Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

(forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13)

EVA ZETTERBERG (v), 1996-03-28 (riksmöte 1995/96).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Ärade lyssnare här i salen, på åhörar-

läktaren, ni som ser debatten på TV eller hör den i

radio! Den fråga vi nu diskuterar, nämligen hur Sveri-

ge skall agera på regeringskonferensen, som börjar i

morgon i Turin, är av enormt stort intresse. Däremot

är det väldigt många av de stora, avgörande frågorna

om EU:s framtid som inte finns med på dagordningen.

Jag kan bara nämna frågan om EMU, den ekonomiska

och monetära unionen, frågan om en gemensam valu-

ta och frågan om Schengenavtalet, som i högsta grad

påverkar situationen för många flyktingar och männi-

skors integritet. Vi har inte med frågan om biståndet

som går via EU och hur Sverige skall hantera det. Vi

har inte med en gemensam socialpolitik eller alkohol-

frågorna, hur man skall kunna driva en mycket re-

striktiv alkoholpolitik och förhindra att narkotika och

andra droger kommer in i landet.

Det finns alltså en rad frågor som är oerhört vikti-

ga för EU:s framtid och för Sveriges framtid som vi

egentligen inte skall diskutera i dag. Jag tycker att det

är en rätt stor brist i sammanhanget.

Det underlag som vi har för att diskutera frågorna

är en rätt mager skrivelse från regeringen. Det är inte

så många sidor i den, och den är väldigt allmänt hål-

len. Man kan till det säga att många av de tankar som

där förs fram är väldigt svåra att gå emot. Det är all-

mänt progressiva tankar om att öka demokratin, att

öka jämställdheten och att på olika sätt befrämja idé-

erna om en ökad sysselsättning i Europa och de andra

frågor där vi svenskar över lag är mycket överens

över partigränserna.

Men, mina vänner, desto tjockare är utrikesutskot-

tets betänkande - det är fem gånger större. Där har vi

i riksdagen försökt samla ihop våra tankar på det här

området.

Jag vill också inledningsvis säga att vi i Vänster-

partiet, när vi har slutbehandlat frågorna i utrikesut-

skottet, verkligen har ansträngt oss för att begränsa

reservationerna till de frågor som hör till utrikesut-

skottet och som vi skall behandla i den här omgången.

Därför har vi medvetet inte reserverat oss på en rad

frågor där vi i och för sig har avvikande mening, och

vi har i stället valt att på ett sammanhållet sätt föra

fram Vänsterpartiets synpunkter i ett särskilt yttrande.

Det som också blir litet konstigt i debatten är att

den minister som framför allt har varit aktiv på områ-

det, vår utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, inte finns

med oss för att diskutera här i dag.

Jag vill samtidigt passa på att gratulera Björn von

Sydow till hans nya arbete som handelsminister. Med

de kunskaper han har vad gäller EU-frågorna tror jag

att även de kommer att bli väl behandlade från hans

sida. Däremot är det inte Björn von Sydow som har

haft de här frågorna tidigare, och många av de utta-

landen om Sveriges agerande inför EU-konferensen

har just kommit från Lena Hjelm-Wallén. Därför hade

det varit bra om hon hade kunnat vara med i den här

debatten.

De frågor som vi skall ta upp och som anses höra

till EU-frågorna inför regeringskonferensen är ändå

oerhört omfattande. Jag vill inledningsvis peka på -

flera företrädare har snuddat vid detta - att Vänster-

partiet liksom Miljöpartiet är mycket kritiskt till ett

svenskt medlemskap. Vi har inte ändrat uppfattning

på den punkten. Däremot har vi naturligtvis gått in i

det arbetet, därför att Sverige är medlem av Europeis-

ka unionen, och på ett så konstruktivt sätt som möjligt

försökt göra arbetet inom Europeiska unionen så

positivt som möjligt, utifrån målsättningen om ett

mellanstatligt arbete och för att se till att EU inte

utvecklas ytterligare i federal riktning och till en or-

ganisation som lägger en mall och närmast blir en stat

över övriga stater.

