Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m.

EVA ZETTERBERG (v), 1993-12-17 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag hade begärt att få tala i 15 minuter

i debatten om barnomsorgslagen. Jag har

accepterat att få tiden sänkt till tio minuter och har

för avsikt att hålla mig till det. Om man som

ledamot har för avsikt att tala om den fråga det för

stunden gäller, nämligen barnomsorgslagen, tror

jag att man kan klara av att göra det på 10 minuter.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tala om

vilken historisk dag det är när vi nu äntligen kan

fatta beslut om en barnomsorgslag -- en rättighet

för alla barn. Jag blir mer och mer osäker på om vi

kommer att kunna avgöra frågan i dag och på så sätt

göra denna dag historisk, men fram till nu har det

funnits anledning att se det som en historisk dag.

Vänsterpartiet ser det som en stor seger att det nu

finns en proposition med ett förslag där svenska

barn garanteras en plats inom barnomsorgen. Det

är ett gammalt krav som Vänsterpartiet och innan

dess vpk har drivit sedan 70-talet. Vi har drivit

frågan om en rättighetslag. C-H Hermansson tog

redan 1975 upp det faktum att det krävdes av

kommunerna att de skulle ställa i ordning

parkeringsplatser men att de däremot inte hade

krav på sig att ordna barnomsorg.

Den socialdemokratiska regeringen tog ett steg på

vägen när man 1985 beslutade att målsättningen

skulle vara att alla barn över 18 månader skulle ha

en plats i barnomsorg. Man har har inte drivit

frågan tillräckligt.

Jag är alltså oerhört glad över förslaget. Jag ser det

som ett viktigt steg på vägen, men jag har i dag

anledning att bli mycket bekymrad.

Min företrädare här i talarstolen -- Stefan

Kihlberg -- tog upp frågan om barnomsorgslag. Det

stod klart att de faktum att alla barn skall få denna

rättighet och att föräldrar har fått vänta i köer och

kanske tvingats till socialbidrag därför att de inte

fått barnomsorg var totalt bortblåst i hans

anförande. Den fråga som Stefan Kihlberg tog upp

gällde diskussioner och överenskommelser mellan

Ny demokrati och regeringspartierna och att Ny

demokrati hade blivit kränkta till följd av att

överenskommelsen inte skulle ha hållits.

Är det inte barnen det handlar om? Är det inte

barnen som blir kränkta om inte lagen går igenom?

Är det inte föräldrarna som drabbas av att inte få

den plats de har krävt?

Är det inte inom ramen för riksdagens ordinarie

arbetsformer som man skall fatta beslut? Frågan

om barnomsorgslag har vi diskuterat gång på gång

hela hösten. Vi har bordlagt frågan och haft rika

tillfällen till diskussion i utskottet. Trots det väljer

uppenbarligen regeringspartierna och framför allt

Ny demokrati att göra upp frågor utanför

utskottssalen.

Stefan Kihlberg säger att det alltid finns intresse

från massmedier och från andra partier för att

misstänkliggöra Ny demokrati. Jag tycker inte att

det behövs. Det behöver inte finnas någon

misstanke. I Ny demokrati klarar man av den

frågan så bra själv genom sitt sätt att agera. Det

handlar inte om sakfrågan för Ny demokrati utan

om ett spel. Det spelar ingen roll om det gäller

barn, gamla, handikappade eller bensinskatt. Det

handlar om att visa sin makt och position. Att

sakfrågorna därmed förloras spelar absolut ingen

roll.

Fru talman! Den proposition vi har fått innehåller i

mina ögon mycket som är bra. Den ställer

kvalitetskrav på kommunernas barnomsorg och på

den enskilda barnomsorgen. Den föreslår att även

föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga har

rätt till barnomsorg. Den tar upp en rad andra

frågor, men det finns definitiva brister. Jag vill resa

några invändningar mot propositionen.

Jag tycker att behandlingen i utskottet har

resulterat i ett väldigt mycket bättre förslag än det

som finns i propositionen. I utskottets betänkande

framgår det nämligen att frågan om vårdnadsbidrag

inte särskilt skulle gagna barnfamiljerna. Det visas

väldigt tydligt att vårdnadsbidraget skulle fördyra

statens kostnader ytterligare och att kopplingen till

barnomsorgslagen är mycket tveksam. Därför har

utskottets majoritet avvisat den delen av

propositionen. Jag vill för egen del anföra att det

måste vara möjligt att ta den diskussionen vid ett

annat tillfälle. Nu handlar det om hur en bra

barnomsorgslag skall se ut. Varför skall man över

huvud taget diskutera frågan om vårdnadsbidrag i

det sammanhanget?

