Fru talman! Mänskliga rättigheter är afrikanska
rättigheter, de är också asiatiska rättigheter, de är
europeiska rättigheter och de är amerikanska rättig-
heter. De tillhör inte någon regering, de är inte be-
gränsade till någon kontinent. De är grundläggande
och tillhör mänskligheten själv. Det är ett citat från
FN:s generalsekreterare Kofi Annan som jag tycker
är en god bakgrund till vår diskussion här i dag.
Självklart är ämnet mänskliga rättigheter oerhört
stort och vitt. Vi tänker kanske främst på de individu-
ella rättigheterna som medborgare och den personliga
friheten och yttrandefriheten. Men jag menar att vi
definitivt också måste se till de grundläggande över-
levnadskraven, dvs. grundläggande kollektiva krav.
Där måste kampen mot fattigdomen, rätten till hälsa,
utbildning, bostad, osv. finnas med.
Vi vet att mänskliga rättigheter kränks men också
respekteras världen över. Ingen världsdel går fri från
anklagelser, allraminst Europa. Där har vi senast
upplevt kriget på västra Balkan, som i dag återigen
blossar upp i Makedonien. Men också Sverige har fått
berättigad kritik.
I detta betänkande har vi lyft fram frågor som ta-
gits upp i olika motioner. Det är inte heltäckande.
Varken jag eller någon annan av oss kan göra en
heltäckande beskrivning av situationen runtom i värl-
den. Murad Artin har här tidigare för Vänsterpartiets
räkning lyft fram några av Vänsterpartiets krav. Det
gäller bl.a. det viktiga kravet på ett erkännande av att
det ägt rum ett folkmord på assyrier/syrianer och
kaldéer. På samma sätt har utrikesutskottet i riksda-
gen tidigare tagit upp erkännande av folkmordet på
armenier. Murad har också berört den viktiga frågan
om sanktionerna mot Irak. Jag ska därför gå in på
andra områden.
Nyligen besökte utrikesutskottet Sida. Det var för-
stås inte första gången. Den här gången uppehöll vi
oss i väldigt hög utsträckning vid frågan om bistånd
och miljö, och miljö som mänskliga rättigheter. Det
var väldigt viktigt att lyfta fram och se på hur nära
sammanbunden frågan om miljö och hållbar utveck-
ling är med mänskliga rättigheter.
Vi har det aktuella exemplet med Sudan och det
svenska företaget Lundin Oil i Sudan. Enligt de rap-
porter som inkommit från Amnesty m.fl. förefaller
det som att man uppenbarligen har kränkt mänskliga
rättigheter, bidragit till att stridigheter har kunnat
föras och ökat i intensitet och bidragit till folkför-
flyttningar.
Det är ingen ny fråga. Det vet vi alla som har in-
tresserat oss för ämnet. Det gäller exempelvis Ken
Saro-Wiwa i Nigeria, som blev avrättad år 1995. Vi
har frågan om de stora dammarna runtom i världen.
Urrádammen i Colombia har orsakat enorma problem
för ursprungsbefolkningen, embera-katioindianerna
m.fl.
Vi har ett annat exempel med oljeledningar i
Tchad och Kamerun som har varit aktuellt. Där har
världsbanken med Sveriges goda minne gått in och
understött byggandet av oljeledningar. Pengar har där
använts direkt till att rusta upp arméer.
Jag menar att vi måste fundera vidare på den här
frågan. Vänsterpartiet har i motioner och i andra
sammanhang lyft fram exempelvis Exportrådets vik-
tiga funktion. Avsaknaden av insyn och parlamenta-
riskt deltagande i besluten är uppenbart. Vi vill se en
förändring just därför att miljö och hållbar utveckling
hör ihop med mänskliga rättigheter.
Fru talman! Jag vill peka på kvinnors och barns
rättigheter. De är fundamentala, och de är allas
mänskliga rättigheter. Vi har fortfarande år 2000, år
2001 hedersmord, stening och exempel på köns-
stympning och könshandel. Enbart i Europa säljs
ungefär 500 000 kvinnor och barn.
