnsviken-Ulriksdal. Detta är av särskilt stor bety-
delse, eftersom riksdagen i höstas beslutade om att
Hagaparken skulle vara en nationalstadspark.
Med denna lösning skulle det bara bli ett avgas-
torn kvar. Det skulle inte bara innebära lägre drifts-
kostnader för en kortare tunnel utan även sänkt bygg-
kostnad med ungefär 1 miljard.
Den nya spårbussen är en mycket intressant upp-
finning av Lennart Michanek som är utbildad vid
institutionen för trafikplanering på KTH. Spårbussen
är eldriven och dessutom mycket energieffektiv.
Uppfinningen består i att den via en enkel teknisk
lösning kan köras på både vägar och spår, vilket bety-
der att man tillvaratar de bästa kvaliteterna av båda
transportsätten, dvs. bilens flexibilitet och de miljö-
fördelar som spårtrafiken innebär. Spårbussen finns i
fullskalig modell, och den fungerar dessutom.
Ett nytt förslag beträffande Centralstationen i
Stockholm har utarbetats av Magnus Jansson, som går
sista året på tekniskt gymnasium. Enligt detta alterna-
tiv skulle Centralstationen förläggas till Lindhagens
plan vid S:t Görans sjukhus. Stationen skulle bli en
renodlad fjärrtågsstation. Den nya centralstationen
skulle ges möjligheter till en rejäl satsning på kollek-
tivtrafiken med bl.a. tätare pendeltågsturer, eftersom
nuvarande centralstation enbart skulle vara ett lokalt
resecentrum för pendeltåg och tunnelbana. Eftersom
den nya centralstationen skulle ligga under marken,
skulle man inte heller förstöra några värdefulla
stadsmiljöer. Detta skulle dessutom ge ett lyft för
själva stadsdelen som i dag domineras av två motor-
vägsliknande leder.
Cityspår är ett förslag om en modern miljövänlig
innerstadsspårväg. Den är miljövänlig och utgår från
en stadsbyggnation där människans behov bestämmer.
Spårvagnens små utrymmesbehov gör det möjligt att
minska biltrafikytorna, ger plats åt fotgängare på ett
människovänligare sätt än det nuvarande och skapar
dessutom utrymme för grönska, cyklister och torgytor
- något som måste vara högst behjärtansvärt, särskilt
eftersom Stockholm skall bli kulturhuvudstad.
Enligt detta förslag skulle sammanlagt tre cityspår
dras. Förslaget om Cityspåret har tagits fram av Johan
Eriksson och James Codrington.
Frodoplanen är en helt ny lösning för kollektivtra-
fiken i Stockholm, eftersom den bygger på nytänkan-
de. Med en utbyggnad och uppgradering till en s.k.
europeisk S-banestandard av pendeltåget, en regel-
bunden tidtabell och snabbtåg från de yttre stationer-
na, skulle restiden kunna halveras på sträckorna från
Älvsjö och från norra Botkyrka till Stockholms cent-
rum. Tunnelbanan skulle byggas ut för att nå lokal-
tågsstationer.
I och med lokala båtlinjer skulle inte bara restiden
förkortas betydligt. Också en ökad komfort skulle
uppnås i större utsträckning än med Dennispaketet
genom större satsning på mer handikappvänliga vag-
nar. Själva resandet skulle dessutom bli trevligare.
Frodoplanen inkluderar även reguljära båtlinjer som
inte kräver några betydande driftskostnader. Fro-
doplanen har utarbetats av Björn Sylvén på uppdrag
av Naturskyddsföreningen i Stockholms län.
Sedan finns det dessutom en hel del företag som
arbetar aktivt med nya lösningar för just storstäder.
Swedetrack System är ett företag som sedan länge har
följt spårtaxins utveckling och verkat för olika ut-
veckling av spårtrafik i städerna.
Herlitzpaketet har tagits fram av en miljöpartist.
Det innebär att två tredjedelar av resandet skall ske
med kollektivtrafik fram till år 2010 och en tredjedel
skall ske med övriga transportslag. Kollektivtrafiken
förbättras genom ett spårvägsnät i innerstan och
spårtaxi mellan tätbebyggda områden. Ett begränsat
antal tunnlar anläggs rakt under de gator och leder där
buller och avgaser i dag är som värst.
Detta är bara några exempel på möjliga lösningar,
förutom Dennispaketet. Jag har i dag valt att inte
kritisera utan visa på de lösningar som faktiskt finns.
Ett återkommande argument i Dennisdebatten brukar
vara: Bygger vi inte de här lederna, bygger vi inte
alls. Det är fel. Det finns en mängd bra förslag.
Det är inte bara jag som säger att Dennispaketet
står under all kritik när det gäller miljö. Det finns
några organisationer som håller med mig i det fallet.
Som exempel kan nämnas Aktionsgruppen mot
Häggviksleden, Aktionsgruppen mot södra länken,
Aktionsgruppen nej till Västerleden, Aktionsgruppen
rädda Grimstaskogen, Alternativ stad-Miljöförbundet
Jordens vänner, Grön ungdom, Centerns ungdomsför-
bund, Djurgården-Lilla Värtans miljöskyddsförening,
Förbundet för Ekoparken, Framtiden i våra händer,
Friluftsfrämjandet i Huddinge, Fältbiologerna, Haga-
Brunnsvikens vänner, Kampanjen stoppa västerleden,
KDU i Stockholm, Naturskyddsföreningen i Stock-
holms län, Nätverket "Ur tid är leden", Skattebetalare
mot motorvägar, Stiftelsen Stolta stad, Socialekolo-
gisk aktion, Stockholms läns hembygdsförbund,
Stoppa Österleden-rädda Djurgården, Ung vänster i
Stockholm, Unga Stockholmare, m.fl.
Det är denna opinion som vi har att handskas med.
Då tycker jag att det är vårt ansvar som politiker att
satsa på nytänkande, vilket man faktiskt inte gör i
Dennispaketet.
Vad skall vi säga? Det finns en unik möjlighet i
dag att strunta i prestige och att satsa på nya lösning-
ar. Framför allt med det ekonomiska läge som vi har i
Sverige ser jag detta som en oundviklighet.
Jag sätter alltså mitt hopp till regeringen att den
skall ha vett och förmåga till en omförhandling. Jag
yrkar bifall till reservationerna nr 2 och nr 5.