Fru talman! Vi som bor och lever i Sverige har det
bra på många sätt. Vi får fritt uttrycka våra politiska
åsikter. Vi har såväl medborgerliga och civila som
ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter. Vi vet
mycket väl att det inte alls är så runtom i världen.
Det är bra att vi i riksdagen är någorlunda överens
om de mänskliga rättigheterna och att det finns en
stor samsyn om vikten av att driva dessa frågor. Vi
jobbar hårt för att fler människor i världen ska kunna
få sina mänskliga rättigheter garanterade. Det är nöd-
vändigt och bra.
Jag skulle kunna stå här i dag och rada upp en
mängd olika fall både från Sverige och från andra håll
i världen, människoöden som jag har stött på, och jag
tror att ni andra har sådana exempel, och som gör att
jag känner att det behövs ett engagemang och allt inte
fungerar som det borde. Det är viktigt för oss politi-
ker att ta itu med de enskilda människornas livsöden.
Det är därför som vi finns, skulle man kunna säga.
Jag tänkte i debatten fokusera mer generella poli-
tiska frågor. Innan jag går in på det vill lyfta fram de
olika frivilligorganisationer som arbetar för enskilda
människors rättigheter: Amnesty International, Indi-
viduell Människohjälp, Röda korset, Rädda Barnen,
Lutherhjälpen, Caritas, Diakonia m.fl. vars företräda-
re vi möter runtom i världen och också här hemma.
Flera av oss är säkert engagerade i dessa organisatio-
ner. De gör en jätteinsats för de mänskliga rättighe-
terna.
Jag skulle vilja först lyfta upp frågan om mänskli-
ga rättigheter ur ett ideologiskt perspektiv och sedan
diskutera några områden som vi kristdemokrater
särskilt vill betona och vissa fall där regeringen kunde
göra mera.
Låt mig börja med att konstatera att vi ofta hänvi-
sar till de mänskliga rättigheterna, men mera sällan
konkretiseras diskussionen. Vad är mänskliga rättig-
heter, vilka är de och vad betyder de? Vilka problem
skapar rättigheterna i sin relation till varandra? Jag
tror att det behövs en betydligt mer teoretisk och
ideologisk diskussion om mänskliga rättigheter. Finns
det universella rättigheter, eller är de kulturellt be-
tingade? Vad innebär utvecklandet av en global etik?
Vilka rättigheter är absoluta, och vilka är underord-
nade eller beroende av varandra?
Vi kristdemokrater menar att en viktig utgångs-
punkt är att mänskliga rättigheter och grundläggande
friheter är något som tillkommer alla människor i
samma utsträckning. De mänskliga rättigheterna är
odelbara och beroende av varandra. Det innebär bl.a.
att rättigheterna inom de ekonomiska, sociala och
politiska områdena är lika viktiga som de inom de
medborgerliga, civila och politiska områdena. Inte
förrän alla rättigheter garanteras värnas människovär-
det fullständigt.
Även om det finns stora skillnader mellan olika
kulturer och religioner menar vi att det finns vissa
grundläggande värden som är giltiga inom de flesta
kulturer. Att kulturer och religioner skiljer sig åt vad
gäller seder och bruk behöver inte innebära att de
skiljer sig åt vad gäller grundläggande värden och
normer. Dessutom måste frågan om vilka värden och
normer som kulturer och religioner i praktiken har
skiljas från frågan om dess giltighet.
Risken med att vi inte djupare diskuterar den ide-
ologiska dimensionen om de mänskliga rättigheterna
är att alla kan hänvisa till dem som politiska slagord.
Men det är faktiskt så att mänskliga rättigheter är ett
tydligt icke-socialistiskt begrepp. Mänskliga rättig-
heter har sitt ursprung i individens rättigheter gente-
mot staten. I det socialdemokratiska Sverige talas det
ofta om principen lika för alla. I stället för att detta
alltid betyder lika möjligheter för alla blir resultatet
ibland en begränsande likriktning. Som motsats
handlar mänskliga rättigheter, såsom de uttrycks i
olika FN-deklarationer, om individen och hennes
eller hans möjligheter att förverkligas, utvecklas och
leva i gemenskap med andra. Människor är olika och
behöver olika möjligheter att utvecklas.
Fru talman! Det råder ingen tvekan om att rege-
ringen arbetar för mänskliga rättigheter. Skrivelser
om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik och
mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet är ett
bevis på att det i ord finns en god vilja, och jag tror
att det är lite mer än så. Dessutom säger vi ofta att
mänskliga rättigheter ska genomsyra hela politiken, i
alla olika områden och i alla dess olika vinklar. Men
ibland hänger ord och handling inte riktigt ihop. Jag
skulle vilja visa på några saker här hemma.
