Herr talman! Det har sagts förut, men det förtjänar
att än en gång understrykas, att det är förvisso en
historisk dag i dag. Vi står nu i beredskap att fatta ett
beslut om Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen. Äntligen blir svenskarna fullgoda och
fullvärdiga européer!
För oss moderater finns det särskild anledning att
känna stolthet och glädje över detta. Det är mer än tre
decenniers träget, envist och målmedvetet arbete som
nu kröns med framgång.
Men det är många nya utmaningar som väntar på
oss. Det har talats om den förestående
regeringskonferensen i Dublin 1996. Vi har ett
eventuellt medlemskap i VEU. Vi hoppas också att på
allvar kunna diskutera ett svenskt inträde i en
europeisk monetär union i framtiden.
Allt detta är sådana frågor som kommer att
diskuteras som det har uttryckts, bl.a. från Maj-Lis
Lööw, inte bara från en svensk utgångspunkt, utan vi
kommer att delta i den stora europeiska debatten på
ett helt annat sätt än vad vi har gjort tidigare.
Herr talman! När det gäller konstitutionsutskottets
handhavande av dessa ärenden är det framför allt
vissa frågor som har kommit på utskottets bord. Det
är införlivandet av de europeiska gemenskapernas
regler med den svenska rätten. Det är överlåtelse av
beslutsbefogenheter till den europeiska unionen. Det
är också frågan om hur samråd mellan regering och
riksdag skall ordnas för framtiden.
Som bekant vilar den europeiska unionen,
Maastrichtfördraget, på tre pelare. Den första pelaren
gäller de tre gemenskaperna - Kol- och stålunionen,
Euratom och den ekonomiska gemenskapen. Här är
det fråga om en överstatlighet.
Den andra pelaren gäller utrikes- och
säkerhetspolitiken. Det är fråga om ett mellanstatligt
samarbete där icke någon överstatlighet i och för sig
kommer i fråga.
Den tredje pelaren gäller rättsliga frågor och
inrikes angelägenheter. Också där är det fråga om ett
mellanstatligt samarbete men utan överstatlighet.
De europeiska gemenskaperna förutsätter att
medlemsländerna överlåter beslutandebefogenheter
till de gemensamma organen. För att det skall kunna
ske har det krävts grundlagsändringar i Sverige. Det
slutgiltiga beslutet fattades den 23 november och
trädde i kraft den 1 december. Vi har alltså en grund
att stå på när vi går vidare.
Jag vill också erinra om att Valprövningsnämnden
i går eftermiddag avvisade de besvär som kommit in
angående folkomröstningen. Resultatet från
folkomröstningen har på det sättet nu vunnit laga
kraft.
Grundlagsbestämmelserna innebär att riksdagen
kan överlåta beslutanderätt till den europeiska
gemenskapen så länge som dessa har ett fri- och
rättighetsskydd som motsvaras av det som ges i vår
regeringsform och i den europeiska konventionen
angående de mänskliga rättigheterna.
I utskottsbetänkandet finns det en reservation där
Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ställa villkor.
Riksdagen skall enligt deras mening i efterhand kunna
fatta beslut som går före EG-rätten. Detta är
naturligtvis alldeles orimligt. Sverige är skyldigt rent
folkrättsligt att följa de förpliktelser som fördraget
och anslutningsakten innehåller. Vi kan inte säga i ena
ögonblicket: "Okej, vi accepterar fördraget. Vi går
med i EU helhjärtat, men under förutsättning att om
det är så att vi kanske inte skulle vilja göra det
förbehåller vi oss rätten att komma med en
invändning." Detta är alldeles orimligt. Inskrivandet
av en sådan passus skulle inte ha någon reell tyngd.
Den andra stora fråga som utskottet har behandlat
gäller hur samrådet skall organiseras mellan regering
och riksdag. Riksdagen skall ha kvar ett inflytande
och skall bli väl orienterad om vilka frågor som skall
tas upp i Bryssel.
Riksdagen fattade redan den 7 juni i år ett
principbeslut om inrättande av en EU-nämnd. Nu går
vi alltså vidare och säger i detalj hur den skall se ut.
Det blir en EU-nämnd som, och det framgår av
själva namnet, precis som utrikesnämnden inte har
några beslutande befogenheter, utan endast
samrådande. Det innebär alltså att fackutskotten
behåller sin roll. Utrikesnämnden kommer att behålla
den roll som det är fastslaget i våra grundlagar att den
skall ha.
I det här sammanhanget förekommer en motion
från Margaretha af Ugglas och Maj-Lis Lööw. Den
har förut berörts från talarstolen av de bägge
motionärerna. Där ville man att EU-nämnden skulle
begränsa sitt samråd till sådana frågor som gällde
överstatlighet.
Utskottet har inte velat gå med på det av det skälet
att då skulle den andra pelarens och den tredje
pelarens frågor falla utanför. Det var kanske inte
meningen att så skulle ske.
Emellertid skall det understrykas att det
naturligtvis är svårt att nu lägga fast former för hur
samarbetet skall gå till. Vi har en begränsad
erfarenhet av det hela genom EU-delegationens
arbete. Vi har kunnat studera hur Danmark har agerat
i det här sammanhanget, och det finns även andra
exempel bland de länder som redan är medlemmar.
Konstitutionsutskottet framhåller därför att den
föreslagna samverkan innebär helt nya förhållanden
och arbetsformer för riksdagen. Det gäller för
utskottet att noga följa utvecklingen. På basis av de
erfarenheter som man har vunnit skall man sedan
kunna föreslå de nödvändiga förändringarna av
arbetsformerna i framtiden.
Till sist, herr talman, en fråga som också har dykt
upp, och det är hur protokollföringen vid EU-
nämndens sammanträden skall gå till.
Talmanskonferensen har föreslagit att den skall gå till
på samma sätt som i utskotten. Men utskottets
majoritet har velat gå längre och vill att man skall
företa stenografiska uppteckningar av vad som
föregår i EU-nämnden.
Det har vi moderater reagerat mot. Vi fruktar att
det blir alltför lätt att kanske undvika att föra samtal
om brännbara angelägenheter i en nämnd där man vet
att allting kommer att vara ute nästa dag eller kanske
redan samma dag. Vi är rädda för att om man ger
detta den stora offentligheten, kommer man att
undvika att ta upp vissa frågor i EU-nämnden. Det
blir i stället överläggningar man och man eller man
och kvinna emellan, sådant som inte kommer ut.
Därför avvisar vi detta och går på
talmanskonferensens förslag, att protokollföring bör
ske på samma sätt som i utskotten.
Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka
bifall till hemställan i konstitutionsutskottets
betänkande 17 och i konstitutionsutskottets
betänkande 22 med undantag av den punkt som avser
just protokollföringen, där jag i stället yrkar bifall till
reservation nr 9.