Fru talman! Jag har samma uppfattning om
vapenexporten som Eva Zetterberg. Jag kommer att
driva den i EU:s ministerråd, som jag har gett uttryck
för i en intervju i Svenska Freds- och
Skiljedomsföreningens tidning PAX. Dels skall
Sverige fortsätta med sin restriktiva vapenexport. Dels
skall vi inom ramen för det frivilliga samråd som
finns inom EU naturligtvis verka för att andra länder
också skall gå mot en mer restriktiv riktning, precis
som Eva Zetterberg är ute efter. Men detta är alltså
någonting som vi själva bestämmer. Vi kan inte
påtvingas någon ny politik utifrån. Vi kan heller inte
tvinga andra länder inom EU att föra en annan politik,
men från den svenska regeringens sida kommer vi,
som jag har sagt i PAX, givetvis att verka för att man
inom den frivilliga samrådsramen skall gå mot en mer
restriktiv riktning. Skälet till att vapenexporten
diskuteras inom EU är just att man vill åstadkomma
en större restriktivitet. Jag tror att Eva Zetterberg och
jag är överens på den punkten när det gäller
vapenexporten.
Eva Zetterberg tog upp demokratifrågorna. De
absolut viktigaste frågorna handlar givetvis om hur vi
här i riksdagen skall kunna ha ett bra samarbete.
Regeringen skall i tid presentera förslag som
sedermera kommer upp för beslut inom EU:s
ministerråd. EU-delegationen, sedermera EU-
nämnden, skall tillsammans med fackutskotten ge
synpunkter i den processen. Vi har verkligen intresse
av att den processen är så fullständig som möjligt.
Partierna i riksdagen har också under hösten varit
överens om att samarbetet i den nuvarande EU-
delegationen skall syfta till att vi får pröva oss fram
till ett mönster och system som vi tycker passar.
Partierna får dra sina slutsatser inför EU-nämnden om
hur vi skall få detta att fungera på ett bra sätt. Detta
har vi varit överens om såväl när Socialdemokraterna
satt i opposition som när vi nu sitter i regeringen.
Hösten har varit en prövotid för att se hur det här
systemet skall fungera så bra som möjligt. Självfallet
vill vi gå långt i riktning mot att riksdagen skall ha
reella möjligheter till inflytande. Det tror jag framgår
väl av vad regeringen har uttryckt i dessa frågor.
Till sist vill jag ta upp frågan om handelspolitiken.
När det gäller tekoindustrin har Sverige faktiskt högre
tullar än EU. Vi har däremot inga kvoter. Nu måste
såväl Sverige som EU röra sig i riktning mot
frihandel. Det är bra. Däremot har Eva Zetterberg rätt
i att det finns faror. Vid det första tillfälle då jag hade
möjlighet att tala i ministerrådet kring dessa frågor
utfärdade jag en varning för att använda andra
instrument. När tullarna sänks finns det en risk för att
såväl USA som krafter inom EU vill utnyttja t.ex.
antidumpningsvapen och annat för att tillfälligt stoppa
import. Det har jag varnat för. Det gjorde jag, som
sagt, i mitt första inlägg. Jag kommer att fortsätta att
driva den inriktning som är en klar del av den svenska
handelspolitiken och som det finns stor
överensstämmelse om här i riksdagen. Sådana här
tendenser måste man tidigt vara vaksam på. De finns
såväl inom EU som i USA och i Japan. När
Uruguayrundan äntligen är färdig och när vi skall gå
till den friare handeln i WTO bör länder som Sverige
aktivt bidra så att det blir en reell frihandel.