Vänsterpartiet står tillsammans med andra partier
bakom en reservation. Vi tycker att vi i Sverige ska
driva på om en FN-konvention mot diskriminering av
homosexuella och människor med olika sexuella
läggningar. Tyvärr har majoriteten inte riktigt förstått
det. Det handlar inte om det Marianne Jönsson var
inne på tidigare, dvs. om man ska driva frågan så att
man blir nedröstad i FN eller inte. Det handlar om att
hitta lämpliga sätt att driva frågan på. Jag beklagar att
vi inte har majoritet i den frågan.
Inom detta område har det gjorts många framsteg.
Ett exempel är krigsförbrytartribunalen i Haag som
nu drar krigsförbrytare inför rätta. Där är våldtäkt
anklagelsen. Det är unikt och ett nytt steg framåt att
det erkänns som krigsförbrytelse.
Det finns fler frågor på detta område som bör be-
lysas. Aids och hiv är en farsot som framför allt i
Afrika drabbar kvinnor, barn och hela befolkningen
urskillningslöst. Där finns botemedlen inte för dem
som saknar pengar.
Vi har i dagarna fått en proposition från regering-
en på det här området som också är viktig. Det gäller
ILO-konventionen mot skadligt barnarbete. Där kan
vi åtminstone någorlunda lägga en grund för interna-
tionella bestämmelser om var barn absolut inte bör
och ska behöva vara med.
En annan generell rättighet gäller de människor
som är funktionshindrade och som i dag står utanför
sina rättigheter i många länder. Där måste frågan om
standardreglerna drivas med eftertryck. Detta kan
man lyfta fram på olika sätt. Ett gott exempel är hur
Sverige i dag stöder organisationer i Peru som ska
vara med och bevaka valet för att se till att just funk-
tionshindrade får sina möjligheter att delta i demo-
kratiska val tillgodosedda. Det finns fler.
På det allmänna området vill jag också peka på
dödsstraffet. I betänkandet lyfter vi fram USA:s ne-
gativa roll. Riksdagen har på olika sätt agerat. Själv-
fallet går det inte heller att gå förbi Kina på det här
området, där dödsstraff utdöms till tusentals männi-
skor. Jag tänker också på upprepade kränkningar av
mänskliga rättigheter på andra sätt, där falungong och
andra rörelser samt oppositionella har drabbats myck-
et hårt.
Fru talman! Jag vill också gå in på några enskilda
länder och regioner. Ett område som vi har pekat på i
betänkandet är Iran, där de mänskliga rättigheterna
inte respekteras. Det kommer ständigt nya rapporter
om hur man stänger tidningar och om hur hot mot
oppositionella hör till vardagen. Sverige för en kritisk
dialog, men vi från Vänsterpartiet och andra frågar
oss om man inte ibland måste ta till punktsanktioner
och markera tydligt och praktiskt konkret och inte
bara genom en dialog.
Det är svårt att på några minuter dra fram det vä-
sentliga i situationen i Afrika. Men andra, t.ex. Yvon-
ne Oscarsson, kommer att beröra situationen vid de
stora sjöarna och Kongo som är mycket allvarlig.
Man lider fortfarande i dag av konsekvenserna av
folkmorden i Rwanda och Burundi. Situationen i
Zimbabwe är också oerhört allvarlig. Det finns också
ett land som är nytt på den kartan, vilket smärtar
många av oss, nämligen Tanzania. Övergreppen på
Zanzibar mot oppositionella är mycket allvarliga
händelser, som har föregåtts av andra bud tidigare.
Det är inga nyheter, men intensiteten i övergreppen
har ökat. Här finns det starka förhoppningar från
svensk sida och från EU. Vi måste driva på och se till
att man i Tanzania, där man i övrigt har uppnått
mycket när det gäller mänskliga rättigheter, fred,
stabilitet och bidrag till grannländernas säkerhet, ska
komma till rätta med problemen och acceptera att
oppositionen har rättigheter.
