Herr talman! I socialutskottets betänkande
behandlas regeringens proposition om utvidgad
lagreglering på barnomsorgsområdet. Genom
förslagen i propositionen tas ännu ett steg mot
större valfrihet och mer självbestämmande för
barnfamiljerna. En självklarhet kan det tyckas, för
vem vet bäst vad som är bra för den egna familjen,
familjerna själva eller politikerna?
Svaret på den frågan är att det är föräldrarna som
har det yttersta ansvaret för barnen, och därför är
det viktigt att det är just de som har möjligheten att
fatta egna beslut, och att just den möjligheten ökar.
Framtiden kommer säkert att visa att ännu fler
barnomsorgsformer kommer att uppstå
allteftersom föräldrarna ges möjligheter att fatta
egna beslut.
Propositionen föreslår att kommunerna är skyldiga
att tillhandahålla barnomsorg till alla som
efterfrågar sådan. Den kan vara kommunalt driven
eller privat. Kommunen blir också enligt lag skyldig
att ge likvärdiga villkor för både kommunal och
privat barnomsorg. Ett förslag om vårdnadsbidrag
läggs under våren 1994. Det är det huvudsakliga
innehållet i propositionen.
Utskottet har inte i alla delar följt propositionens
förslag. Det är att beklaga. Men jag hoppas att vi
under den här debatten och vid efterföljande
omröstning kommer att finna en majoritet som kan
enas omkring regeringens familjepolitik.
Inriktningen av denna återfinns i reservation 2, där
vi understryker att propositionens olika förslag
skall ses som en helhet och att både
vårdnadsbidraget och rätten till barnomsorg behövs
för att familjerna skall få en verklig valfrihet.
Vi har i tämligen stor enighet i utskottet kommit
överens om att följa regeringens förslag om att
kommunernas skyldighet att tillhandahålla
barnomsorg bör skärpas genom en ändring i
socialtjänstlagen. Av lagtexten framgår det att
kommunen är skyldig att tillhandahålla
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i den
omfattning som behövs med hänsyn till
föräldrarnas fövärvsarbete, studier eller barnets
eget behov.
För att barnomsorgen skall utvecklas mot den
valfrihet för familjen som vi eftersträvar föreslås en
ny lag, som innebär en skyldighet för kommunen
att stödja enskilt drivna förskolor och fritidshem, så
att de kan bedriva sin verksamhet på samma villkor
som de kommunala. Kommunen har rätt att ställa
krav på att särskilt omsorgskrävande barn skall tas
emot och att avgiften för den enskilde inte oskäligt
överstiger den som kommunen tar ut.
Det här är en mycket viktig lag, som med all
sannolikhet kommer att leda till ett större utbud av
barnomsorgsplatser, och därmed blir det lättare för
kommunerna att leva upp till skyldigheten att
erbjuda alla barnomsorg. Det har ju visat sig
tidigare, när vi har tagit ett steg i taget genom att
befrämja enskilda alternativ, att det har tillkommit
väldigt många sådana.
Vid kommunens tillståndsprövning anser vi på den
borgerliga sidan att det är nödvändigt att
säkerställa en fri etablering av enskilda alternativ.
Endast den sökandes lämplighet och lokalens
ändamålsenlighet skall bedömas för att tillstånd
skall ges. Vi anser inte att kommunens planering
och det beräknade behovet av barnomsorgsplatser
skall avgöra om tillstånd beviljas. Det är
efterfrågan och familjernas val som skall styra.
Sedan får kommunen anpassa sin verksamhet efter
detta.
Här har socialdemokraterna skrivit
majoritetstexten i utskottet. Vi har utvecklat våra
synpunkter i en reservation. Socialdemokraternas
syn på denna fråga är en helt annan än vår. De vill
reglera mer och ge kommunerna större makt. På
det sättet minskas valfriheten för föräldrarna. I
reservation 6 har vi utvecklat denna vår
ståndpunkt, och jag yrkar bifall till denna
reservation.
Utskottet föreslår ett tillägg till 18 § som innebär att
villkoren i 13 b §, om kvalitetskrav, skall vara
uppfyllda för att bidrag skall utgå till enskild
verksamhet. Enligt utskottet görs tillägget för att
det klart skall framgå av lagen att samma
kvalitetskrav gäller för kommunal och enskild
barnomsorg.
Med hänvisning till ställningstaganden i utskottet
och i specialmotiveringen till socialtjänstlagen
finner vi inte anledning att frångå propositionens
förslag i 18 §. Vi kommer således att återgå till
propositionens lagtext. Skulle den vinna riksdagens
bifall gäller också propositionens motivtext.
I den borgerliga reservationen nr 2, om riktlinjer
för familjepolitiken, understryker vi vikten av att
ge barnfamiljer ökade möjligheter att själva lösa
barnomsorgsfrågan på det sätt de önskar.
Vårdnadsbidraget, som enligt propositionen
kommer att träda i kraft den 1 juli 1994 -- förslag
kommer under våren -- är ett led i denna
utveckling. Det är därför viktigt att det utformas så
att det kan nyttjas flexibelt, så att varje familj kan
anpassa det till sina förutsättningar. Som jag ser det
är det nödvändigt att avdrag vid beskattning
medges för styrkta barnomsorgskostnader, oavsett
vem som tillhandahåller barnomsorgen. Vi har i
reservation 2 från den borgerliga sidan vidare
utvecklat hur vi ser på vårnadsbidraget som ett
medel att öka familjernas valfrihet.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till
reservationerna 2 och 6.
Under mom. 7 yrkas följande:
7. beträffande krav på barnomsorgen m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna
1992/93:So614 yrkandena 6, 8, 10--12,
1992/93:So615 yrkandena 3--4, 1992/93:So616 och
1993/94:So14 yrkande 2 delvis och med avslag på
Utskottets förslag i bilaga 2 antar regeringens
förslag till 18 § socialtjänstlagen.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.