Jag vill fråga Bengt Westerberg varför regeringen

valt att göra på detta vis när en klar majoritet i

riksdagen -- Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Folkpartiet -- vill ha en lag om barnomsorg? Ni

har valt att koppla ihop den frågan med frågan om

vårdnadsbidrag, vilket försvårar handläggningen.

Det skrivs klart och tydligt i betänkandet att det

finns kvalitetskrav. Även inom de enskilda

alternativen skall man vara tvungen att beakta

kvalitetskraven. Jag menar att dessa krav behöver

förtydligas, och det har man gjort i betänkandet.

Jag uppfattar att de tilläggsförslag som Ny

demokrati har drivit ytterligare devalverat

kvalitetskraven.

Majoriteten i utskottet har tagit upp det faktum att

regeringen inte skriver något i propositionen om att

kommunerna måste få sista ordet. Regeringen har

velat driva privatiseringen till sin yttersta gräns.

Man har visat att de enskilda alternativen skall ha

rätt att få full täckning för sina kostnader om de

uppfyller vissa minimikrav. Den kommun som har

full behovstäckning skall ändå vara tvungen att

acceptera ett privat alternativ.

Fru talman! Jag anser att regeringen driver

privatiseringen trots att det inte finns några

önskemål om det. Det är inte bara fråga om att visa

att det finns valfrihet. Man vill driva valfriheten till

sin spets för dess egen skull.

Från Vänsterpartiets sida vill vi bestämt avvisa de

förslag för att ytterligare underlätta för privata

alternativ som läggs fram. Vi accepterar att det

finns privata alternativ, men det sätt som

regeringen vill driva frågan på gör att kommunerna

inte själva får sista ordet och inte får bedöma vilket

behov som finns.

Fru talman! Det finns flera förslag i propositionen

och i utskottets betänkande som gäller

daghemsavgifter. Vänsterpartiet har lyft fram den

frågan. Majoriteten har kommit fram till att det är

bra med en utvärdering eftersom avgifterna skiftar

väldigt mycket mellan olika kommuner.

Jag tycker naturligtvis att det är ett steg framåt,

men det räcker inte. Det vore bättre med klara

riktlinjer som anger att skillnaderna inte får vara så

stora som de är mellan olika kommuner i dag.

Fru talman! En annan fråga som har dykt upp i

diskussionen är kostnaderna. Kommunerna har

varit mycket kritiska mot det här förslaget. Bl.a.

Kommunförbundet har hävdat att det skulle kosta

5 miljarder extra fram till 1998. Det förekommer

också protester på basplanet mot att regeringen

fattar beslut om nya lagar, nya rättigheter och nya

utgifter utan att anvisa pengar för det hela.

Jag kan förstå personalen ute på fältet, som ser hur

barngrupperna ökar -- till 20, 22 och 23 barn -- och

att möjligheterna att ta hand om dem kommer att

minska, är orolig för att kraven skall bli högre och

att kvaliteten skall minska.

Jag utgår från att regeringen återkommer på den

här punkten och i budgeten ser till att det blir

möjligt att vidmakthålla en kvalitet, så att man ute

på fältet inte behöver vara orolig för att alla barn

inte får plats och för att kvaliteten inom

barnomsorgen därmed blir mycket sämre.

Vi har också tagit upp frågan om sanktioner. De

kommuner som inte håller sig till lagstiftningen,

som inte kan tillgodose behovet av barnomsorg,

skall kunna drabbas av sanktioner.

Vi anser också att en utvärdering av privat

barnomsorg måste komma till stånd, att ett

krispaket tas fram för barnomsorgen och att

barnvårdarverksamheten ses över.

Fru talman! Jag vill hänvisa till allt som jag har lyft

fram i meningsyttringen, men jag vill särskilt yrka

bifall till mom. 5, som gäller 17 § socialtjänstlagen,

och till mom. 15, om ett krispaket. I övrigt yrkar jag

bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Fru talman! Jag vill sluta med att konstatera att det

är min förhoppning att de borgerliga partierna, som

har drivit frågan om en barnomsorgslag, inser att de

nu har en historisk möjlighet att se till vi i dag kan

säga grattis till alla barn, till de föräldrar som tills i

dag har tvingats leva på socialbidrag när de inte har

haft möjlighet till barnomsorg och till alla blivande

föräldrar. Jag hoppas att de nu skall slippa den oro

som så många har känt när denna fråga inte har

lösts. Men det återstår att se hur frågan kan

hanteras. Det är min förhoppning att även de

borgerliga partierna inser att det vore totalt fel att

låta Ny demokrati styra en så väsentlig fråga.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

EVA ZETTERBERG (v): Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m. (1993-12-17) — PRESS0