Herr talman! Jag tillhör dem som anser att vi all-
deles för litet diskuterar hur vi vill forma framtiden i
EU. Därför tycker jag att det är mycket olyckligt att vi
fick en sådan splittrad start på debatten i dag. Det
hade funnits en möjlighet att i större utsträckning nå
ut med dessa frågor via TV och radio, men denna
chans har nu försuttits. Jag tycker att det är väldigt
synd.
Medlemskapet i EU ger Sverige ökade möjligheter
att verka för ett Europa präglat av demokrati, solidari-
tet och öppenhet. Jag är glad att kunna konstatera att
det i många av de frågor som nu är aktuella för rege-
ringskonferensen finns en bred enighet i utrikesutskot-
tet.
Hur kan jag då påstå något sådant, när det finns 46
reservationer och tre särskilda yttranden? Att Miljö-
partiet och Vänsterpartiet har andra åsikter är väl
ingen överraskning för någon. Tittar man noga upp-
täcker man att övriga partier är helt överens i flera av
de mest väsentliga frågorna. Om man ser noggrannare
på reservationerna märker man dessutom att det finns
förslag i dem som redan tillgodosetts, både i regering-
ens skrivelse och i utskottets instämmande. Detta är
alltså bara en liten extra knorr för den egna hemma-
publiken. Vi kommer ändå att föra en lång diskussion
i dag. Det är bra, även om jag som sagt är missnöjd
med starten.
Den utgångspunkt vi måste ha, efter ett år och tre
månader som medlemmar i unionen, är att det inte
längre handlar om "vi här i Sverige" och "dem nere i
Bryssel". Det är faktiskt bara "vi". Hur vill vi att vårt
gemensamma Europa skall utvecklas? Vi får inte
diskutera som om vi hade ingått något slags proväk-
tenskap för att se om vi trivs, utan vi måste hela tiden
tänka på vad vi kan bidra med för att unionen skall bli
så bra som möjligt - både för oss och alla våra med-
medborgare.
Givetvis skall vi främst lägga vikten vid de frågor
som vi i Sverige är erkänt duktiga på. Sådana frågor
är sysselsättningspolitik, miljö och jämställdhet.
Konfliktlösning och fredsfrämjande åtgärder är andra
områden där Sveriges rykte är utomordentligt gott.
Dessa frågor tillhör också de områden som ligger nära
människors vardag oavsett var de bor i unionen. Det
finns inom dessa områden problem som vi måste
hjälpas åt att lösa, inte minst därför att Europas alla
ungdomar måste kunna ha en tro på framtiden. Detta
är också frågor som vi löser bäst tillsammans med
andra.
I likhet med de flesta andra partier har vi social-
demokrater delat upp betänkandet mellan oss. Jag kan
redan nu nämna att Yvonne Sandberg-Fries kommer
att föra en diskussion om utvidgningen och hela den
frågan, som många av oss anser vara den kanske allra
viktigaste i regeringskonferensen.
Axel Andersson kommer att ta upp några av de
andra viktigaste frågorna, nämligen arbetsmarknads-
politik, sysselsättning och regional utveckling. Senare
i debatten kommer ledamöter från fackutskotten att
närmare belysa den socialdemokratiska ståndpunkten
i en del frågor, exempelvis EMU, som inte är en fråga
för konferensen men som naturligtvis kan behöva
diskuteras ändå.
Grundläggande för oss bör vara det faktum att EU
består av fria stater, som i full enighet kommer över-
ens om vilka frågor som man bäst löser tillsammans.
Att försöka misstänkliggöra den beslutsgången är
också att underskatta det faktum att alla fördragsänd-
ringar skall godkännas av samtliga medlemmars par-
lament. Man kan alltså inte genom andra länders
majoritetsbeslut tvinga på Sverige mer överstatlighet
än vad vi själva accepterar. Det här vet både Vänstern
och Miljöpartiet väldigt väl, men det passar fortfaran-
de in i deras anti-EU-propaganda, och det är förmod-
ligen där som reservation nr 1 skall användas.
Den fråga där det här ställs på sin spets är den
gemensamma freds- och säkerhetspolitiken, GUSP.
Flertalet medlemsländer vill effektivisera GUSP. Som
regeringen påpekar i sin skrivelse gäller det att den
politiska viljan till samarbete faktiskt måste öka. Det
krävs ett större mått av solidaritet om man skall kunna
finna gemensamma vägar. Jag tycker att vi borde
kunna vara överens om att samarbetet i GUSP måste
få en grund att stå på.
Däremot är det inte aktuellt att gå över till majori-
tetsbeslut i alla frågor. Vi vill inte ta bort vetorätten.
