Fru talman! Det utmärkande för den svenska
barnomsorgen måste vara god kvalitet, rättvis
fördelning och en reell valfrihet. I föreliggande
proposition föreslås att kommunerna skall bli
skyldiga att tillhandahålla barnomsorg för barn i
åldrarna ett till tolv år. Dessutom föreslås
kommunerna bli skyldiga att ge bidrag till enskilda
förskolor och fritidshem med ett belopp per barn
som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad
per barn i den egna verksamheten.
För att få en riktig och verklig valfrihet krävs dock
även ett vårdnadsbidrag. Jag skall använda mina
minuter till att ge litet bakgrund till varför vi
kristdemokrater tycker att det är så viktigt.
Ett vårdnadsbidrag är nödvändigt, inte i första
hand för att få konkurrens mellan olika
barnomsorgsformer, utan för att ge svenska
familjer en chans att välja hur och vem som skall ta
hand om deras barn. Idén med vårdnadsbidraget är
egentligen ganska enkel. I själva verket bygger det
på den grundläggande tesen, att det inte är staten
eller vi förtroendevalda som är mest kompetenta
att avgöra exakt vilken barnomsorg varje barn skall
ha. Vad som är bäst för barnen kan ingen annan
avgöra bättre än barnens föräldrar.
Fru talman! Alla barn är olika. Av det följer
betydelsen av valfrihet inom barnomsorgen: att ge
svenska föräldrar rätt att välja om de vill ge mer tid
till omsorgen om sina barn eller om de vill arbeta
och låta den kommunala barnomsorgen,
familjedaghem, familjekooperativ eller privata
daghem ta hand om barnen. Det är faktiskt inte
mer än rätt att föräldrarna får avgöra det.
Så här vill dock inte utskottsmajoriteten se på ett
vårdnadsbidrag. I stället påstår man att ett
vårdnadsbidrag motverkar jämställdheten mellan
föräldrarna och skapar stora marginaleffekter för
den som vill övergå från hemarbete till
förvärvsarbete. Denna argumentation är rent
oförskämd. Det är oförskämt att på det här sättet
omyndigförklara svenska föräldrar. Det som
utskottsmajoriteten förmyndaraktigt säger är att
föräldrarna inte är kompetenta att välja det rätta till
sina barn.
I själva verket går utskottsmajoritetens
resonemang ut på att många föräldrar kommer att
stanna hemma när de får en möjlighet att själva
välja, men det dras inte några konklusioner av
detta.
Fru talman! Kan det inte vara så, att många
föräldrar värderar möjligheten att mer kunna ta
hand om sina egna barn, särskilt under de första
åren, högt? Kan det inte t.o.m. vara så, att de allra
flesta föräldrar önskar att de hade haft mer tid till
sina barn, när barnen var små, och att de för sent
inser vad de har gått miste om? Av erfarenhet vet
vi att det faktiskt är så.
Den andra kritiken mot ett vårdnadsbidrag är att
nivån är för låg. Bidraget räcker inte, menar man.
Givetvis vore det önskvärt med en hög nivå på ett
vårdnadsbidrag. Det anser vi också. Men dessa
argument är egentligen inga argument emot ett
vårdnadsbidrag. Tvärtom, båda invändningarna
bygger på att många föräldrar vill ha ett
vårdnadsbidrag. Att kunna välja typ av
barnomsorg är varken en kvinnosaksfråga eller en
fråga om hinder i karriären. Det här handlar om
barnen och vad som är bäst för dem.
Jag tror att svenska föräldrar och svenska kvinnor
inte låter sig fösas tillbaka till spisen. Svenska
kvinnor och män är kloka, och de kan välja själva.
Detta handlar också om rättvisa. I dag får ca
390 000 barn, eller egentligen deras föräldrar,
offentligt stöd för sin barnomsorg. Men ca 255 000
barn i samma åldrar får inte en enda krona. Av
dessa 255 000 barns familjer lever dessutom cirka
en tredjedel under existensminimum.
Det här handlar också om lyhördhet inför vad
svenska folket egentligen vill ha. Jag har många
gånger förvånat mig över att svenska föräldrar har
kunnat acceptera att det har pågått en planering av
barnomsorgen enligt den modell som har förelegat.
Undersökning efter undersökning visar faktiskt att
en majoritet av småbarnsföräldrarna i Sverige är
positiva till ett vårdnadsbidrag.
Det handlar även om en tro på familjen. Jag är helt
övertygad om att det enda sättet att bygga upp ett
samhälle som fungerar är att föra över goda normer
och införa valfrihet i familjepolitiken.
Fru talman! Det här handlar om en möjlighet att ta
till vara på de viktiga år som man skulle vilja ha
tillbringat mer med sina barn, viktiga år som man
inte saknar förrän barnen plötsligt är utflugna. Det
är alltså mot bakgrund av detta som vi vill införa ett
vårdnadsbidrag, inte för rikspolitikers eller för
andra förtroendevaldas skull utan för föräldrarnas
och för barnens skull. Därför är det nödvändigt
med ett vårdnadsbidrag. Även barnomsorgslagen
förutsätter därför att det införs ett vårdnadsbidrag.
Jag vill rikta en uppmaning till kammarens
ledamöter att göra allt för att få majoritet för den
borgerliga utskottsminoritetens förslag. Det vore
en välkommen julklapp till svenska föräldrar och
barn. Jag hoppas också att vi skall kunna fortsätta
på den väg som vi har slagit in på när det gäller
familjepolitiken.
Fru talman! Jag vill avsluta med att önska alla en
riktigt God jul.