Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar
är ett betänkande där utskottet behandlar de många
motioner som väcks i riksdagen årligen om mänskliga
rättigheter. Det är oerhört angeläget, som jag ser det,
att riksdagen arbetar mycket med mänskliga rättig-
heter och agerar för att försöka förhindra övergrepp
på människor. Betänkandet blir dock lite historia, för
under tiden pågår det tyvärr en massa övergrepp som
skulle behöva tas upp i debatten och också finnas
med i betänkandet.
Det övergripande, som jag heller inte tycker att vi
riktigt debatterar, är hur man ska förhindra övergrepp
och hur man ska kunna få en politik som leder fram
till att vi får färre övergrepp i världen.
De brott som hela tiden pågår mot mänskliga rät-
tigheter och mot människors möjligheter att vara den
de är och den de vill vara är kärnan i kravet på att
människor ska ha rätt att vara den de är. I ett flertal
motioner som tas upp i detta betänkande finns det
med. Det gäller också behovet av att lyfta frågor till
FN-nivå för att få internationella konventioner som
bättre tar vara på människors behov och människors
möjligheter att få vara den de är i ett land som inte
alltid tar vara på det.
Som jag ser det finns det anledning att titta på
kommande frågor, som kommer att leda till större
problem i världen. En del av det är ju miljöfrågorna.
Det gäller vattenfrågan, t.ex., och matfrågan. 2005
anses det att två tredjedelar av världens befolkning
kommer att lida av vattenbrist. Fundera lite grann
över konsekvenserna av detta när det gäller männi-
skors möjligheter att få leva under värdiga förhållan-
den.
Tar man ett land som Kina kan man se att grund-
vattennivån sjunker med 1,6 meter per år. Vi kan bara
fundera lite grann över vad som händer med mänskli-
ga rättigheter i Kina när man kanske inte längre kan
få upp vatten för att odla det ris som är en av de vik-
tiga grundstommarna i Kinas ekonomi.
För fem år sedan fanns det 25 miljoner miljöflyk-
tingar i världen. Hur många de är i dag är det ingen
som riktigt vet, men de har tyvärr inte blivit färre
under årens lopp. Klimatfrågorna och vattenfrågorna
måste i detta sammanhang lyftas in som viktiga för
att människor ska ha möjligheter att leva i en bra
miljö där också de mänskliga rättigheterna tas till
vara.
En annan del i detta är naturligtvis krigets roll.
Egentligen skulle jag önska att man kunde förbjuda
alla krig, därför att krig alltid leder till övergrepp på
människor. Vi kan se en mängd exempel på krig som
pågår och som innebär stora övergrepp på människor
- i Sudan och Demokratiska republiken Kongo, för
att bara nämna ett par länder som har varit relativt
aktuella i debatten. Det finns en mängd krig som
pågår och som kanske är mer tysta krig, därför att de
har pågått så länge att ingen riktigt längre orkar bry
sig. Men inte ens när freden kommer kan man säga
att det finns mänskliga rättigheter i ett land som varit
krigsdrabbat.
Ta minorna som ett exempel. Vad är det för
mänskliga rättigheter man har kvar när man inte läng-
re som litet barn kan springa runt i sin boendemiljö
utan att känna rädsla för att trampa på en mina som
kanske innebär att resten av livet är förstört eller i alla
fall väldigt begränsat av ett handikapp som man kan
bli tvingad att leva med?
De här grundläggande delarna tror jag att det är
oerhört angeläget att man också tar itu med om man
menar någonting med mänskliga rättigheter på lång
sikt. Om man inte kommer åt det kommer man inte
heller åt de mänskliga rättigheterna.
Naturresurserna är andra delar i detta som också
ofta leder till övergrepp på mänskliga rättigheter.
Ursprungsbefolkningarna runtom vår värld har fått se
och uppleva hur deras krav på mänskliga rättigheter,
kultur och livsmiljö i deras ursprungsmiljö ofta har
blivit begränsade på grund av naturresursintressen
vad gäller olja, mineraler och andra naturtillgångar
som krockar med deras rätt att få bo, leva och idka
den kultur som de har haft som sin under generatio-
ner. Det här kan vi se i länder som Sudan, Kongo och
USA.
Man tror att USA borde vara ett föregångsland när
det gäller demokrati, men vi kan fortfarande se hur
indianerna får flytta på sig på grundval av intresset
för att komma åt naturresurser. Chile och Mexiko är
andra länder där man märker av detta.
