Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 4 och nr 6.
Initiativet till FN:s konvention om de mänskliga
rättigheterna togs av människor som genomlidit de
nazistiska koncentrationslägrens inferno, människor
som tog som sin livsuppgift att förhindra att något
liknande skulle hända igen.
Men snart nog ansåg sig en del likafullt kunna
bryta mot de mänskliga rättigheterna, därför att de
tyckte att annat var viktigare. Det kunde vara kampen
mot kommunismen, kampen mot kapitalismens åter-
införande och kampen mot s.k. statsfiender. Mänskli-
ga rättigheter sågs visserligen som något bra, viktigt
och fint, men i det kalla krigets stormaktspolitiska
spel prioriterade man likafullt annat. Konventionen
sågs sannolikt av en del som utopisk.
I dag är det kalla kriget slut. Vi måste utan
skygglappar se var brotten inträffar, oavsett i vilket
land de sker. De kan variera i omfattning, och de
inträffar i Colombia såväl som på Kuba, i Irak, i Tur-
kiet, i Israel, i Kina, i Ryssland och i USA.
Fru talman! Mänskliga rättigheter och folkrätt är
två begrepp som på senare tid har ställts mot varand-
ra. Det har sagts att tyngdpunkten förskjutits från
folkrätten till de mänskliga rättigheterna. Jag anser
detta vara ett felaktigt synsätt. Folkrätten och mänsk-
liga rättigheter ligger inte i olika skålar på samma
våg, så att när den ena skålen sjunker stiger den and-
ra, utan i stället hänger de intimt samman.
Det sades under Kosovokriget att man kunde
bryta mot folkrätten för att upprätthålla de mänskliga
rättigheterna. När vi nu ser i backspegeln bör vi nog
kritiskt ställa oss frågan om läget när det gäller
mänskliga rättigheter blev bättre genom bombningar-
na av Jugoslavien.
Fru talman! I Palestina pågår ett långvarigt brott
mot folkrätten, som resulterat i allt allvarligare brott
mot de mänskliga rättigheterna. De palestinska områ-
dena är ockuperade av Israel, vilket i sig är ett folk-
rättsbrott. Men de israeliska myndigheterna nöjer sig
inte med detta. Man har i åratal byggt ut israeliska
bosättningar på ockuperat område. Detta strider mot
Genèvekonventionen, och så sent som i förra veckan
beslöt Sharons regering om ytterligare bosättningar.
Dessa brott leder också till alltfler brott mot
mänskliga rättigheter. Folkrätten och de mänskliga
rättigheterna hänger samman. När folkrätten inte
respekteras medför det brister i respekten för mänsk-
liga rättigheter och vice versa.
Den politik som i dag förs av den nytillsatta Sha-
ronregeringen är militant antipalestinsk. Man utsätter
palestinierna för en belägrings-, utpressnings- och
utsvältningspolitik. Vad kan man vänta sig av en
desperat palestinsk befolkning annat än protester och
demonstrationer?
Den politik som den israeliska regeringen för är
en äventyrspolitik. Man förlitar sig på sina vapen och
militär överlägsenhet. Vad kan man förvänta sig av
palestinierna när den israeliska regeringen leds av en
person som efter massakrerna på oskyldiga civila i
Sabra och Shatila inte kan ses som annat än krigsför-
brytare?
Här krävs att Sverige som ordförandeland i EU
manar den israeliska regeringen till besinning - och
gör det eftertryckligt. För här hotas freden på allvar,
och då hotas inte bara palestinierna utan i slutändan
även den israeliska statens existens.
Fru talman! Brott mot folkrätten har även begåtts
på andra håll. I dag bombar USA och Storbritannien
Irak utan att detta har något som helst stöd i folkrät-
ten.
