Fru talman! Skälen till att vi kristdemokrater länge
förordat ett medlemskap i EU är både ideologiska och
realpolitiska. Ideologiska därför att vi tror på
samförstånd, demokrati och en aktiv strävan efter
fred. Realpolitiska därför att Sverige behöver redskap
för att i gemenskap med andra länder närma sig och
lösa stora övergripande samhällsproblem.
Europa genomgår en genomgripande förvandling.
Slutet på det kalla kriget har inneburit ett nytt behov
av samarbete men också en längtan efter tillhörighet,
inte minst från folken i Central- och Östeuropa. Det
har skapat en ny öppenhet och nya möjligheter som
man inte ens kunde drömma om innan murens fall.
De omvälvningar och stora svårigheter som
förändringarna i öst innebär både på det ekonomiska
planet och när det gäller utvecklingen av demokratin
kräver en mer djupgående samverkan mellan Europas
stater än någonsin tidigare.
Samtidigt med de yttre förändringarna genomgår
också själva demokratin en värdekris som skakar det
politiska systemet inte bara i de gamla
kommunistländerna utan också i de västliga mer
etablerade demokratierna.
Befolkningsutvecklingen, skillnaden mellan fattig
och rik, arbetslösheten, stora folkomflyttningar,
slöseriet med naturresurser, den snabba teknologiska
utvecklingen, den växande kriminaliteten och det
oförklarliga våldet och den ofta ytliga information
som väller över oss skapar osäkerhet och en känsla av
att det inte lönar sig att engagera sig.
Vi kristdemokrater ser möjligheter till
gränsöverskridande gemenskap och samarbete trots
många orosmoln. Själva problemen utgör en utmaning
till personligt engagemang, men också till
ansvarstagande både som enskilda och som nation.
Därför ser vi med tillfredsställelse att en majoritet
av svenska folket röstat ja till ett medlemskap i den
europeiska unionen. Vår övertygelse är att vi har
mycket att bidra med, mycket att vinna men också
mycket att lära genom att bli en del av denna
gemenskap.
Grunden för den kristdemokratiska ideologin är de
judiskt-kristna värderingarna som mer än något annat
präglat framväxten av den människosyn som är själva
drivkraften i den strävan efter demokrati och
solidaritet och den längtan efter fred som är omistliga
element i Europatanken. Vi kristdemokrater anser att
människolivet är okränkbart, att varje människa är
unik och har samma värde, tillsammans med många
andra. Varje människa är också beroende av
gemenskapen med andra och har ett ansvar att ta del i
utformningen av samhället som en fri person. Friheten
utgör grundvalen för människans rättigheter men
också för hennes skyldigheter.
Vi delar den syn betänkandet ger uttryck för, att
den viktigaste uppgiften för den europeiska unionen är
att trygga freden, friheten, demokratin och säkerheten
i hela Europa. Grundläggande för detta arbete är att
främja ekonomisk och social tillväxt i vår del av
världen. Den ekonomiska utvecklingen, som är
beroende av alla människors insatser, kan bli en källa
till välstånd och bidra till fred om dess frukter
fördelas rättvist. En annan förutsättning för en hållbar
utveckling både för människor och natur är att vi tar
hänsyn till naturens möjligheter att förnya sig själv.
När det gäller utskottets hemställan i betänkande
UU5 vill vi kristdemokrater yrka bifall till den med
undantag för reservationerna 10, 11, 13, 14 och 15,
som vi yrkar bifall till. Eftersom Dan Ericsson senare
kommer att redogöra för vår inställning i dessa frågor,
förbigår jag dem. Jag vill däremot speciellt framhålla
några områden där vi har velat ha en tydligare
skrivning och därför lagt fram särskilda yttranden.
Det behövs en ökad medvetenhet för att
människor i vardagen skall känna delaktighet och
ömsesidighet på alla nivåer, privat och i det egna
samhället, i den internationella gemenskapen och
globalt. Det är utifrån dessa grundtankar om hur ett
samhälle skall vara uppbyggt som
subsidiaritetsprincipen vuxit fram inom
kristdemokratin i Europa.
Med subsidiaritet menas att makt och ansvar skall
utövas på den nivå som bäst uppfyller kraven på
solidaritet, effektivitet och medborgarinflytande.
