Fru talman! Det finns två aspekter på frågan om
Västeuropeiska unionen. Det ena är vad den sakligt
innebär. Där finns uppenbarligen olika bedömningar.
Jag refererade till Finlands ÖB enligt
Hufvudstadsbladet för ett par veckor sedan, där han
ansåg att redan observatörsskapet medför förpliktelser
att ställa särskilda militära styrkor till förfogande. Det
är hans bedömning. Jag är inte militär expert på något
sätt, och jag tror att han har större möjligheter att
avgöra den frågan.
Det andra är en fråga om demokrati och vilka besked
som gavs till väljarna före folkomröstningen.Det är
alldeles uppenbart att det inte gavs klara och entydiga
besked om att ett ja till EU skulle innebära någon som
helst närmare relation till den västeuropeiska unionen.
Efter folkomröstningen har det kastas masker och
börjat bedrivas kampanjer t.o.m. för medlemskap i
NATO. Stora tidningar har öppet erkänt att de låg lågt
när det gällde de militärpolitiska konsekvenserna för
att inte skrämma bort väljare. Detta har alla kunnat
följa. Hade det inte varit riktigare, Margaretha af
Ugglas, om hela ja-sidan före folkomröstningen hade
gått ut och sagt att ett EU-medlemskap också skulle
innebära ett slut på den svenska neutralitetspolitiken
och alliansfriheten - stegvis möjligen, men dock slut
- och att vi förr eller senare kommer med i en
gemensam militärallians med EU?