Det är, som sagt var, oerhört många frågor som

behandlas här, och jag kommer inte att kunna täcka

alla. Jag tar framför allt upp frågor på det utrikespoli-

tiska området.

De andra frågor som kommer att behandlas av

Vänsterpartiets representanter - vi har även där sovrat

hårt för att inte ta upp alltför mycket tid i kammaren -

är frågorna om den ekonomiska och monetära unio-

nen och de finansiella frågorna, som Johan Lönnroth

kommer att ta upp senare. Det är frågan om demokrati

och inflytande inom Europeiska unionen, där Kenneth

Kvist kommer in senare. Det är arbetsmarknad, jäm-

ställdhet och regionalpolitik, där Ingrid Burman

kommer in senare. Slutligen kommer även Hanna

Zetterberg att ta upp miljöfrågor och djurskyddsfrå-

gor.

Herr talman! En fråga som alla har tangerat -

vilket är nödvändigt inför regeringskonferensen -

gäller östutvidgningen och de nya stater som vill

komma med i Europeiska unionen.

Gudrun Schyman deklarerade i går - för en över-

raskad statsminister, som inte tycks veta Vänsterpar-

tiets inställning i den här frågan - att vi självfallet

välkomnar nya medlemsländer till Europeiska unio-

nen, medlemsländer som då har fattat ett självständigt

beslut om att söka medlemskap i Europeiska unionen.

Det motsätter vi oss definitivt inte. Vi tror också att

det kan finnas många fördelar för de länderna, liksom

för Europeiska unionen.

Men vi tror inte heller att man skall blunda för de

problem som finns med den utvidgningen. Vi vet att

det redan i dag är ett svårskött fögderi med EU-

verksamheten. Med ytterligare tolv medlemsstater lär

det inte bli lättare. Jag vill bara peka på några fakto-

rer.

Det gäller exempelvis det omfattande jordbruks-

stöd som finns inom de befintliga staterna. Det är

knappast möjligt att behålla ett sådant system. Det

krävs en omfattande reformering av hela jordbruks-

stödet, och framför allt en kraftig minskning av det,

för att kunna möta de nya staterna. Det är inte möjligt

att ha kvar ett sådant system. Det har ännu inte gjorts

så mycket på det området.

Jag vill också peka på den ekonomiska aspekten.

Vi betalar i dag ca 20 miljarder kronor om året i

medlemsavgifter. Det är väl inte så att de nya staterna

i Öst- och Centraleuropa kommer att kunna bidra med

så oerhört mycket mer i ekonomiskt avseende, utan

det är snarast så att de rikare länderna som är med-

lemmar i EU kommer att få stå för en större andel av

medlemskostnaderna.

Jag menar alltså att det finns en rad andra frågor

som också gör att det kommer att bli svårt med nya

länder, men jag tror att man måste arbeta med det

samtidigt.

En grundläggande fråga för Vänsterpartiet är rät-

ten till en utträdesparagraf. Det är inte så att vi genast

nu vill ompröva folkomröstningens beslut. Vi står fast

vid att det skall respekteras och att Sverige för den

närmaste tiden skall vara medlem i den europeiska

unionen. Men vi menar att det för demokratins skull

är viktigt att det finns en utträdesparagraf liksom en

möjlighet till suspension när stater överträder de reg-

ler som EU självt har satt upp, exempelvis om över-

grepp mot mänskliga rättigheter. Därför kräver vi att

en sådan finns med.

Vi tycker också att det är viktigt att de lagstiftande

nationella parlamenten har kvar en möjlighet till ini-

tiativrätt och att inte alla initiativ behöver gå via re-

spektive stats regering.

En viktig utrikespolitisk fråga som finns med gäl-

ler den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Där tror jag att de flesta av oss är överens om att det

behövs en förstärkning inom EU av analysarbetet och

en sammanhållen politik. Men när utskottet i betän-

kandet framför detta och samtidigt talar om möjlighe-

ten med en "herr eller fru GUSP" tror vi i Vänster-

partiet att man samtidigt bereder marken för en ytter-

ligare politisering av detta område, och att det finns

en stor risk för att man faktiskt utser en ny utrikesmi-

nister inom EU. Vi vill alltså bestämt avråda från

detta.