Mänskliga rättigheter kränks i hela världen, och
Sverige är tyvärr inget undantag. Vi har blivit kritise-
rade i Europadomstolen för kränkningar av privatli-
vet, skyddsstatus mot staten, äganderätten och indivi-
dens rätt att driva fall mot staten. Vi har dessutom i
Sverige blivit kritiserade av bl.a. Rädda Barnen för att
inte uppfylla barnkonventionen. Vi är också det land
som har fällts flest gånger i FN:s kommitté mot tor-
tyr. Det måste kunna bli mycket bättre också i Sveri-
ge, även om situationen är mycket bättre här än i de
flesta andra länder. Om vi med trovärdighet ska gå ut
i världen och kämpa för mänskliga rättigheter måste
vi sopa rent framför egen dörr också.
Sverige saknar en nationell handlingsplan för
mänskliga rättigheter. Vi kristdemokrater har flera
gånger påpekat detta för regeringen. Vid en FN-
konferens 1993 uppmanades alla FN:s medlemslän-
der att göra nationella handlingsplaner för mänskliga
rättigheter. Sverige har tyvärr släpat efter i det arbetet
och i stället sänt årliga, vad man skulle kunna kalla,
glädjerapporter om hur bra allt är ställt i Sverige. Nu
arbetar i alla fall en interdepartemental arbetsgrupp
med att ta fram en nationell handlingsplan för Sveri-
ge. Det är bra. Vi ser fram emot den och hoppas att
den blir tydlig, konkret och att där erkänns bristerna i
vårt svenska samhälle. Det är synd att regeringen inte
har valt att inbjuda riksdagspartierna i detta arbete,
men det kanske ligger i linje med socialdemokratisk
tradition att inte göra det.
Fru talman! På den internationella arenan finns
det oändligt mycket att säga om de mänskliga rättig-
heterna. Dödsstraffet finns kvar i många länder, män-
niskor torteras på många ställen, politiska friheter är
begränsade och minoriteters rättigheter förtrycks av
ledande folkgrupper. För att nämna några länder
tänker jag på situationen i Indonesien, Ryssland med
Tjetjenien, Colombia, Kina. Listan skulle kunna gö-
ras lång, alltför lång, om man räknade upp alla länder.
Jag kan inte heller låta bli att tänka på Sudan. Vi
kristdemokrater försöker sedan en tid att få den
svenska regeringen att uppmärksamma denna glömda
konflikt, ofta kallad för världens största inbördeskrig.
I 18 år har kriget pågått, med över 2 miljoner dödade
och mer än 4 miljoner människor på flykt. Regering-
en bombar civilbefolkningen, och med oljepengar blir
stridsutrustningen alltmer sofistikerad.
Detta leder mig in på en av de stora utmaningarna
inför framtiden i vårt globala samhälle. Det gäller att
inse att alla människor och aktörer har ett ansvar för
samhällsutvecklingen, mänskliga rättigheter och
miljön.
Det gäller regeringar organisationer, företag eller
enskilda människor. Det duger därför inte att säga
som Lundin Oil, att man bara bryr sig om att borra
efter olja. Om företags olika investeringar leder till
social degradering, brott mot mänskliga rättigheter
och en sämre miljö, då måste vi säga ifrån.
När det gäller fallet Sudan och exemplet Lundin
Oil är det naturligtvis bra med ekonomiska investe-
ringar. Det är detta som i längden kan skapa utveck-
ling och framtidshopp i landet, men det får inte ske på
bekostnad av att människovärdet kränks så brutalt
och av att människoliv spills. Först fred och mänskli-
ga rättigheter, sedan ekonomiska investeringar och
utveckling. Företagen kan spela en viktig roll. Den
svenska regeringen borde lära av Kofi Annan och
Global Compact som har bildats inom FN - ett sam-
arbete mellan regeringar, internationella organisatio-
ner och företag för att slå fast etiska koder och främja
utveckling, mänskliga rättigheter och miljön.
Fru talman! Låt mig belysa en annan dimension
av arbetet med mänskliga rättigheter och dess kopp-
ling till bistånd och utvecklingssamarbetet. Mänskliga
rättigheter och utveckling delar en gemensam vision
och ett gemensamt mål, nämligen att garantera frihet,
välstånd och ett människovärde för alla. Inom bi-
ståndspolitiken borde mänskliga rättigheter vara såväl
ett medel som ett mål. Ekonomisk och social utveck-
ling är nödvändigt för att man ska kunna uppleva
mänskliga rättigheter, och mänskliga rättigheter är en
förutsättning för tillväxt och utveckling.
Även om den svenska regeringen talar om ett rät-
tighetsbaserat bistånd tror jag att vi ännu tydligare
måste lyfta biståndet för demokrati och mänskliga
rättigheter. Det är alldeles för dåligt i dag. Vi fokuse-
rar alltför ofta på det materiella biståndet och glöm-
mer de viktiga grundläggande förutsättningarna för
att samhällsresurserna ska kunna fördelas och åtnjutas
av så många som möjligt, nämligen en demokratisk
samhällsstyrning och en god respekt för mänskliga
rättigheter. Mänskliga rättigheter är ett mål i sig.
