Herr talman! Först har vi frågan om den mening
som Bengt Westerberg citerade ur betänkandet.
Stycket som tar upp tillägget i fråga om 18 § tillkom
i samband med att förslaget lades fram. Meningen
och stycket fanns inte där innan vi var färdiga med
att ta detta utskottsinitiativ. Det hänger alltså ihop
med paragrafförändringen.
Jag vill något kommentera den svenska
familjepolitiken i stort, eftersom Bengt Westerberg
också passade på att kritisera min negativa
inställning till etableringsfriheten. Det beror på den
utveckling som vi befarar och som vi redan ser. Den
utvecklingen går mot en barnomsorg som inte ser
likadan ut för alla barn när det gäller kvalitet och
möjligheter att tillgodose barns olika behov. Jag
tyckte att det var intressant att höra Bengt
Westerberg försvara den här familjepolitiken i
partiledardebatten.
Men det stora hotet, som Bengt Westerberg
egentligen inte gick in på, är naturligtvis om den
gemensamma värdegrunden rämnar när det gäller
uppställningen på familjepolitiken. Det handlar
naturligtvis om att budgetunderskottet,
kommunernas ekonomi och arbetslösheten rycker
undan grunden för välfärdens och barnomsorgens
finansiering. Det är detta som gör att jag tycker att
Bengt Westerberg i så motto framstår som en
motsägelsefull politiker. Å ena sidan är Bengt
Westerberg socialminister och talesman för barnen
och å andra sidan är han vice statsminister i en
regering som helt tycks ha tappat kontrollen över
statens ekonomi och arbetslösheten. Detta ser jag
som ett trovärdighetsproblem, Bengt Westerberg.
Jag vill avsluta min sista replik med att påminna om
en debatt som vi hade här i kammaren den 17
december 1991, alltså för två år sedan. Då inbjöd
Bengt Westerberg mig till en rundresa till privata
daghem. Denna rundresa skulle ske hösten 1992.
Ännu har inte denna inbjudan realiserats -- det har
nu gått två år. Då undrar jag om Bengt Westerberg
har ångrat sig och om det inte finns någonting att
visa upp.