Herr talman! Huvuddelen av den del av proposi-
tionen och det betänkande vi behandlar handlar om
Stockholmsöverenskommelsen, så jag kommer att
koncentrera mig till den.
Jag vill börja med att stryka under att förslaget i
huvudsak gäller statliga garantier, dvs. att det inte
handlar om att staten skall bekosta huvuddelen av
dessa investeringar.
Genom Stockholmsöverenskommelsen kommer
man inom en 15-årsperiod att genomföra ganska stora
investeringar i trafiksystemet. Det är tänkt att vägut-
byggnaderna skall finansieras helt genom avgifter på
vägtrafiken. Kollektivtrafiken skall finansieras i vissa
delar gemensamt av landstinget och staten. Till ut-
byggnaden av kollektivtrafiken går också staten in
med ett extra investeringsbidrag. Man tar också medel
ur flerårsplanen för vägar, som man samtidigt överför
till kollektivtrafiken.
För att en överenskommelse skulle kunna komma
till stånd, herr talman, krävdes det en hel del komp-
romissvilja från de olika parterna och klargöranden
från statsmakternas sida. Från parternas sida i regio-
nen var man överens med regeringen om att de före-
slagna investeringarna skulle ses som en helhet. Sam-
tidigt var det viktigt att spelreglerna gentemot stats-
makterna var klara.
Den preliminära överenskommelsen redovisades
för riksdagen redan våren 1991 i en proposition.
Riksdagen uttalade sig också positivt, bl.a. om helhe-
ten, och ansåg att det var angeläget att den utveckling
man skissade verkligen fullföljdes eftersom det skulle
främja en utveckling av såväl regionen som landet i
övrigt.
Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled
runt innerstaden och en yttre tvärled, miljöförbättran-
de åtgärder i Stockholms inner- och ytterstad, ett
stomnät för busstrafiken i innerstaden och infartspar-
keringar är enligt överenskommelsen avsedda att helt
finansieras genom avgifter på vägtrafiken.
Sedan är det ju så, och det är naturligt, att miljö-
frågorna har diskuterats ganska ordentligt i samband
med just Stockholmsöverenskommelsen. Låt mig
därför slå fast att detta Dennispaket, som man kallar
det, ger positiva effekter för såväl miljön vad gäller
avgaser som miljön vad gäller buller. Det vet ju alla
att stillastående eller trögflytande bilköer ger mycket
stora utsläpp. Med bättre vägar får man en jämnare
hastighet i trafiken, och därigenom minskar också
avgasutsläppen betydligt.
Man räknar med att de här satsningarna kommer
att medföra att trafikarbetet i Stockholms innerstad
minskar med ungefär 30 % fram till år 2005 jämfört
med hur det skulle ha sett ut annars.
Herr talman! Köerna och avgasutsläppen kommer
att minska med de föreslagna investeringarna. Det gör
också bullret och trafikarbetet i Stockholms innerstad.
Om man också ser på vad som har beräknats vad
gäller samhällsekonomiska nyttoeffekter och s.k.
intäkter, framgår att det har beräknats att värdet av de
kortare restiderna, som kommer att bli resultatet,
uppgår till någonstans i intervallen 10-20 miljarder
kronor. Om man ser på de regionala ekonomiska
effekterna, dvs. hur effekterna blir i olika delar av
Stockholmsregionen, framgår att det har beräknats att
de positiva effekterna är värda mellan 25 och 30 mil-
jarder kronor.
Det finns mycket som talar för det här paketet, så
jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på
reservationerna.
Jag vill också kommentera en del av det som har
sagts i debatten och det som har nämnts i reservatio-
nerna till betänkandet.
Det antyds och det sägs att den här formen av
satsningar, bl.a. på nya vägar, skulle generera mer
biltrafik. Då kan vi se hur det ser ut i verkligheten. Vi
kan fråga exempelvis dem som bor i närheten av
Norra Stationsgatan om de har märkt att det blivit mer
biltrafik när man har öppnat en del av Norra länken.
Nej, biltrafiken har minskat betydligt och förts över
till den här delen av Norra länken. Om man ser på
hela det trafikarbete som har förts över och räknar
ihop alla resor, kan man inte påvisa att resandemäng-
den har ökat mer, just därför att man har byggt en
bättre väg. Det resonemang som har förts här håller
alltså inte.
Vi har läst i tidningen att det i går var en träff
mellan regeringen och parterna i regionen. Det visade
sig att problemet framför allt fanns i Stockholms stads
majoritet. Men jag kan med glädje säga, efter att ha
läst tidningen, att det sändes positiva signaler om att
de nu skall försöka klara den tidsplan som finns. Det
är viktigt att så sker, och jag välkomnar de här nya
signalerna.
Jag har också några frågor, som jag tycker skall
ställas till dem som framför kritik mot den här över-
enskommelsen. Det är framför allt tre frågor.
Den första frågan är: Hur skall man lösa regionens
trafikproblem? Jag pratar då om både kollektivtrafik
och vägtrafik.
Den andra frågan är: Hur skall man se till att
minska trafiken i Stockholms innerstad? Det kan vara
bra att få ett svar på den frågan också.
Den tredje frågan är: Om man nu pratar om stora
satsningar, vilket man gör bl.a. på kollektivtrafiksi-
dan, hur skall man finansiera dessa satsningar? I den
överenskommelse som ligger är det framför allt väg-
trafiken som går in och finansierar kollektivtrafik-
satsningarna. Men om man inte har någon trafik att ta
avgifter från, hur skall man då finansiera stora kollek-
tivtrafiksatsningar?