Fru talman! Jag vill ytterligare till det som jag sa-
de om behandlingen av fader Yusuf Akbulut säga att
vi har bett att få träffa ambassadören för att få en
diskussion med honom. Sedan vill jag tillägga att
även jag har varit i Turkiet och Diyarbakir ett antal
gånger just på grund av min oro för de brott mot
mänskliga rättigheter som jag uppfattar begås där.
Det är viktigt att det som vi säger och gör från ut-
skott och riksdag inte får ge anledning att uppfattas
som att vi faller undan för påtryckningar, hot eller
uppfattningar utifrån, utan vi måste ta ställning uti-
från det faktaunderlag som vi har och som vi kan
bedöma är objektivt, giltigt och riktigt.
Jag tycker också att det är viktigt när vi tar ställ-
ning att vi försöker att se hur vi kan komma fram till
en lösning på frågan. Det viktigaste är inte att göra en
markering som inte leder till ett resultat, utan det är
att försöka att se till att vi får ett faktaunderlag som
gör att vi gemensamt i riksdagen kan fastställa om en
sådan utredning som vi förordar handlar om folk-
mord. Då ska vi kunna vara helt överens i riksdagen
och gå vidare med det. Då kan det också hända något
i frågan om Turkiet.