Herr talman! Inledningsvis berättade statsrådet om
en Italienresa, där han lärde sig att italienska
kvinnor inte reproducerar sig i den utsträckning
som Bengt Westerberg tycker är lagom. Han gjorde
sedan jämförelsen med svenska kvinnor som har en
förhållandevis hög förvärvsfrekvens och högre
reproduktionstakt, dvs. att de föder relativt många
barn. Detta skulle i mycket stor utsträckning vara
den svenska föräldraförsäkringens förtjänst.
Nej, statsrådet Westerberg, jag kan försäkra att det
handlar om avsevärt mycket starkare krafter än så.
Det handlar om naturkrafter och biologi. De allra
flesta män och kvinnor vill föröka sig och ha barn.
De vill bilda familj. Detta är krafterna. De flesta
vill också ta ansvar för vad de har gjort. De vill
också förverkliga sig själva och förvärvsarbeta.
Men de måste inte göra allt samtidigt. Det går att
dela in livet i olika skeden. Därför är valfriheten så
viktig. Därför slåss vi för valfriheten. Man skall inte
tvingas att göra allting samtidigt. Valfriheten skulle
öka med vårt förslag.
Sedan säger sig statsrådet litet lätt ironiskt inte
känna till några arbetsgrupper, att han inte är
informerad och att det hela skulle ligga inom
utskottets ram. Helt fel, statsrådet Bengt
Westerberg! Om nu internkommunikationerna i
regeringssystemet inte fungerar, är det i och för sig
ett problem. Men det är inte mitt problem.
Vi som deltog i förhandlingarna har inga som helst
dissonanser i vår uppfattning om innehållet i
förhandlingsöverenskommelsen. Det är det
centrala.
Statsrådets deklaration om att litet allmänt
informera låter nästan gulligt. Eftersom Bengt
Westerberg har varit i den här branschen ganska
länge borde han känna till att man inte behöver
förhandla sig till att bilda en grupp inom utskottets
ram. Det är en självklarhet att man inom utskotten
bildar de arbetsgrupper man vill osv. Att det inte
skulle vara så faller på sin egen orimlighet, eller tror
möjligen statsrådet att vi är så korkade? I så fall kan
jag försäkra att det är vi inte. Vi blev många gånger
lurade i inledningen i det här huset, men vi har
faktiskt lärt oss väldigt mycket av det smutsiga spel
som pågår, att det är okej att luras. Men det är det
inte i vår värld. Där gäller handslag, öppna visir och
uppriktighet.
Därför blir min fråga: Står statsrådet Westerberg
bakom den förhandlingsuppgörelse som slöts av
dem som regeringen själv legitimt hade utsett, till
vilka man delegerade att fullfölja de här
förhandlingarna? Gäller den
förhandlingsuppgörelsen för Bengt Westerberg?