Fru talman! En av orsakerna till mitt politiska en-
gagemang är att jag alltid upprörts över orättvisor och
över att människor behandlats illa. Det gäller alla,
oavsett vem det är. Det gäller lika mycket judarna
som förtrycks i f.d. Sovjetunionen som palestinierna
som förtrycks av Israel i dag och barn som mobbas i
skolan i Sverige. De mänskliga rättigheterna är uni-
versella. Den som tidigare har blivit kränkt har inte
rätt att kränka andra.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
innehåller 30 punkter. Alla människors lika värde och
rättigheter, frihet från diskriminering, likhet inför
lagen, rätt till liv, frihet och säkerhet, frihet från sla-
veri och rätt till yttrandefrihet - de punkterna känner
vi till. Men deklarationen innehåller t.ex. också rätten
till utbildning och till rimliga levnadsförhållanden i
form av mat och bostad. Skulle alla rapporter om
kränkningar av mänskliga rättigheter innehålla allt
detta skulle slutsatsen bli att en stor majoritet av värl-
dens befolkning är utsatt för sådan kränkning i en
värld där antalet fattiga ökar, där hälften av befolk-
ningen lever på mindre än 20 kr per dag.
Mänskliga rättigheter enligt de första punkterna
kränks ständigt överallt runtom i världen. I några
länder syns en ljusning, men globalt sett pågår brotten
mot de mänskliga rättigheterna med oförminskad
kraft. Mer än 9 miljoner människor världen över lever
som slavar i den globala sexhandeln. En stor del av
dessa är barn. Listan över särskilt grymma regimer är
lång: Kina, Nordkorea, Iran, Irak, Sudan, Burma,
Vitryssland. Det finns fler värstingar och rangord-
ningen kan diskuteras. Men faktum kvarstår: Mänsk-
liga rättigheter kränks i en gigantisk omfattning i
världen. Vi ser också hur det ser ut i Zimbabwe och i
Mellanöstern. USA brukar kritisera andra, men då
kastar man sten i glashus eftersom användningen av
dödsstraff ökar så mycket där.
Några ljuspunkter i mörkret kan ändå konstateras.
Frågan om mänskliga rättigheter har kommit upp på
dagordningen överallt. Frågor som tidigare knappt
diskuterades lyfts nu på alla nivåer. FN:s kommission
för de mänskliga rättigheterna, som nu har sin 57:e
session i Genève, gör ett viktigt jobb. Kanske är det
inte helt rättvist när det gäller en form av värstinglista
som man har. Det finns länder som borde vara med,
men som inte är det.
Den ökande diskussionen om näringslivets roll
och ansvar när det gäller mänskliga rättigheter är
också positiv. Kofi Annans initiativ Global Compact
är mycket bra och har förutsättningar att inleda en
förändring. Under press av en folklig opinion kan den
processen gå snabbare. Jag tror inte att debatten om
Lundin Oil och dess roll i Sudan hade blivit lika stark
om frågan hade kommit upp för 10-15 år sedan.
Shells agerande i Nigeria väckte uppmärksamhet men
inte i den omfattningen. Oljebolaget Elf har opererat i
Kongo-Brazzaville och har stor del i de krig som
utspelat sig under 90-talet. Opinionen mot detta har
varit ganska svag.
Det finns en stor enighet och ett stort engagemang
för mänskliga rättigheter i Sverige, i riksdagen och i
regeringen. Därför är det också viktigt att vi sopar
rent framför egen dörr när vi kritiserar andra. Jag
tycker att det är något sorgligt att arbetet med att ta
fram en handlingsplan för mänskliga rättigheter i
Sverige går så oerhört långsamt. Det borde kunna gå
fortare.
Det är också viktigt att skolorna i Sverige tar upp
frågor om mänskliga rättigheter i ökad omfattning.
Svenska Unescorådet har gjort en översättning av
boken Mänskliga rättigheter - frågor och svar. Den
är mycket bra och överskådlig och enkel att använda
för skolor. Jag vill göra lite reklam för den.
Unescorådet har även tagit fram en annan bok
som heter Utrymme, som speglar tonåringars liv värl-
den över och sätter lite vardagsprägel på de frågorna.
Den kan vara mycket bra för skolorna att använda.
