plik
Fru talman! Det var en punkt i Olof Johanssons
anförande som jag ville replikera på. Det gällde före-
ställningen att en gemensam stabil valuta skulle vara
ett centralistiskt projekt som inte skulle gynna t.ex. de
olika delar inom den europeiska unionen som inte
ligger så centralt.
Hela idén med den gemensamma valutan är ju att
minska hindren mellan länderna. För att göra det
behöver man ha en stabil valuta - en valuta med hög
kvalitet. Man har tagit fram konvergenskrav - kriteri-
er för hur en stabil valuta skall vara. De överens-
stämmer i allt väsentlig också med de krav vi själva
ställt för vår egen valuta. Vi skall nå ett inflationsmål
som är stabilt, och vi skall inte ha stora underskott i
den löpande budgeten och därmed heller inte i
statsskulden.
Alternativet till det är att vi skulle behålla en ord-
ning där Sverige och Sveriges valuta blir ganska be-
roende av stora stabila och starka valutor, t.ex. D-
marken, för att ta den starkaste och största valutan i
Europa.
Jag har svårt att se att ett litet land som Sverige
skulle vinna på en sådan ordning. Vi har ju prövat
den. Vi har prövat andra typer av anknytningar till
större och starkare valutor. Jag har svårt att se att det
för det lilla landet skulle vara en fördel att ha en sådan
ordning.
Det är särskilt viktigt för småföretag i glesbygd,
som minsann inte kan låna på de internationella kapi-
talmarknaderna, att vi har en stark gemensam valuta.
Storföretag kan göra det, men små kan det inte. Då får
man betala en valutarisk - den högre ränta som ligger
i valutarisken och som därmed blir särskilt kännbar
just för små företag.