Fru talman! Ärade lyssnare här i salen, på åhörar-
läktaren, ni som ser debatten på TV eller hör den i
radio! Den fråga vi nu diskuterar, nämligen hur Sveri-
ge skall agera på regeringskonferensen, som börjar i
morgon i Turin, är av enormt stort intresse. Däremot
är det väldigt många av de stora, avgörande frågorna
om EU:s framtid som inte finns med på dagordningen.
Jag kan bara nämna frågan om EMU, den ekonomiska
och monetära unionen, frågan om en gemensam valu-
ta och frågan om Schengenavtalet, som i högsta grad
påverkar situationen för många flyktingar och männi-
skors integritet. Vi har inte med frågan om biståndet
som går via EU och hur Sverige skall hantera det. Vi
har inte med en gemensam socialpolitik eller alkohol-
frågorna, hur man skall kunna driva en mycket re-
striktiv alkoholpolitik och förhindra att narkotika och
andra droger kommer in i landet.
Det finns alltså en rad frågor som är oerhört vikti-
ga för EU:s framtid och för Sveriges framtid som vi
egentligen inte skall diskutera i dag. Jag tycker att det
är en rätt stor brist i sammanhanget.
Det underlag som vi har för att diskutera frågorna
är en rätt mager skrivelse från regeringen. Det är inte
så många sidor i den, och den är väldigt allmänt hål-
len. Man kan till det säga att många av de tankar som
där förs fram är väldigt svåra att gå emot. Det är all-
mänt progressiva tankar om att öka demokratin, att
öka jämställdheten och att på olika sätt befrämja idé-
erna om en ökad sysselsättning i Europa och de andra
frågor där vi svenskar över lag är mycket överens
över partigränserna.
Men, mina vänner, desto tjockare är utrikesutskot-
tets betänkande - det är fem gånger större. Där har vi
i riksdagen försökt samla ihop våra tankar på det här
området.
Jag vill också inledningsvis säga att vi i Vänster-
partiet, när vi har slutbehandlat frågorna i utrikesut-
skottet, verkligen har ansträngt oss för att begränsa
reservationerna till de frågor som hör till utrikesut-
skottet och som vi skall behandla i den här omgången.
Därför har vi medvetet inte reserverat oss på en rad
frågor där vi i och för sig har avvikande mening, och
vi har i stället valt att på ett sammanhållet sätt föra
fram Vänsterpartiets synpunkter i ett särskilt yttrande.
Det som också blir litet konstigt i debatten är att
den minister som framför allt har varit aktiv på områ-
det, vår utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, inte finns
med oss för att diskutera här i dag.
Jag vill samtidigt passa på att gratulera Björn von
Sydow till hans nya arbete som handelsminister. Med
de kunskaper han har vad gäller EU-frågorna tror jag
att även de kommer att bli väl behandlade från hans
sida. Däremot är det inte Björn von Sydow som har
haft de här frågorna tidigare, och många av de utta-
landen om Sveriges agerande inför EU-konferensen
har just kommit från Lena Hjelm-Wallén. Därför hade
det varit bra om hon hade kunnat vara med i den här
debatten.
De frågor som vi skall ta upp och som anses höra
till EU-frågorna inför regeringskonferensen är ändå
oerhört omfattande. Jag vill inledningsvis peka på -
flera företrädare har snuddat vid detta - att Vänster-
partiet liksom Miljöpartiet är mycket kritiskt till ett
svenskt medlemskap. Vi har inte ändrat uppfattning
på den punkten. Däremot har vi naturligtvis gått in i
det arbetet, därför att Sverige är medlem av Europeis-
ka unionen, och på ett så konstruktivt sätt som möjligt
försökt göra arbetet inom Europeiska unionen så
positivt som möjligt, utifrån målsättningen om ett
mellanstatligt arbete och för att se till att EU inte
utvecklas ytterligare i federal riktning och till en or-
ganisation som lägger en mall och närmast blir en stat
över övriga stater.