Jag hinner tyvärr inte ta upp alla angelägna frågor
i det här anförandet. Men jag ska ta upp några där jag
har en reservation eller ett särskilt yttrande, och en
del andra också.
Den första frågan jag tänkte ta upp handlar om att
frihet från diskriminering på grund av sexuell lägg-
ning också ska tas in bland de mänskliga rättigheter-
na. Vi har en reservation tillsammans med Vänstern,
Miljöpartiet och Folkpartiet. Vi är mycket medvetna
om det stora motstånd som finns i många länder mot
ett sådant tillägg. Men vi menar att det inte är skäl till
att inte försöka. Det är genom att ta upp frågan gång
på gång som man till slut kan vinna framgång. Det
handlar om att diskutera frågan och att inte sopa den
under mattan. Därför vill jag yrka bifall till reserva-
tion 2.
Så till Turkiet, som ju är ett fantastiskt land med
många möjligheter. Men det är också ett land där
mänskliga rättigheter kränks, där förtrycket mot kur-
derna och andra minoriteter har en lång bakgrund, där
yttrandefriheten begränsas, där författare ställs inför
rätta och där tortyr hör till ordningen för dagen. För-
hållandena på fängelserna är mycket dåliga. Det har
vi märkt vid årsskiftet med hungerstrejk och annat.
Som ansökarland till EU har Turkiet ett starkt
tryck på sig att förändra lagstiftningen, att imple-
mentera de lagar som finns och att efterleva interna-
tionella konventioner. Turkiet har nu lämnat sin stra-
tegi till EU för hur demokratiska reformer ska ge-
nomföras i landet. Den har mötts av ganska stark
kritik för att den är vag när det gäller dödsstraffets
avskaffande, den kurdiska och andra minoriteters
rättigheter och militärens starka roll.
Det är mycket angeläget att föra en tydlig och klar
diskussion med Turkiet om de här frågorna, att göra
klart att Turkiet är välkommet som medlem i EU,
men först när man uppfyller Köpenhamnskriterierna
och de villkor vi nu sätter. Det finns inga genvägar
för Turkiet. Det måste göras klart. Jag tror att man
ibland tror att man kan gå lite lättare fram, men så
kan det inte få vara.
I den flerpartimotion om behandlas i betänkandet
finns krav på ett särskilt sändebud i Turkiet. Det kra-
vet avslogs. Jag valde att inte reservera mig. Däremot
menar jag att det är mycket viktigt med närvaro i
Turkiet och med rapporter om vad som verkligen
händer i det turkiska samhället. Det ska uppfattas som
ett stöd för alla demokratiska krafter i landet.
Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i
Turkiet arbetar för en konstruktiv dialog med Turkiet,
med myndigheter, med regering och parlament på alla
nivåer för att föra de här frågorna framåt. Vi gjorde
en resa till Turkiet i slutet av förra året, och det finns
en rapport från den resan som är tillgänglig.
Den 25 april kommer ett seminarium med titeln
Turkiet i Europa att hållas här i riksdagshuset med
företrädare på ganska hög nivå både från Sverige och
Turkiet - från forskarsamhället, frivilligorganisatio-
nerna och näringslivet från båda länderna. Jag hoppas
att det ska vara ett steg på vägen i en konstruktiv
dialog.
Fru talman! En fråga som väckt stor uppmärk-
samhet är motionen om folkmord på assyrier/syrianer
och kaldéer i början av förra seklet. Jag ser det som
viktigt med största möjliga öppenhet om den egna
historien på gott och ont för alla länders demokratiska
utveckling. Turkiet bör medverka till en sådan öp-
penhet, till forskning och till att ge tillträde till histo-
riska arkiv. Vi har ett särskilt yttrande som betonar
just de frågorna ihop med Kristdemokraterna och
Folkpartiet.
Så till situationen i Irak. När det gäller sanktio-
nerna är det lätt att konstatera att de drabbar folket
och inte regimen. Det är i stället så att regimen ut-
nyttjar sanktionerna för egen opinionsbildning, hur
fel detta än är.
Om olja-mot-mat-programmet fungerat som av-
sett skulle inte folket behövt lida som det nu gör. Det
framgår inte minst av att programmet fungerar betyd-
ligt bättre i norra Irak, där FN har ansvaret.
