Fru talman! Jag uppskattar en hel del av det Eva
Zetterberg sade i sitt huvudanförande, bl.a. när det
gäller glädjen över det eventuella beslut som skall
fattas här senare i kväll.
När det gäller behovet av krispaket har vi påpekat
i utskottsbetänkandet att det sker en kartläggning
bl.a. inom Socialstyrelsen. Socialstyrelsen skall
återkomma och redovisa hur läget ser ut. Vi
förutsätter från utskottets sida att regeringen skall
återkomma med förslag när kartläggningen är klar.
Jag vill betona för Eva Zetterberg att redan
propositionen är ett uttryck för att regeringen anser
att det finns behov av att styra en del av
verksamheten. Det sker bl.a. med hjälp av de krav
på barnomsorgen som förs in i paragraferna 13b och
14b. Där ges riktlinjer för hur avgifterna får
utvecklas. Just för att regeringen ser vissa oroande
tecken, har regeringen lagt fram dessa förslag. Det
är faktiskt denna regering som har lagt fram
förslagen om kvalitetsbedömningar i
barnomsorgen.
Vidare har vi frågan om vårdnadsbidraget. Det är
alldeles riktigt, Eva Zetterberg, att
vårdnadsbidraget inte primärt sett föreslås för att
öka jämställdheten. Men jag försökte säga i mitt
huvudanförande att här finns ett antal önskemål
och behov hos barnfamiljerna som delvis är av
konfliktkaraktär. Man måste försöka få fram en
lämplig avvägning. Ett vårdnadsbidrag, såsom det
aviseras i propositionen, är ett stöd i valfriheten för
de föräldrar som väljer att göra en annan
avvägning. Detta är ett led i en samlad
familjepolitik. Det är inte fråga om en eftergift när
det gäller det principiella synsättet. Folkpartiet har
i åtskilliga år varit förespråkare för någon form av
vårdnadsbidrag. Men i den här propositionen
redovisar regeringspartierna en samlad syn på
familjepolitiken och barnomsorgen. Där ingår ett
vårdnadsbidrag av den karaktär som har aviserats.