Fru talman! Det är väl inte någon hemlighet att det
finns mycket klara ideologiska skillnader i våra
synsätt. Visserligen har jag tidigare inte deltagit i
arbetet i den här kammaren, men jag tror att mina
folkpartistiska kolleger kan intyga att de inte direkt
har fått springa ihjäl sig för att hinna med
Socialdemokraterna i deras iver att öka valfriheten
inom barnomsorgen och att bryta upp det
kommunala barnomsorgsmonopolet. Tvärtom har
vi år ut och år in kunnat konstatera att varje förslag
har mötts av rader av invändningar. Dessa
invändningar har hela tiden haft som utgångspunkt
att de kommunala politikerna och det kommunala
barnomsorgsmonopolet i sista hand skall ha
utslagsrätten.
Maj-Inger Klingvall talar här om att man inte kan
lita på marknaden. Även om marknaden har
kommit att bli ett mycket fult ord i agitationen,
tycker jag ändå att man skulle kunna våga sig på att
ersätta ordet marknaden med ordet föräldrarna.
Det är nämligen föräldrarnas val av vilken
barnomsorgsform som vid olika tidpunkter passar
dem bäst som vi vill värna om.
Socialdemokraterna förbehåller sig rätten att lägga
den yttersta beslutanderätten hos kommunerna och
den kommunala barnomsorgsadministrationen.
Här går en skiljelinje mellan oss och
Socialdemokraterna. Vi litar på föräldrarna.
Socialdemokraterna vill förbehålla den kommunala
barnomsorgen rätten att avgöra vad som behövs.