Regeringen anser, och det anser också utskottets ma-
joritet, att Sverige skall vara berett att diskutera mo-
difieringar i beslutsordningen när det gäller frågor av
begränsad räckvidd.
Jag blir litet förvånad när Olof Johansson något
tar avstånd från den skrivning som Helena Nilsson
under överläggningen i utskottet var med om att ut-
forma. Man är kanske inte heller i det partiet är riktigt
överens om var man står.
Regeringen har ett antal förslag i den här frågan i
sin skrivelse, och det är förslag som utskottet ställer
sig bakom. Det gäller att man vill ha en gemensam
funktion för att förbereda och följa upp beslut och
undvika dubbelarbete. Funktionen skall innehålla ett
konfliktförebyggande element, och man skall inrikta
sig på att få fram underlag för förebyggande åtgärder.
För att betona att det här fortfarande är ett mellanstat-
ligt område skulle man lämpligen lägga funktionen på
rådssekretariatet, och man kan ge en roll åt kommis-
sionen.
I det här sammanhanget kan man också tänka sig
att ge en person i uppdrag att företräda unionen utåt
men säger att det måste vara en uppgift av begränsad
karaktär och att det inte får medföra att det blir någon
oklar ansvarsfördelning. Det är alltså här fråga om
den "herr eller fru GUSP" som en del försöker göra
till något slags utrikesminister. Det är inte meningen,
utan personen i fråga skulle enbart få i uppdrag att
agera på uppdrag av eller som stöd åt rådet eller ord-
förandeskapet.
Europa måste stärka sina instrument när det gäller
fredsfrämjande verksamhet i vidare mening. Ka-
tastrofhjälp, evakueringsinsatser och krishantering bör
vara en högt prioriterad uppgift för EU-länderna.
Visst är det så att EU redan från början är ett
fredsprojekt. Den som försöker göra en annan be-
skrivning av det hela ger inte hela sanningen.
VEU är omdiskuterat inte bara i Sverige utan i
väldigt många länder. Det finns människor som tycker
att VEU och EU skall slås ihop och att inget nytt land
skall få inträde om det inte går in i VEU samtidigt,
och det finns sådana som tycker att VEU skall läggas
ned.
VEU spelar en roll och kan användas på ett bättre
sätt, exempelvis genom att utföra uppgifter som finns
med i Petersbergsdeklarationen. VEU har också åtagit
sig detta. Det är därför viktigt att Sverige utnyttjar
sina möjligheter till inflytande i VEU via observa-
törsplatsen. Däremot är det helt klart att Sverige inte
har för avsikt att gå in som medlem, eftersom vi inte
heller har för avsikt att vare sig utfärda eller ta emot
några militära säkerhetsgarantier. Vår militära allians-
frihet består.
Även här är det värt att påpeka att ingen faktiskt
kan tvinga in Sverige i ett längre gående samarbete än
vad vi själva vill vara med om. Det finns också med
anledning av reservation nr 35 skäl att påminna om att
regeringen enligt lag endast kan besluta om deltagan-
de i fredsbevarande insatser om dessa grundar sig på
mandat från FN eller OSSE och att enligt FN-stadgan
fredsframtvingande operationer kan genomföras en-
dast om de grundar sig på beslut från FN:s säkerhets-
råd.
Därutöver tror jag att vi alla är överens om att
FN:s resurser behöver förstärkas. Vi vet också att
Sverige vid alla tänkbara tillfällen arbetar för att det
skall bli så.
Vänstern och Miljöpartiet anser också att Sverige
skall verka för att VEU läggs ned. Jag vill med an-
ledning av det säga: Lika litet som jag anser att de
övriga EU-länderna skall bestämma om vår medver-
kan i VEU, lika litet anser jag att vi skall bestämma
över dem och deras medverkan i VEU. Vi har för-
bundit oss att inte hindra länder som vill gå vidare.
Vad vi däremot skall förhindra är en sammanslagning
av EU och VEU, som jag tidigare nämnde att en del
stater vill ha.
Vänstern och Miljöpartiet har också reserverat sig
mot utskottets skrivning när det gäller vapenexport -
varför förstår jag inte. Vad utskottet säger är ju att vi
inte vill ha upp frågan på regeringskonferensen, efter-
som vi inte är beredda att göra några förändringar i
det svenska regelverket. Vi vet också att flera andra
länder har samma åsikt.
När det däremot gäller försvarsindustrisamarbetet
har vi olika uppfattningar, men utskottsmajoriteten
fullföljer konsekvent det beslut som riksdagen nyligen
har fattat. Det är knappast meningsfullt att återigen ta
upp den diskussionen.
