Herr talman! Tack, Ingemar Josefsson, för en bra
redovisning. Vi skiljer oss dock i slutändan. Som jag
ser det är betänkandet egentligen ett underkännande
av uppgörelsen. Men utskottet väljer att skydda upp-
görelsen. Det hade varit riktigare i nuläget att ge alla
en chans att sätta sig på nytt och diskutera frågan från
början. Det hade underlättat att lösa många knutar.
Ingemar Josefsson frågade vad jag menar med
demokratin i detta sammanhang. Utgångsläget i dis-
kussionerna är en överenskommelse mellan tre partier
där man säger att statsmakterna vid godkännandet av
överenskommelsen klart uttalat att de i överenskom-
melsen ingående järnvägs- och vägprojekten är av
mycket stort nationellt intresse och att därmed inga av
de i överenskommelsen ingående projekten skall
kunna förhindras genom kommunalt veto. Om man
har en sådan tanke bakom det hela då bäddar man för
förseningar, problem, ökade kostnader, stenar på
vägen. Det vore bättre om man öppnade dörrarna och
tillsammans diskuterade från nolläget - jag vet att
problem finns - hur man får fram ett hållbart program
för trafiken och miljön inom de ekonomiska ramarna.
Det är ekonomin som det i första hand handlar om,
vid sidan om miljön givetvis. Man får rätta munnen
efter matsäcken.
Jag är rätt övertygad om att vårt ekonomiska läge
nu och en tid framåt inte tillåter projekt av den här
typen där kostnaderna galopperar okontrollerat. Där
tror jag att vi har samma uppfattning.