Det är, som sagt var, oerhört många frågor som
behandlas här, och jag kommer inte att kunna täcka
alla. Jag tar framför allt upp frågor på det utrikespoli-
tiska området.
De andra frågor som kommer att behandlas av
Vänsterpartiets representanter - vi har även där sovrat
hårt för att inte ta upp alltför mycket tid i kammaren -
är frågorna om den ekonomiska och monetära unio-
nen och de finansiella frågorna, som Johan Lönnroth
kommer att ta upp senare. Det är frågan om demokrati
och inflytande inom Europeiska unionen, där Kenneth
Kvist kommer in senare. Det är arbetsmarknad, jäm-
ställdhet och regionalpolitik, där Ingrid Burman
kommer in senare. Slutligen kommer även Hanna
Zetterberg att ta upp miljöfrågor och djurskyddsfrå-
gor.
Herr talman! En fråga som alla har tangerat -
vilket är nödvändigt inför regeringskonferensen -
gäller östutvidgningen och de nya stater som vill
komma med i Europeiska unionen.
Gudrun Schyman deklarerade i går - för en över-
raskad statsminister, som inte tycks veta Vänsterpar-
tiets inställning i den här frågan - att vi självfallet
välkomnar nya medlemsländer till Europeiska unio-
nen, medlemsländer som då har fattat ett självständigt
beslut om att söka medlemskap i Europeiska unionen.
Det motsätter vi oss definitivt inte. Vi tror också att
det kan finnas många fördelar för de länderna, liksom
för Europeiska unionen.
Men vi tror inte heller att man skall blunda för de
problem som finns med den utvidgningen. Vi vet att
det redan i dag är ett svårskött fögderi med EU-
verksamheten. Med ytterligare tolv medlemsstater lär
det inte bli lättare. Jag vill bara peka på några fakto-
rer.
Det gäller exempelvis det omfattande jordbruks-
stöd som finns inom de befintliga staterna. Det är
knappast möjligt att behålla ett sådant system. Det
krävs en omfattande reformering av hela jordbruks-
stödet, och framför allt en kraftig minskning av det,
för att kunna möta de nya staterna. Det är inte möjligt
att ha kvar ett sådant system. Det har ännu inte gjorts
så mycket på det området.
Jag vill också peka på den ekonomiska aspekten.
Vi betalar i dag ca 20 miljarder kronor om året i
medlemsavgifter. Det är väl inte så att de nya staterna
i Öst- och Centraleuropa kommer att kunna bidra med
så oerhört mycket mer i ekonomiskt avseende, utan
det är snarast så att de rikare länderna som är med-
lemmar i EU kommer att få stå för en större andel av
medlemskostnaderna.
Jag menar alltså att det finns en rad andra frågor
som också gör att det kommer att bli svårt med nya
länder, men jag tror att man måste arbeta med det
samtidigt.
En grundläggande fråga för Vänsterpartiet är rät-
ten till en utträdesparagraf. Det är inte så att vi genast
nu vill ompröva folkomröstningens beslut. Vi står fast
vid att det skall respekteras och att Sverige för den
närmaste tiden skall vara medlem i den europeiska
unionen. Men vi menar att det för demokratins skull
är viktigt att det finns en utträdesparagraf liksom en
möjlighet till suspension när stater överträder de reg-
ler som EU självt har satt upp, exempelvis om över-
grepp mot mänskliga rättigheter. Därför kräver vi att
en sådan finns med.
Vi tycker också att det är viktigt att de lagstiftande
nationella parlamenten har kvar en möjlighet till ini-
tiativrätt och att inte alla initiativ behöver gå via re-
spektive stats regering.
En viktig utrikespolitisk fråga som finns med gäl-
ler den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Där tror jag att de flesta av oss är överens om att det
behövs en förstärkning inom EU av analysarbetet och
en sammanhållen politik. Men när utskottet i betän-
kandet framför detta och samtidigt talar om möjlighe-
ten med en "herr eller fru GUSP" tror vi i Vänster-
partiet att man samtidigt bereder marken för en ytter-
ligare politisering av detta område, och att det finns
en stor risk för att man faktiskt utser en ny utrikesmi-
nister inom EU. Vi vill alltså bestämt avråda från
detta.
