Fru talman! Sveriges riksdag kommer i dag att
fatta ett historiskt beslut om att ansluta sig till den
europeiska unionen. Svenska folket deltar i detta
beslut genom att en majoritet sade ja i
folkomröstningen den 13 november. Det höga
valdeltagandet visar på ett intresse, och ansvar, att ge
oss politiker råd i viktiga och avgörande frågor. Det
visar också ett engagemang för Europas framtid.
Vi folkvalda bör ta till vara detta engagemang och
intresse också mellan våra allmänna val och i
kommande direktval till EU-parlamentet.
Inför folkomröstningen har det både för enskilda
och inom partierna varit svårt, ibland smärtsamt, att
komma fram till en ståndpunkt. Det beror naturligtvis
på frågans omfattning och komplexitet och dess
betydelse för vår framtid. Det visar på behovet av att
inför framtiden sträva efter nationell hållning i förslag
om förändringar inom EU-samarbetet. Vi vet redan nu
att regeringskonferensen 1996 kan komma att leda till
förändringar på en rad områden.
Centern har genom interpellationer tidigare här i
höst pekat på behovet av nationell hållning bl.a. när
det gäller alliansfriheten, övergången från etapp 2 till
etapp 3 i fråga om den ekonomiska och monetära
unionen samt gemensam valuta och centralbank,
regionalpolitik och offentlighetsprincipen.
I utrikesutskottets betänkande framgår att det finns
ett brett partipolitiskt stöd och en enighet på alla
områden utom när det gäller jordbruks- och
livsmedelspolitiken. Det beklagar vi från Centern.
Jordbrukspolitiken spelar en viktig roll i det
europeiska samarbetet och upptar nästan hälften av
dess budget och kommer att spela, tillsammans med
regionalpolitiken, en avgörande roll för om hela
Sverige skall leva. Företrädare för Centern kommer i
senare inlägg att mera gå in i detalj på dessa områden,
men jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna
från Centern, Folkpartiet, Moderaterna och kds på
dessa områden.
Genom medlemskapet kommer Sverige att vara
delaktigt i den viktiga uppgiften för EU att trygga
freden, friheten, demokratin och säkerheten i hela
Europa. Genom att samarbeta i EU kan också
förutsättningar skapas för att minska arbetslösheten,
kanske den politiska fråga som kommer att dominera
resten av detta årtionde. Inte minst gäller det att visa
den unga generationen i Europa att man genom
politiskt demokratiskt arbete kan lösa svåra
samhällsproblem.
En hållbar ekonomisk tillväxt, där också hänsyn
tas till vad naturen långsiktigt tål, är en annan viktig
uppgift för samarbetet både i det korta och i det långa
perspektivet.
För att trygga freden och demokratin i Europa är
det angeläget att vi integrerar Öst- och Centraleuropa
i EU-samarbetet. Sverige har ett särskilt ansvar för
Baltikum. De baltiska staternas fortsatta frihet och
oberoende är av stor betydelse för såväl Sverige som
hela Östersjöområdet. Det är en ytterst viktig uppgift
att försöka medverka till att alla stater runt Östersjön
utvecklas till och förblir demokratiska rättsstater med
marknadsekonomi och öppenhet mot omvärlden.
I juni 1994 skrev EU efter svensk påverkan ett
frihandelsavtal med Baltikum. Nästa steg måste vara
ett associationsavtal.
Det finns en oro, som kom till uttryck i debatten
inför folkomröstningen, om att makten och
beslutanderätten kommer att flyttas från svenska
riksdagen till Bryssel. Den oron kan vi bemöta genom
att tydliggöra att många beslut fortfarande kommer att
fattas av de svenska kommunerna, svenska
landstingen och den svenska riksdagen. Men det är
också viktigt för oss att gå vidare med att utveckla
närhetsprincipen här på hemmaplan. För Centerns del
innebär det att vi vill se folkvalda regionparlament
som tar över landstingens och länsstyrelsernas
uppgifter men också att man delar stora kommuner.
I det svenska EU-samarbetet måste öppenheten
vara mycket stor. Löftena om hur regeringen här
hemma skall redovisa diskussioner och omröstningar i
EU måste nu uppfyllas, även om det kan innebära
kritik från andra medlemsstater. Den svenska
offentlighetsprincipen skall också fortsättningsvis
gälla de frågor som berör EU-samarbetet. Det finns
inga EU-krav som styr de olika medlemsländernas
offentlighets- och sekretsslagstiftning. Så det är upp
till oss här hemma att se till att den öppenheten
upprätthålls.