Från att Saddam Hussein har varit en av USA:s
såta vänner under Iraks krig med Iran blev Irak
USA:s värsta fiende. Det skedde när Saddam Hussein
gick till angrepp mot Kuwait. Det följande Gulfkriget
blev ett bakslag för Saddam Hussein, men han av-
lägsnades inte från makten. Han blev kvar, och hans
förbrytelser kunde fortsätta. Han och en liten privile-
gierad grupp kring honom håller sig kvar vid makten.
Han förtrycker sitt eget folk. Han har dragit på sig
sanktioner som drabbar det irakiska folket oerhört
hårt.
Det är uppenbart att dessa sanktioner inte fungerar
som det är tänkt. En och en halv miljon människor -
varav en halv miljon barn - har dött till följd av
sanktionerna, men Saddam Hussein sitter kvar, t.o.m.
politiskt stärkt. USA och Storbritannien har fortsatt
att bomba i landet, nu inte bara för att upprätthålla
FN:s flygförbudsdzoner. Man bombar också i andra
delar av landet. Man förstör transportvägar, dammar
och annan infrastruktur. Sjukdom och död blir följ-
den, och Saddam Hussein sitter kvar.
Vi anser att sanktionerna måste upphävas - åt-
minstone i den form som de har i dag. Men vi anser
att det är mycket viktigt att flygförbudszonerna - den
övervakning som syftar till skydd för befolkningen i
norra Irak, i irakiska Kurdistan - absolut måste upp-
rätthållas. De flygförbudszoner som är en del av
sanktionerna mot Irak har medfört att livet för den
kurdiska befolkningen temporärt har förbättrats.
Jag blir förvånad när både Moderaterna och Folk-
partiet vill att bombningarna av Irak utanför förbuds-
zonerna ska fortsätta, trots att de inte har stöd i någon
FN-resolution.
Fru talman! De mänskliga rättigheterna är efter-
satta i flera länder i Mellanöstern. Turkiet är ett ex-
empel. När Turkiet blev kandidatland till EU utlovade
landets premiärminister Ecevit bättring. Likafullt har
situationen försämrats.
Den dåliga traditionen kan sökas i historien. I det
ottomanska riket härskade sultanen genom att söndra,
genom pogromer och förföljelser av minoriteter. Då
genomfördes folkmord på armenier, assyrier/syrianer
och kaldéer. Dessa brott ska dagens Turkiet inte las-
tas för. De begicks av en annan statsbildning än da-
gens.
Dagens Turkiet vägrar dock tala om folkmord.
Man talar om tragedier och i bästa fall om massakrer.
Och man släpar människor som den assyriska prästen
Yusuf Akbulut inför rätta för att han talat om folk-
mord.
Varför kan Turkiet inte erkänna sitt förflutna på
samma sätt som Tyskland erkänner sitt? Dagens tyska
statsbildning är verkligen en annan än den nazistiska.
Förra året fastslog vi i utrikesutskottet och här i
kammaren att det handlade om ett folkmord på arme-
nierna. Men erkänner Turkiet folkmordet på armeni-
erna måste man rimligen också göra det när det gäller
assyrier/syrianer och kaldéer. De drabbas i samma
utsträckning. Dessa folk måste rimligen behandlas
lika. Det ena mördade folkslaget är inte mindre vik-
tigt än det andra.
Många assyrier/syrianer och kaldéer har lämnat
Turkiet. De har flytt till andra delar av världen. Det
innebär att betydligt fler assyrier/syrianer och kaldéer
bor utanför Turkiet än i själva Turkiet. För den mino-
ritetspolitiken ska även dagens Turkiet kritiseras.
Sammantaget: Utskottsmajoritetens förslag till
skrivning i betänkandet är inkonsekvent och illa ge-
nomtänkt. Skulle det likafullt vara genomtänkt göm-
mer betänkandets beskedliga formuleringar en poli-
tisk skandal.
Tänk efter vilket stöd utrikesutskottets betänkande
skulle ge Yusuf Akbulut när han den 5 april för tredje
gången släpas inför rätta.