En ytterligare fråga gäller beslutsreglerna och ve-
torätten. Trots olika försäkringar om att dessa inte
skall uppluckras utan möjligen bara få begränsade
inskränkningar tror vi i Vänsterpartiet att det vore
ytterst negativt att gå in på den vägen. Vi kräver att
vetorätten finns kvar.
Jag går vidare med de utrikespolitiska frågor som
är aktuella, och då har vi frågan om VEU. Där säger
utskottet att det inte finns några konkreta planer på att
Sverige skall gå med i den västeuropeiska försvarsal-
liansen. Vid olika tillfällen har detta framförts. Sam-
tidigt har vår utrikesminister i andra sammanhang
hävdat att vi måste hålla dörren öppen. Jag vill hänvi-
sa till en artikel den 12 mars i Dagens Politik, där
utrikesministern just lyfter fram att det behövs en
närmare länk mellan EU och försvarsorganet. Jag
menar att det finns en rad motstridiga besked på den
här punkten och att det därför är väldigt viktigt att vi
från riksdagens sida talar om hur vi vill ha det. Från
Vänsterpartiets sida är beskedet mycket klart: Vi vill
inte ha något medlemskap, eller något ytterligare
närmande, till VEU.
Det finns också andra, inte bara i regeringen, som
kraftfullt agiterat för detta. I samband med en konfe-
rens på Olof Palme Center hävdade en amerikansk
forskare och försvarsanalytiker detta väldigt bestämt.
Jag har inte sett några klara uttalanden från den
svenska regeringen om att detta inte är den väg man
vill gå.
Vad gäller försvarssamarbetet över huvud taget
har också försvarsministern varit ute och talat sig
varm om detta. Han har även nämnt medlemskapet i
WEAG, Western European Armaments Group, för att
öka samarbetet på försvarsområdet. Vi har i det ytt-
rande från försvarsutskottet som har kommit ett väl-
digt klart uttalat önskemål om att öka samarbetet vad
gäller försvarsmateriel och försvarsindustrin.
Just i dag, när vi diskuterar dessa frågor, har jag
fått en personlig tankeställare, därför att den här da-
gen är en märklig dag i mitt liv. Min snart 18-åriga
son skulle i morse kl. 7 inställa sig för mönstring.
Som förälder upplever man en märklig dag om man
som jag är mycket kritisk, för att inte säga helt nega-
tiv, till ett militärt svenskt försvar. Men det är ändå
någonting som de flesta svenska unga män ställs inför
och som man som förälder får acceptera.
När jag då ser att min son eventuellt blir tvungen
att göra militärtjänst är det inom ett svenskt försvar.
Och jag tänker framåt eftersom jag har fler barn. Jag
har en son som om fem år befinner sig i samma situa-
tion, och jag funderar då på vad det är för försvar han
kommer att bli inkallad till. Är det det svenska försva-
ret eller ett gemensamt europeiskt försvar under
VEU:s eller andras beskydd? Vad kommer det försva-
ret att innebära i så fall? Innebär det ett försvar där vi
även kommer att ha tillgång till kärnvapen?
Det är en framtid som inte tycks önskvärd och
som inte är önskvärd för min del. Jag tror att det är
för väldigt få svenskar detta är en framtid som vi
önskar. Jag vill från Vänsterpartiets sida bestämt
avråda från att gå vidare med försvarssamarbetet och
öka Sveriges integrering med VEU eller WEAG.
Det innebär inte, herr talman, att vi ställer oss ne-
gativa när man inom EU:s ram eller VEU:s ram disku-
terar uppgifter som är konfliktförebyggande och att
man kan ha andra uppgifter. Det kan göras och görs
en hel del positiva insatser på det området. Men vi
menar att det arbetet framför allt skall skötas av FN
och andra regionala organ som inte är försvarsinrikta-
de, exempelvis OSSE, Europarådet osv. Det är där vi
behöver stärka de konfliktförebyggande insatserna,
inte inom försvarsallianser, vare sig inom VEU eller
inom NATO.
Herr talman! En annan fråga som är mycket ak-
tuell i det här betänkandet gäller barnets rättigheter.
Där har vi från den gemensamma tvärpolitiska grup-
pen i riksdagen för barnets rättigheter en gemensam
motion där vi har lyft fram nödvändigheten av att
sätta upp barnets rättigheter på agendan i regerings-
konferensen i Turin. Det är glädjande att se att vi har
fått starkt stöd för dessa tankar både från socialutskot-
tet och från utrikesutskottet. Man är överens med oss
motionärer om att driva dessa frågor. Det gäller na-
turligtvis inte ratificeringen av FN:s barnkonvention,
för det har redan samtliga medlemmar i den europeis-
ka unionen gjort, utan det gäller tillämpningen av
konventionen: hur staterna i Europa faktiskt tillgodo-
ser barnets rättigheter. Där finns oerhört mycket att
göra.
Men man har inte tillmötesgått oss motionärer
fullt ut. Det finns också i motionen från Vänsterpartiet
ett ytterligare krav, som har fått stöd från Miljöpartiet
och i den gemensamma reservation som sedan
kommit fram där också Folkpartiet finns med. Det
gäller en barnombudsman inom den europeiska unio-
nen. Som vi ser det skulle det ytterligare kunna stärka
kampen för barnets rättigheter och för att hejda och
stoppa diskriminering av barn i Europa. Det innebär
inte att det skulle bli en barnombudsman som sätter
upp lagar och som går in och ingriper över staternas
huvuden, men en barnombudsman som i ett mellan-
statligt samarbete skulle kunna bevaka dessa frågor på
ett mycket effektivare sätt än man hittills har kunnat
göra. Jag hoppas att vi skall kunna få fler med oss när
det gäller den reservationen.
Herr talman! En sista punkt som jag också vill
nämna är de globala frågorna. Som jag sade inled-
ningsvis finns beklagligtvis inte biståndet med på
dagordningen i Turin. Men vi har i olika motioner lyft
fram dessa frågor, och vi har pekat på att frågan om
en rättvis handelspolitik måste finnas med. Utskottet
har svarat mycket positivt på detta: Det här finns
redan med, och självklart bevakar Sverige både bi-
ståndsfrågorna och en rättvis handelspolitik.
Men jag vill understryka att det här är oerhört vä-
sentligt, därför att i dag finns inte dessa rättvisa han-
delsvillkor. Ett mycket sent exempel gäller Sydafrika,
och jag tror att det svenska parlamentet känner allde-
les särskilt starkt för att värna om den nya demokratin
i Sydafrika och att ge landet så goda förutsättningar
som möjligt för att kunna fungera. Det har visat sig att
Sydafrikas möjligheter till ett bra handelsavtal med
EU har stoppats och försinkats under lång tid.
Jag har ingen reservation på den här punkten utan
vill bara instämma i utskottets värdering och skicka
med regeringen att den här frågan måste ges väldigt
stor vikt. För Sveriges del gäller det inte bara bi-
ståndsfrågorna inom EU utan också handelsfrågorna
och att det blir rättvisa handelsvillkor för andra och
fattigare länder. Just exemplet med Sydafrika belyser
de problem som finns.
Herr talman! Jag skall stanna där och yrka bifall
till några reservationer, inte alla. Det gäller reserva-
tion 1 om EU:s övergripande karaktär, reservation 6
om utträdesrätten, reservation 10 om barnets rättighe-
ter, reservation 14 om EMU-processen, reservation 34
om vetorätten, reservation 36 om avskaffande av
VEU och reservation 37 om vapenexporten. För öv-
rigt vill jag hänvisa till de avvikande meningar som
finns i respektive fackutskott och i övrigt till övriga
reservationer som jag självklart också står bakom.