Förutom att vi har en del reservationer som jag
naturligtvis stöder tänker jag yrka bifall till reserva-
tionerna 3 och 4. I övrigt stöder jag naturligtvis de
reservationer vi har, men för tids vinnande tänker jag
inte ta upp dem till omröstning.
I detta sammanhang tycker jag att det är viktigt att
lyfta in kurderna och kurdernas situation. Det är ett
folk som under många år har varit förtryckt - det
kanske mest förtryckta folket i världen. Deras
mänskliga och naturliga rättigheter kränks ständigt -
dagligen, skulle jag vilja säga.
Nyligen var jag på Sergels torg för en demonstra-
tion som anordnades av kurderna med anledning av
att det var 13 år sedan övergreppet i Halabja inträffa-
de - en massaker som innebar att en hel by förintades
på bara några minuter. Kanske 10 000 människor
försvann och finns inte längre kvar. Det var ett stort
övergrepp med fruktansvärda konsekvenser för dem
som levde där och för deras nära och kära, naturligt-
vis. Det här är bara en bild av hur mycket det irakiska
folket har fått vara med om och tvingats utstå. Vi har
stor förståelse för många människor från dessa länder.
Kurderna har tvingats att fly och bosätta sig i länder
där de kanske egentligen inte skulle vilja bo, men
omständigheterna gör att de tvingas leva på flykt.
Därför är det oerhört angeläget, som jag ser det,
att just kurdernas situation uppmärksammas mer och
tydligare. Vi skulle gärna se att Sverige drev frågan
om att det behövs en särskild FN-konferens just om
kurdernas situation för att lyfta den frågan internatio-
nellt och för att, om möjligt, också komma fram till
någon form av lösning som innebär att de får tillbaka
sina möjligheter till någon form av rättigheter i det
område som de faktiskt en gång blev födda in i.
Men det finns naturligtvis fler länder som är med i
det här. Armenierna, assyrierna, kaldéerna och deras
situation har vi ju behandlat i utskottet. Jag tycker att
det är oerhört angeläget att de här frågorna tas upp.
Man kan kanske tycka att historien inte alltid är så
viktig utan att framtiden är viktigare. Men för att
klara av de framtida frågorna måste man också analy-
sera och komma till rätta med de historiska frågorna.
Just när det gäller armeniernas historia borde de här
frågorna kunna tas upp och hanteras lite annorlunda
också i utskottet, som jag ser det.
Det finns också fler närliggande folkmord som det
finns anledning att uppmärksamma. När det gäller
Östtimor träffade jag, liksom Marianne Andersson,
representanter från Caritas i morse här i riksdagshu-
set. Det är faktiskt mycket aktuellt att fundera över
vad som händer där framöver. Jag förstår att männi-
skorna där känner en stor oro över vad som kommer
att hända. Det är ju nu FN-styrt. Förhoppningsvis ska
de så småningom kunna ha ett demokratiskt val. De
känner naturligtvis en stor oro över vad som kommer
att hända framöver. Men det finns också krav på att
man faktiskt ska komma till rätta med ansvarsfrågan
när det gäller dem som en gång begick övergreppen.
En viktig del är väl att vi i Sverige kan vara med och
hjälpa till, med de kontakter vi i dag har med Östti-
mor, för att se till att Östtimor nu kan gå in i en fun-
gerande demokrati där människorna, som bor i landet,
också har möjlighet att känna att de är delaktiga och
att deras rättigheter tas till vara. De känner med all
rätta en viss oro inför vad som kommer hända när
valrörelsen drar i gång och den internationella bevak-
ningen så småningom drar sig tillbaka. Det är viktigt
att man också har en fortsatt öppen och aktiv roll
tillsammans med Östtimor.
I det här betänkandet har vi också med en motion
som egentligen kanske inte skulle behandlas i det här
betänkandet utan i betänkandet om FN:s roll och
framtid, men nu hamnade den här. Därför tänker jag
ändå nämna den. Det är en motion som vi har väckt
om att det behövs en särskild FN-konferens om dju-
rens rättigheter. Den senaste tidens debatt om djurens
situation och matfrågorna visar väl med all tydlighet
att det inte längre är nationella frågor. Det är interna-
tionella frågor. Djuren har blivit en industriprodukt,
och det tas inte längre hänsyn till deras naturliga
beteenden och förhållanden. Liksom man har haft en
FN-konferens om den biologiska mångfalden finns
det all anledning att ha en FN-konferens om djurens
rättigheter för att belysa den internationalisering som
sker också på det området.