En ytterligare fråga gäller beslutsreglerna och ve-

torätten. Trots olika försäkringar om att dessa inte

skall uppluckras utan möjligen bara få begränsade

inskränkningar tror vi i Vänsterpartiet att det vore

ytterst negativt att gå in på den vägen. Vi kräver att

vetorätten finns kvar.

Jag går vidare med de utrikespolitiska frågor som

är aktuella, och då har vi frågan om VEU. Där säger

utskottet att det inte finns några konkreta planer på att

Sverige skall gå med i den västeuropeiska försvarsal-

liansen. Vid olika tillfällen har detta framförts. Sam-

tidigt har vår utrikesminister i andra sammanhang

hävdat att vi måste hålla dörren öppen. Jag vill hänvi-

sa till en artikel den 12 mars i Dagens Politik, där

utrikesministern just lyfter fram att det behövs en

närmare länk mellan EU och försvarsorganet. Jag

menar att det finns en rad motstridiga besked på den

här punkten och att det därför är väldigt viktigt att vi

från riksdagens sida talar om hur vi vill ha det. Från

Vänsterpartiets sida är beskedet mycket klart: Vi vill

inte ha något medlemskap, eller något ytterligare

närmande, till VEU.

Det finns också andra, inte bara i regeringen, som

kraftfullt agiterat för detta. I samband med en konfe-

rens på Olof Palme Center hävdade en amerikansk

forskare och försvarsanalytiker detta väldigt bestämt.

Jag har inte sett några klara uttalanden från den

svenska regeringen om att detta inte är den väg man

vill gå.

Vad gäller försvarssamarbetet över huvud taget

har också försvarsministern varit ute och talat sig

varm om detta. Han har även nämnt medlemskapet i

WEAG, Western European Armaments Group, för att

öka samarbetet på försvarsområdet. Vi har i det ytt-

rande från försvarsutskottet som har kommit ett väl-

digt klart uttalat önskemål om att öka samarbetet vad

gäller försvarsmateriel och försvarsindustrin.

Just i dag, när vi diskuterar dessa frågor, har jag

fått en personlig tankeställare, därför att den här da-

gen är en märklig dag i mitt liv. Min snart 18-åriga

son skulle i morse kl. 7 inställa sig för mönstring.

Som förälder upplever man en märklig dag om man

som jag är mycket kritisk, för att inte säga helt nega-

tiv, till ett militärt svenskt försvar. Men det är ändå

någonting som de flesta svenska unga män ställs inför

och som man som förälder får acceptera.

När jag då ser att min son eventuellt blir tvungen

att göra militärtjänst är det inom ett svenskt försvar.

Och jag tänker framåt eftersom jag har fler barn. Jag

har en son som om fem år befinner sig i samma situa-

tion, och jag funderar då på vad det är för försvar han

kommer att bli inkallad till. Är det det svenska försva-

ret eller ett gemensamt europeiskt försvar under

VEU:s eller andras beskydd? Vad kommer det försva-

ret att innebära i så fall? Innebär det ett försvar där vi

även kommer att ha tillgång till kärnvapen?

Det är en framtid som inte tycks önskvärd och

som inte är önskvärd för min del. Jag tror att det är

för väldigt få svenskar detta är en framtid som vi

önskar. Jag vill från Vänsterpartiets sida bestämt

avråda från att gå vidare med försvarssamarbetet och

öka Sveriges integrering med VEU eller WEAG.

Det innebär inte, herr talman, att vi ställer oss ne-

gativa när man inom EU:s ram eller VEU:s ram disku-

terar uppgifter som är konfliktförebyggande och att

man kan ha andra uppgifter. Det kan göras och görs

en hel del positiva insatser på det området. Men vi

menar att det arbetet framför allt skall skötas av FN

och andra regionala organ som inte är försvarsinrikta-

de, exempelvis OSSE, Europarådet osv. Det är där vi

behöver stärka de konfliktförebyggande insatserna,

inte inom försvarsallianser, vare sig inom VEU eller

inom NATO.

