Herr talman! Det är dags att omförhandla Denni-
söverenskommelsen, sade Sivert Carlsson i sitt inlägg.
Han var inne på ett resonemang om att priserna kan
pressas. Vi menar att det är betongen som kan pres-
sas.
I det här sammanhanget vill jag påstå att det inte
längre finns något Dennispaket. Kommunerna i länet
är inte ense. Därmed finns det många små paket, men
det finns inte längre något enhetligt paket.
Jag tänker dock ägna mitt anförande åt ett alldeles
eget, stort paket som jag tycker skall ses och diskute-
ras tillsammans med de andra, små paketen, eftersom
det är en stor infrastruktursatsning för hela regionen,
och det är tredje spåret.
Det går rykten; det är nu ryktesomgång nr 2.
Ryktena säger samma sak den här gången som förra
gången, nämligen att det inte blir något tredje spår i
ytläge över Riddarholmen. Från kulturhistoriska syn-
punkter och av miljöhänsyn är dessa rykten naturligt-
vis oerhört positiva. De överensstämmer dessutom
med den uttalade opinionen i Stockholm och även
med den syn som samtliga partier i huvudstaden fram-
för.
Det viktiga för oss i Miljöpartiet är att ärendet
prövas igen med hänsyn till alla de kreativa förslag
som har kommit fram i den här frågan, en fråga som
stimulerat till en aktiv debatt och till fysiska protester
i en omfattning som jag inte har upplevt sedan 1970-
talet.
Det i dag mest tilltalande förslaget är att gräva ned
Centralbron - rak eller krokig - och därmed frigöra
Riddarholmen från all biltrafik. Då frigörs också
utrymme för ett spår till bredvid de befintliga två
spåren. Men det kan bara ske som en del av en ut-
veckling av spårtrafiken. På sikt behövs det flera spår
- fyra räknar vi med i dag, men det måste prövas.
En dragning av två nya spår via Liljeholmen och
helst via Fridhemsplan och Odenplan är en långsiktig
lösning som vi menar tar spårtrafikens framtid på
allvar. Det är alltså en inriktning som anger att
spårtrafiken har framtiden för sig. Att som i dag des-
tinera alla pendlare in till T-centralen är fullständigt
vansinnigt, och det har samhällsplanerare talat om i
flera decennier. Man kan inte göra på det sättet och
samtidigt skapa en trevlig miljö. Att i dag ta pendeltå-
get till T-centralen och därifrån ta sig till tunnelbanan
är att vistas i en ovärdig människomiljö, vill jag påstå.
Den långsiktiga lösning som jag talar om medför
också att en ytterligare bro vid Årsta inte behöver
byggas.
En icke oväsentlig bieffekt av att gräva ned Cent-
ralbron är att den kraftiga bullermatta som i dag ligger
över hela Gamla stan elimineras. Det kan vi inte bort-
se ifrån i den samlade miljö- och kulturprövningen.
Flera debattörer har talat om ekonomi. När vi har
en så svår ekonomisk situation som vi har i dag i
Sverige och som vi försöker ta oss ur - kanske inte på
det smartaste sättet enligt vår mening - är det enligt
Miljöpartiets uppfatting extra viktigt att varje ny in-
frastruktursatsning noga prövas och ställs mot natur-
och kulturvärden, mot framtida behov och mot fram-
tida samhällsvisioner.
Ingemar Josefsson sade i sitt anförande att det här
inte handlar om nya lösningar. Men då kanske han
talade förbi den debattör som hade talat om nya lös-
ningar. En omfördelning och en förbättring av planer
och visioner och en aktiv kultur- och naturdebatt
innebär ju att det blir nya lösningar. Men de lösning-
arna behöver inte bli dyrare. Om man ser till framtida
behov kanske de tvärtom blir billigare. De eventuella
extra kostnaderna för klokheten i dag sparar vi in på
kostnaderna i framtiden. De merkostnader som ett
tunnelbygge kan innebära i dag anser vi kan finansie-
ras genom en omfördelning av de infrastruktursmedel
som är avsatta för trafikinvesteringar i Stockholms-
regionen.
Med detta yrkar jag bifall till vår reservation 4,
som gäller moment 3.
Jag vill också fråga Jan Sandberg: Vilken stad har
minskat sin biltrafik genom nya kringfartsleder? Säg
bara ett namn!