Subsidiariteten verkar i två riktningar. Uppgifter som
kan utföras på en lägre nivå får inte tas över av en
högre. Men det innebär också att uppgifter som bättre
kan utföras av den högre nivån skall överlåtas åt
denna nivå. När det gäller det internationella arbetet
rör det sig om gränsöverskridande uppgifter eller om
områden där omfattande samordningsvinster är att
hämta. Subsidiariteten innebär också att den högre
nivån hjälper och ger stöd till den lägre nivån i dess
strävan att stötta medborgarna i deras problem och
avhjälpa deras bekymmer.
Vi är övertygade om att den europeiska unionens
framtid är beroende av hur medborgarna och
medlemsländerna upplever EU:s stöd i sin strävan att
förbättra sina villkor och skapa ett medborgarnas
Europa. Vi vill därför uttrycka en förhoppning om att
förståelsen för subsidiaritetsprincipen skall fördjupas i
hela Europa. Enandeprocessen måste stödja sig på en
solidarisk strävan efter ekonomisk och social
samordning mellan de olika medlemsstaterna liksom
på subsidiaritetsprincipen.
Vi har lagt fram ett särskilt yttrande när det gäller
denna princip. Vi menar nämligen att den svenska
översättningen, närhetsprincipen, är alltför grund och
ytlig. Det är inte heller i första hand fråga om en
decentraliseringsprincip.
När det gäller narkotikapolitiken är alla partier i
Sverige överens om målet att skapa ett narkotikafritt
samhälle. Det finns också en djup förankring för detta
synsätt hos det svenska folket. Denna inställning anser
vi kristdemokrater väsentlig för att vi framgångsrikt
skall kunna hävda denna linje också inom EU. Vi har
lagt fram en motion där vi framhåller betydelsen av
denna samsyn och att vi med kraft vänder oss mot alla
liberaliseringstendenser.
Dessa synpunkter delas av olika utskott som
uttalar sig i frågan och också av utrikesutskottet. Vi
konstaterar med glädje att justitieutskottet anser det
självklart att Sverige inom EU kraftfullt skall
motarbeta de oroande legaliseringstendenser som gör
sig breda inom EU. I detta instämmer också
utrikesutskottet. Det är nödvändigt, med tanke på att
stora partier som socialdemokratin i vissa länder i
Europa har uttalat sig för en liberalisering, att flera
stora städer har gjort det och att frågan har varit uppe
i EU-parlamentet.
I betänkandet framgår också att Sverige har
medgivits rätt att begränsa mängden av den avgiftsfria
införseln av alkoholdrycker. Målsättningen att minska
den totala alkoholkonsumtionen delas av EU:s
medlemsstater, som ställt upp på
Världshälsoorganisationens mål att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 % från 1980 års nivå till
år 2000.
Alkoholmissbruket är vårt lands största sociala
problem. Från kristdemokraternas sida är vi angelägna
om att vi fullföljer vår restriktiva alkoholpolitik inom
EU.
Jag tror inte att det stora problemet, om det nu blir
något problem, kommer att ligga inom EU. EU har
uttalat sig för målsättningar liknande våra och inser
att detta är ett stort problem både socialt och
hälsomässigt. Det kommer att bli den egna viljan
inom landet som avgör om vi når framgång när det
gäller denna strävan.
Det vi har velat uttrycka i ett särskilt yttrande när
det gäller alkoholpolitiken är att det är viktigt att de
hälsomässiga aspekterna väger tungt. Om detta håller
också såväl utrikesutskottet som andra utskott som har
yttrat sig med. Vi har dock velat uttrycka ännu
tydligare att vi anser det angeläget att man nu uttalar
sin hållning beträffande prioriteringen mellan
hälsoaspekterna och alkoholvarors fria rörlighet. Vi
förutsätter att regeringens handlande på detta område
även i fortsättningen bygger på det synsättet att
hälsoaspekterna bör väga tyngre än
frihandelsaspekterna när det gäller alkoholprodukter
inom ramen för svensk alkoholpolitik.
När skatteutskottet uttalade sig om detta menade
utskottet att denna uppfattning får stöd i
Maastrichtfördraget, som stipulerar att skyddet för
folkhälsan skall ingå som en del av gemenskapens
verksamhet. Utskottet menar att unionen skall bidra
till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för
människor genom att främja samarbetet mellan
medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser.
Ett sådant stöd skulle kunna vara ett fint exempel
på vad subsidiaritetsprincipen kan innebära i
praktiken. Men för detta krävs en verklig samstämmig
vilja från Sveriges riksdags sida när det gäller att
fortsättningsvis driva den restriktiva alkoholpolitik
som vi har gjort hitintills.