Herr talman! Jag är litet förvånad över att social-
demokraternas företrädare säger att vi egentligen är
överens och att det bara är knorrar och litet flirtande
med hemmapubliken som gör att det finns ett antal
reservationer från bl.a. Miljöpartiet i betänkandet.
Det är riktigt att vi talar mycket med hemmapubli-
ken, och vi flirtar definitivt inte med Bryssel, om det
var det som åsyftades.
Men inte är det väl någon knorr eller lustighet att
vi faktiskt kräver att vetorätten helt och hållet skall
vara kvar.
Inte är det någon knorr att vi motsätter oss EMU
eller att vi vill ha en utträdesparagraf. Det är väl så
långt från socialdemokraternas ståndpunkt man kan
komma.
Att vi skall ha yttranderätt för ansökarländerna
under regeringskonferensen är väl ingen knorr. Att de
nationella parlamenten skall ha initiativrätt, att beslut
om lägsta normer för miljön skall kunna fattas med
majoritet i parlamentet - det är väl ingen liten knorr
som innebär att vi skiljer oss litet grand från Social-
demokraternas, Moderaternas, Folkpartiets och andra
partiers inställning. Det är möjligtvis något helt annat.
Jag tycker att Inga-Britt Johansson ger en litet
lustig beskrivning av verkligheten. Det är sant att
ingen tvingar in oss i samarbetet. Alla skall godkänna
varje fördragsändring. Vi skriver också i vår motion
att det är så. Men problemet är ju att om vi fattar
beslut nu kan nästa generation eller t.o.m. nästa gäng
politiker här i riskdagen få mycket svårt att trassla sig
ur det. Det är det som är problemet.
Visst är det demokratiskt i första vändan. Vi fattar
alla beslut gemensamt och vi kan motsätta oss beslut.
Men sedan sitter vi där. Demokrati är något som bör
räcka litet längre än en mandatperiod, även om några
socialdemokrater kanske bara sitter kvar under den
här mandatperioden.
När det gäller miljögarantin tycker jag inte heller
att vi är riktigt överens. Vi kräver, precis som den
internationella miljörörelsen, att man skall ha en ge-
nerell rätt att gå före i miljöfrågor. Det skriver inte
utskottet.