Samarbetet när det gäller rättsliga och inrikes frå-
gor tillhör ett område som kommer att grundligt dis-
kuteras under konferensen. Syftet med samarbetet är
ju att uppnå fri rörlighet också för personer, inte bara
för varor, tjänster och kapital, dock med bibehållen
säkerhet och trygghet för medborgarna. För att man
skall uppnå detta krävs det bättre samarbete i flykting-
frågor, om brottsbekämpning och i flera andra sam-
manhang. I likhet med regeringen tycker utskottet att
kommissionen skall få initiativrätt i dessa frågor.
Även i reservation nr 38 från kds slår man alltså in
öppna dörrar. Samma sak gäller för övrigt beträffande
reservation nr 42 - i stort sett samma sak finns redo-
visad i regeringens skrivelse. Det är bara att läsa in-
nantill.
Bekämpningen av internationell brottslighet är av
avgörande betydelse för den fria rörligheten för per-
soner. Endast om vi tillräckligt effektivt klarar en
bekämpning av narkotikahandel och annan illegal
verksamhet kan vi öppna gränserna.
Det är viktigt att finna nya vägar för hur vi skall
komma till rätta med denna brottslighet. Den grova
brottsligheten är internationell, och det krävs interna-
tionellt samarbete för att komma till rätta med den.
Liksom de som avgivit reservationerna nr 40 från
Folkpartiet och nr 41 från Kristdemokraterna tycker
utskottet och regeringen att det krävs ett bättre samar-
bete och gemensamma åtgärder. Vi håller också med
om att utvecklingen av Europol är en central fråga.
Däremot har riksdagen under hela förra året sagt ifrån
att steget till att Europol skall få göra operativa insat-
ser är långt. Dock behöver vi påpeka att polissamar-
betet inom ramen för Schengen redan innehåller vissa
moment av gränsöverskridande operativ verksamhet.
Vi är emellertid inte i dag beredda att ta något längre
gående beslut än det som togs förra året. Det finns
möjlighet att diskutera Schengenfrågan direkt med
justitieministern i morgon kl. 9.
Den inre gränskontrollen är en av de frågor som
har diskuterats kanske allra mest ända sedan vi ansök-
te om medlemskapet i EU. Den har utretts, och det har
i ett par omgångar fattats beslut om detta i riksdagen.
Både skatteutskottet och justitieutskottet har behand-
lat den frågan, och de menar att de justeringar som
behöver göras är en nationell fråga som kan behandlas
i samband med propositionen om Tullens befogenhe-
ter.
Den sista reservation som jag har på min lista är
förslaget om en ramlagstiftning för brott mot europe-
isk lag. Det är ett mycket långtgående förslag med
tanke på de stora skillnader som finns mellan EU:s
länder när det gäller rättstraditioner och påföljdssys-
tem. Till skillnad från kds tycker vi att vi i Sverige
skall vara suveräna att själva besluta om de frågorna.
Vi avslår alltså även det förslaget.
De övriga frågorna som har tagits upp under den
första debattrundan kommer att behandlas av andra
representanter för socialdemokratin. Men det finns en
sak som jag ändå inte kan låta bli att säga. Det gäller
miljöfrågorna, minimibestämmelserna och att Sverige
skall gå före. På s. 16 i regeringens skrivelse står det:
Miljöreglerna bör huvudsakligen vara minimibe-
stämmelser som ger länder möjlighet att gå före i
miljöpolitiken.
Var det inte precis det som Birger Schlaug tyckte?
Fler majoritetsbeslut, förbättrad tillgång på informa-
tion, förbättrad efterlevnad av EU:s miljöregler - det
finns en hel rad viktiga miljöfrågor uppräknade i
skrivelsen. Jag kan inte inse att det är särskilt rättvist
att påstå att regeringen har lagt miljöfrågorna åt sidan.
Under lång tid framöver skall vi nu fortsätta arbe-
tet. På flera ställen i utskottsbetänkandet har vi påpe-
kat att det är nödvändigt att regeringen ser till att
riksdagen får information och att samrådet med riks-
dagen blir mycket intensivt och kommer in på ett
tidigt stadium. Vi har också på flera ställen skrivit att
det är nödvändigt att fackutskotten får ett större infly-
tande och att man på utskotten verkligen ser till att
man tar till sig sakkunskaper i jobbet.
Jag tror att det är oerhört viktigt att så sker om
Sveriges riksdag skall känna delaktighet i det fortsatta
jobbet inför regeringskonferensen.
Slutligen, herr talman, vill jag yrka avslag på
samtliga till betänkandet fogade reservationer och
bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande.