Herr talman! Det är litet synd, tycker jag, att Inga-
Britt Johansson inte förstår skillnaden mellan hennes
och min uppfattning. Det är riktigt att nästa omgång
parlamentariker här i riksdagen kan tycka att vi som
nu sitter här fattar dåliga beslut. Men finessen är att
man då kan riva upp det beslutet. Man hanterar själv
frågan. För vi nu över beslutsrätten till EU - i full
enighet t.o.m. - kan inte nästa generation folkvalda
parlamentariker i Sverige ta tillbaka den. Det är detta
som försvårar situationen högst avsevärt.
Jag vill också säga något om miljögarantin, efter-
som det ändå var Inga-Britt Näslund som tog upp den
frågan. Jordbruksutskottet, som utrikesutskottet hän-
visar till, skriver visserligen att man vill ha en inrikt-
ning som ger en starkare ställning för miljöintresset
och som leder till att enskilda länders möjligheter till
nationella och mera långtgående regler utökas. Men
det är ändå en väldig skillnad i jämförelse med vad
hela den samlade internationella miljörörelsen kräver
av bl.a. den svenska regeringen, nämligen att vi i
regeringsförhandlingarna skall kräva en generell rätt
för länderna att gå före, precis på det sätt som delsta-
terna i USA kan göra. Kalifornien har varit ett lysande
exempel på detta. Där har man ställt hårdare krav på
varor, vilket har lett till katalytisk avgasrening, solcel-
ler och alla möjliga positiva saker.
Den rätten har vi inte i EU; det är det tragiska med
EU-konceptet.