Fru talman! Jag hade begärt att få tala i 15 minuter
i debatten om barnomsorgslagen. Jag har
accepterat att få tiden sänkt till tio minuter och har
för avsikt att hålla mig till det. Om man som
ledamot har för avsikt att tala om den fråga det för
stunden gäller, nämligen barnomsorgslagen, tror
jag att man kan klara av att göra det på 10 minuter.
Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tala om
vilken historisk dag det är när vi nu äntligen kan
fatta beslut om en barnomsorgslag -- en rättighet
för alla barn. Jag blir mer och mer osäker på om vi
kommer att kunna avgöra frågan i dag och på så sätt
göra denna dag historisk, men fram till nu har det
funnits anledning att se det som en historisk dag.
Vänsterpartiet ser det som en stor seger att det nu
finns en proposition med ett förslag där svenska
barn garanteras en plats inom barnomsorgen. Det
är ett gammalt krav som Vänsterpartiet och innan
dess vpk har drivit sedan 70-talet. Vi har drivit
frågan om en rättighetslag. C-H Hermansson tog
redan 1975 upp det faktum att det krävdes av
kommunerna att de skulle ställa i ordning
parkeringsplatser men att de däremot inte hade
krav på sig att ordna barnomsorg.
Den socialdemokratiska regeringen tog ett steg på
vägen när man 1985 beslutade att målsättningen
skulle vara att alla barn över 18 månader skulle ha
en plats i barnomsorg. Man har har inte drivit
frågan tillräckligt.
Jag är alltså oerhört glad över förslaget. Jag ser det
som ett viktigt steg på vägen, men jag har i dag
anledning att bli mycket bekymrad.
Min företrädare här i talarstolen -- Stefan
Kihlberg -- tog upp frågan om barnomsorgslag. Det
stod klart att de faktum att alla barn skall få denna
rättighet och att föräldrar har fått vänta i köer och
kanske tvingats till socialbidrag därför att de inte
fått barnomsorg var totalt bortblåst i hans
anförande. Den fråga som Stefan Kihlberg tog upp
gällde diskussioner och överenskommelser mellan
Ny demokrati och regeringspartierna och att Ny
demokrati hade blivit kränkta till följd av att
överenskommelsen inte skulle ha hållits.
Är det inte barnen det handlar om? Är det inte
barnen som blir kränkta om inte lagen går igenom?
Är det inte föräldrarna som drabbas av att inte få
den plats de har krävt?
Är det inte inom ramen för riksdagens ordinarie
arbetsformer som man skall fatta beslut? Frågan
om barnomsorgslag har vi diskuterat gång på gång
hela hösten. Vi har bordlagt frågan och haft rika
tillfällen till diskussion i utskottet. Trots det väljer
uppenbarligen regeringspartierna och framför allt
Ny demokrati att göra upp frågor utanför
utskottssalen.
Stefan Kihlberg säger att det alltid finns intresse
från massmedier och från andra partier för att
misstänkliggöra Ny demokrati. Jag tycker inte att
det behövs. Det behöver inte finnas någon
misstanke. I Ny demokrati klarar man av den
frågan så bra själv genom sitt sätt att agera. Det
handlar inte om sakfrågan för Ny demokrati utan
om ett spel. Det spelar ingen roll om det gäller
barn, gamla, handikappade eller bensinskatt. Det
handlar om att visa sin makt och position. Att
sakfrågorna därmed förloras spelar absolut ingen
roll.
Fru talman! Den proposition vi har fått innehåller i
mina ögon mycket som är bra. Den ställer
kvalitetskrav på kommunernas barnomsorg och på
den enskilda barnomsorgen. Den föreslår att även
föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga har
rätt till barnomsorg. Den tar upp en rad andra
frågor, men det finns definitiva brister. Jag vill resa
några invändningar mot propositionen.
Jag tycker att behandlingen i utskottet har
resulterat i ett väldigt mycket bättre förslag än det
som finns i propositionen. I utskottets betänkande
framgår det nämligen att frågan om vårdnadsbidrag
inte särskilt skulle gagna barnfamiljerna. Det visas
väldigt tydligt att vårdnadsbidraget skulle fördyra
statens kostnader ytterligare och att kopplingen till
barnomsorgslagen är mycket tveksam. Därför har
utskottets majoritet avvisat den delen av
propositionen. Jag vill för egen del anföra att det
måste vara möjligt att ta den diskussionen vid ett
annat tillfälle. Nu handlar det om hur en bra
barnomsorgslag skall se ut. Varför skall man över
huvud taget diskutera frågan om vårdnadsbidrag i
det sammanhanget?