Herr talman! En annan fråga som är mycket ak-

tuell i det här betänkandet gäller barnets rättigheter.

Där har vi från den gemensamma tvärpolitiska grup-

pen i riksdagen för barnets rättigheter en gemensam

motion där vi har lyft fram nödvändigheten av att

sätta upp barnets rättigheter på agendan i regerings-

konferensen i Turin. Det är glädjande att se att vi har

fått starkt stöd för dessa tankar både från socialutskot-

tet och från utrikesutskottet. Man är överens med oss

motionärer om att driva dessa frågor. Det gäller na-

turligtvis inte ratificeringen av FN:s barnkonvention,

för det har redan samtliga medlemmar i den europeis-

ka unionen gjort, utan det gäller tillämpningen av

konventionen: hur staterna i Europa faktiskt tillgodo-

ser barnets rättigheter. Där finns oerhört mycket att

göra.

Men man har inte tillmötesgått oss motionärer

fullt ut. Det finns också i motionen från Vänsterpartiet

ett ytterligare krav, som har fått stöd från Miljöpartiet

och i den gemensamma reservation som sedan

kommit fram där också Folkpartiet finns med. Det

gäller en barnombudsman inom den europeiska unio-

nen. Som vi ser det skulle det ytterligare kunna stärka

kampen för barnets rättigheter och för att hejda och

stoppa diskriminering av barn i Europa. Det innebär

inte att det skulle bli en barnombudsman som sätter

upp lagar och som går in och ingriper över staternas

huvuden, men en barnombudsman som i ett mellan-

statligt samarbete skulle kunna bevaka dessa frågor på

ett mycket effektivare sätt än man hittills har kunnat

göra. Jag hoppas att vi skall kunna få fler med oss när

det gäller den reservationen.

Herr talman! En sista punkt som jag också vill

nämna är de globala frågorna. Som jag sade inled-

ningsvis finns beklagligtvis inte biståndet med på

dagordningen i Turin. Men vi har i olika motioner lyft

fram dessa frågor, och vi har pekat på att frågan om

en rättvis handelspolitik måste finnas med. Utskottet

har svarat mycket positivt på detta: Det här finns

redan med, och självklart bevakar Sverige både bi-

ståndsfrågorna och en rättvis handelspolitik.

Men jag vill understryka att det här är oerhört vä-

sentligt, därför att i dag finns inte dessa rättvisa han-

delsvillkor. Ett mycket sent exempel gäller Sydafrika,

och jag tror att det svenska parlamentet känner allde-

les särskilt starkt för att värna om den nya demokratin

i Sydafrika och att ge landet så goda förutsättningar

som möjligt för att kunna fungera. Det har visat sig att

Sydafrikas möjligheter till ett bra handelsavtal med

EU har stoppats och försinkats under lång tid.

Jag har ingen reservation på den här punkten utan

vill bara instämma i utskottets värdering och skicka

med regeringen att den här frågan måste ges väldigt

stor vikt. För Sveriges del gäller det inte bara bi-

ståndsfrågorna inom EU utan också handelsfrågorna

och att det blir rättvisa handelsvillkor för andra och

fattigare länder. Just exemplet med Sydafrika belyser

de problem som finns.

Herr talman! Jag skall stanna där och yrka bifall

till några reservationer, inte alla. Det gäller reserva-

tion 1 om EU:s övergripande karaktär, reservation 6

om utträdesrätten, reservation 10 om barnets rättighe-

ter, reservation 14 om EMU-processen, reservation 34

om vetorätten, reservation 36 om avskaffande av

VEU och reservation 37 om vapenexporten. För öv-

rigt vill jag hänvisa till de avvikande meningar som

finns i respektive fackutskott och i övrigt till övriga

reservationer som jag självklart också står bakom.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

EVA ZETTERBERG (v): (forts. från 7 §) EU:s regeringskonferens (forts. UU13) (1996-03-28) — PRESS0