Ett annat område där vi måste lyfta MR-
perspektivet är säkerhetspolitiken. Alltför ofta talar
regeringen, och ibland även vänstern, om folkrätten
som något statiskt och om FN-stadgan i begränsande
termer. I stället för att fokusera på grova brott mot
mänskliga rättigheter och vad vi kan göra för att
skydda människor i nöd hänvisar regeringen till den
föråldrade säkerhetsdoktrinen och en folkrätt i re-
striktiva termer.
Nej, regeringen borde hårdare driva en rättsut-
veckling som sätter människors säkerhet i centrum
och inte enbart staters säkerhet. Vi kan inte tillåta att
envåldshärskare bakom suveränitetsprinciper förbry-
ter sig mot enskilda människor, och vi kan inte stilla-
tigande se på när folkmord sker, det kan väl ingen
göra.
En viktig del av vår diskussion i dag har handlat
om den historiska synen på folkmorden på assyrier,
syrianer, kaldéer och armenier. Där har vi kristdemo-
krater inte ansett utskottsmajoritetens skrivning till-
räckligt tydlig och klar. Därför har vi bifogat ett sär-
skilt yttrande som också Centern och Folkpartiet har
ställt sig bakom, som vi här har hört. I yttrandet skri-
ver vi:
"Det är viktigt att det genomförs en förutsätt-
ningslös och oberoende internationell forskning om
de folkmord som drabbade minoriteterna i det otto-
manska riket. Den turkiska regeringen har, liksom
alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och under-
lätta historisk forskning samt fritt tillträde till histo-
riska arkiv. Vi menar att det är viktigt för Turkiets
anpassning till EU att visa stor öppenhet när det gäl-
ler klarläggande av händelser av stor vikt i landets
tidigare historia. Ger ovan nämnda forskning belägg
för misstankarna om folkmord även på assyri-
er/syrianer liksom kaldéer måste detta också erkännas
av Sverige och världssamfundet." Vi kristdemokrater
kommer att rösta "gult" när den frågan kommer upp
till omröstning i dag.
I det här sammanhanget vill jag också nämna att
vi kristdemokrater har skickat ett protestbrev till den
turkiske ambassadören när det gäller rättegången mot
fader Yusuf Akbulut från Diyarbakir där vi kräver att
rättegången mot honom måste läggas ned. Det måste
finnas yttrandefrihet i Turkiet. Det som nu håller på
att ske är ett tydligt exempel på att yttrandefriheten
inte fungerar.
Fru talman! Avslutningsvis är det två viktiga prin-
ciper som jag vill belysa. Till att börja med behövs
det ett skifte och en attitydförändring när det gäller
inställningen till det internationella arbetet med de
mänskliga rättigheterna. Alldeles för ofta har det
handlat om att peka ut syndaren, bestraffa dem som
inte följer normen och att införa sanktioner mot dem
som bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Det är naturligtvis viktigt att det finns rättsliga åt-
gärder att vidta då brott mot internationella lagar
begås, men när det gäller att främja mänskliga rättig-
heter behövs det en ökad användning av positiva
verkningsmedel. Samarbete och stöd måste bli mera
av ett ledord.
Sedan tror jag att lika viktigt som det är att främja
mänskliga rättigheter är det att öka förståelsen för
andra kulturer och regioner. Det finns en uppenbar
risk att FN-konventionerna uppfattas som enbart eller
alltför västerländska. Därför måste spridningen av de
mänskliga rättigheterna kombineras med strukturer
för ett interkulturellt utbyte. Det behövs även en öd-
mjukhet inför andra människors kulturella seder och
bruk. Olika metoder och tillvägagångssätt i andra
länder behöver inte betyda skillnader i värdegrund
eller i synen på mänskliga rättigheter. Olika demo-
kratiska samhällssystem behöver inte betyda att rätten
till politisk delaktighet och åsiktsfrihet kränks. Olika
välfärdsmodeller och olika skolsystem behöver inte
heller betyda att rätten till ekonomisk utveckling och
utbildning inte respekteras.
I arbetet för de mänskliga rättigheterna måste vi
drivas av både kamplust och samarbetsvilja, liksom
av både ödmjukhet och förståelse inför andra männi-
skors kulturer. Alla människors lika värde gäller!
Avslutningsvis vill jag säga att när det gäller re-
servation 8 under mom. 63 stöder också vi kristde-
mokrater den reservationen. Vi står också bakom det
särskilda yttrandet som gäller utvecklingen i Kuba. I
övrigt stöder vi utskottets förslag i betänkandet.