Jag vill fråga Bengt Westerberg varför regeringen
valt att göra på detta vis när en klar majoritet i
riksdagen -- Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Folkpartiet -- vill ha en lag om barnomsorg? Ni
har valt att koppla ihop den frågan med frågan om
vårdnadsbidrag, vilket försvårar handläggningen.
Det skrivs klart och tydligt i betänkandet att det
finns kvalitetskrav. Även inom de enskilda
alternativen skall man vara tvungen att beakta
kvalitetskraven. Jag menar att dessa krav behöver
förtydligas, och det har man gjort i betänkandet.
Jag uppfattar att de tilläggsförslag som Ny
demokrati har drivit ytterligare devalverat
kvalitetskraven.
Majoriteten i utskottet har tagit upp det faktum att
regeringen inte skriver något i propositionen om att
kommunerna måste få sista ordet. Regeringen har
velat driva privatiseringen till sin yttersta gräns.
Man har visat att de enskilda alternativen skall ha
rätt att få full täckning för sina kostnader om de
uppfyller vissa minimikrav. Den kommun som har
full behovstäckning skall ändå vara tvungen att
acceptera ett privat alternativ.
Fru talman! Jag anser att regeringen driver
privatiseringen trots att det inte finns några
önskemål om det. Det är inte bara fråga om att visa
att det finns valfrihet. Man vill driva valfriheten till
sin spets för dess egen skull.
Från Vänsterpartiets sida vill vi bestämt avvisa de
förslag för att ytterligare underlätta för privata
alternativ som läggs fram. Vi accepterar att det
finns privata alternativ, men det sätt som
regeringen vill driva frågan på gör att kommunerna
inte själva får sista ordet och inte får bedöma vilket
behov som finns.
Fru talman! Det finns flera förslag i propositionen
och i utskottets betänkande som gäller
daghemsavgifter. Vänsterpartiet har lyft fram den
frågan. Majoriteten har kommit fram till att det är
bra med en utvärdering eftersom avgifterna skiftar
väldigt mycket mellan olika kommuner.
Jag tycker naturligtvis att det är ett steg framåt,
men det räcker inte. Det vore bättre med klara
riktlinjer som anger att skillnaderna inte får vara så
stora som de är mellan olika kommuner i dag.
Fru talman! En annan fråga som har dykt upp i
diskussionen är kostnaderna. Kommunerna har
varit mycket kritiska mot det här förslaget. Bl.a.
Kommunförbundet har hävdat att det skulle kosta
5 miljarder extra fram till 1998. Det förekommer
också protester på basplanet mot att regeringen
fattar beslut om nya lagar, nya rättigheter och nya
utgifter utan att anvisa pengar för det hela.
Jag kan förstå personalen ute på fältet, som ser hur
barngrupperna ökar -- till 20, 22 och 23 barn -- och
att möjligheterna att ta hand om dem kommer att
minska, är orolig för att kraven skall bli högre och
att kvaliteten skall minska.
Jag utgår från att regeringen återkommer på den
här punkten och i budgeten ser till att det blir
möjligt att vidmakthålla en kvalitet, så att man ute
på fältet inte behöver vara orolig för att alla barn
inte får plats och för att kvaliteten inom
barnomsorgen därmed blir mycket sämre.
Vi har också tagit upp frågan om sanktioner. De
kommuner som inte håller sig till lagstiftningen,
som inte kan tillgodose behovet av barnomsorg,
skall kunna drabbas av sanktioner.
Vi anser också att en utvärdering av privat
barnomsorg måste komma till stånd, att ett
krispaket tas fram för barnomsorgen och att
barnvårdarverksamheten ses över.
Fru talman! Jag vill hänvisa till allt som jag har lyft
fram i meningsyttringen, men jag vill särskilt yrka
bifall till mom. 5, som gäller 17 § socialtjänstlagen,
och till mom. 15, om ett krispaket. I övrigt yrkar jag
bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Fru talman! Jag vill sluta med att konstatera att det
är min förhoppning att de borgerliga partierna, som
har drivit frågan om en barnomsorgslag, inser att de
nu har en historisk möjlighet att se till vi i dag kan
säga grattis till alla barn, till de föräldrar som tills i
dag har tvingats leva på socialbidrag när de inte har
haft möjlighet till barnomsorg och till alla blivande
föräldrar. Jag hoppas att de nu skall slippa den oro
som så många har känt när denna fråga inte har
lösts. Men det återstår att se hur frågan kan
hanteras. Det är min förhoppning att även de
borgerliga partierna inser att det vore totalt fel att
låta Ny demokrati styra en så väsentlig fråga.