Alltfler röster höjs nu för att häva sanktionerna,
vilket man kan förstå. Men i norra Irak fruktar man
den dag sanktionerna hävs, eftersom man med rätta
oroar sig för att skyddet för norra Irak skulle upphöra
och ge Saddam Hussein fritt spelrum för dödande av
kurder. Det kräver bl.a. garantier för internationellt
skydd, för att den demokratiska utveckling som pågår
i norra Irak får fortsätta. Man vill egentligen ha ett
ställningstagande till exakt hur det ska se ut och att
Sverige ska driva de här frågorna. Det finns en fler-
partimotion där de här frågorna tas upp. Det är oer-
hört viktigt. Det internationella samfundet får inte
svika kurderna i norra Irak. Får man inte garantier om
skydd kommer flyktingströmmarna att öka. Det är det
ingen som vill.
Det finns en stor medvetenhet om detta i FN. Jag
tog upp frågan med Kofi Annan när han var här i
höstas och vi hade tillfälle att träffas mycket kort.
Hans svar visade att han var mycket medveten om de
här frågorna och tog dem på största allvar.
Vi har som svar på motionen fått till stånd en del
skrivningar som kanske i sig inte tillfredsställer alla,
men vars innebörd är att Sverige ska arbeta för såda-
na garantier att den demokratisering som pågår i
norra Irak ska fortsätta och att FN-närvaron ska säk-
ras även i framtiden.
Jag kommer självklart att arbeta vidare med den
här frågan. Sverige måste också fortsatt driva frågan i
FN-sammanhang.
Fru talman! Några ord om Kina, Taiwan och Ti-
bet. Kina bryter konsekvent mot de mänskliga rättig-
heterna. Oliktänkande, religiösa och oppositionella
fängslas och torteras. Det är viktigt att Sverige inte är
undfallande mot Kina när det gäller brott mot mänsk-
liga rättigheter, vare sig det sker i Fastlands-Kina
inklusive Tibet eller när det sker i form av hot mot
Taiwan. Vi ska arbeta för att Taiwan åtminstone kan
få observatörsstatus i WHO. Jag tycker att det är
angeläget. Att arbeta med hälsofrågor kan inte upp-
fattas som politiskt kontroversiellt på något sätt.
Men vi bör också tydligt visa vårt stöd till Taiwan
genom vissa symbolhandlingar som skattebefrielse
för Taiwans representationskontor i Stockholm, en
ökad svensk representation i Taiwan och beviljad
inresa för taiwaneser på samma sätt som besökare
från andra viseringspliktiga länder. Jag är med på
reservationen som tar upp de här frågorna.
Fru talman! Jag vill också säga något om Västsa-
hara. Det är en sorglig historia. Människor har levt i
flyktingläger i mer än 25 år. Folkomröstningen skjuts
upp hela tiden. Nu är det ganska osäkert om det över
huvud taget blir någon folkomröstning. Många tvivlar
på det. Man hoppas verkligen att det ska kunna finnas
en lösning. Det är hög tid att EU engagerar sig på
allvar för en lösning av Västsaharafrågorna. EU är
alldeles för vag i sitt agerande när det gäller Västsa-
hara. En folkomröstning måste komma till stånd.
Jag ska avsluta med några ord om Östtimor. Just
innan debatten mötte vi några representanter från
Caritas i Östtimor. Man uttryckte en oro inför kom-
mande val på grund av brist på demokratisk utbild-
ning, brist på samordning av biståndsinsatserna och
den ökade prostitutionen, även bland barn. Kunderna
är troligen FN-folk.
Det är oerhört viktigt att Sverige tar initiativ till en
bättre samordning när det gäller samverkan mellan
FN-systemet och de många NGO:er som verkar där
nere, men som tydligen jobbar var och en på sitt sätt,
och stöder den lokala befolkningens möjligheter att
arbeta för demokratiseringen av sitt land. Det var som
den här kvinnan vi mötte sade: Internationella organi-
sationer har alltid rätt. Med det menade hon att man
inte lyssnar på vad folket säger, utan alla kommer dit
och vill på något sätt hjälpa till uppifrån. Det är inte
så det ska gå till. Man ska faktiskt stödja den lokala
befolkningens kraft och stötta den.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla reser-
vationer där mitt namn finns med, men för tids vin-
nande vill jag yrka bifall enbart till reservation nr 2
och i övrigt till hemställan i betänkandet.