Jag vill också peka på västra Sahara, även om
Gunilla Wallén kommer in på det senare och lyfter
fram ytterligare frågor. Från Vänsterpartiet har vi
efterlyst att regeringen tydligt och klart driver frågan
inom EU. Den måste komma upp på dagordningen
utifrån det självklara perspektivet att vi står bakom
FN:s ansträngningar att få en folkomröstning till
stånd.
Också i Asien har stora omvälvningar ägt rum.
Det är stora förbättringar som har skett vad gäller
Sydkorea och Taiwan, som andra har varit inne på
här. Det gäller också i viss mån Burma och Indonesi-
en.
Det som många av oss är intresserade av är Östra
Timor. Marianne Andersson och andra har varit inne
på hur folkomröstningen, som utlöste massakrer men
som nu har gått över i förberedelser till demokratiska
val senare i sommar, i augusti. Vi ser hur svåra de här
förberedelserna är. Man tycker kanske att det går för
hastigt. FN har kanske inte klarat sin uppgift att leda
landet i en övergångsregering så väl. Det finns up-
penbara problem. Där måste Sverige delta och under-
stödja arbetet för demokrati och mänskliga rättighe-
ter.
Latinamerika har också genomgått enorma för-
ändringar. I Chile, Peru och Guatemala har det svens-
ka biståndet varit koncentrerat på mänskliga rättig-
heter och demokrati. Bolivia är ett land där vi har
starkt bistånd - inte bara på området MR och demo-
krati utan också för annat. Där finns klara problem,
men det är viktigt att Sverige finns med och bevakar
och försöker påverka på detta område.
Jag vill naturligtvis också beröra Colombia, där
man i MR-kommissionen har förberett en rapport.
Den kommer upp under kommissionens arbete nu i
Genève. FN:s kommissionär för mänskliga rättighe-
ter, Mary Robinson, har i en lång rapport belyst de
enorma problem som finns vad gäller respekten för
mänskliga rättigheter i Colombia. Hon pekar på in-
ternflyktingar, fortsatta massakrer och övergrepp och
på hur indianer och svarta drabbats mycket hårt, men
också på hur regeringen inte kan sätta stopp för pa-
ramilitära grupper och inte kan garantera den egna
befolkningen säkerhet. På motsvarande sätt respekte-
rar inte gerillan internationella överenskommelser om
mänskliga rättigheter.
Rapporten är väldigt allvarlig. Jag tror att många
från enskilda organisationer i Colombia och i Sverige
hoppas på att den ska leda inte bara till ett ordföran-
deuttalande, utan till en resolution i Genève.
I sammanhanget finns också i betänkandet och i
vår motion om Colombia frågan om Plan Colombia.
Många av oss som studerat frågan är oerhört negati-
va. Vi är inte negativa till att försöka komma till rätta
med de enorma narkotikaproblem som finns i landet,
men till att denna plan i huvudsak är en militär plan
med starkt stöd från USA. De pengar man satsar går
till 70 % till militär upprustning. Det är knappast den
hjälp som Colombia och Colombias folk behö-
ver,utan det är till en förhandlad fredlig lösning som
man behöver hjälp.
Den strategi vi efterlyser som ska utarbetas av den
svenska regeringen måste gå ut på ett klart samarbete
med enskilda organisationer i Colombia, men också i
Sverige där det finns många som är intresserade av
detta område. Jag och många med mig hoppas på ett
starkt svenskt fortsatt bidrag till fredsprocessen och
att förra årets seminarium här i Sverige inom kort kan
följas upp av fler inbjudningar där Sverige är pådri-
vande.
Till slut, fru talman, vill jag konstatera att vi i
mångt och mycket från utskottet sida är överens om
de grundläggande frågorna vad gäller mänskliga
rättigheter. Men det finns också grundläggande skill-
nader oss emellan. Där är det viktigt att peka på att
enligt oss i Vänsterpartiet så måste man se allt i ett
större sammanhang när man diskuterar mänskliga
rättigheter. Jag tänker på krigsmaterielexporten och
det tidigare ärende som var uppe om ramavtalet. Där
deltar ju också Sverige i en krigsmaterielexport som
faktiskt leder till fler krig och ökade konflikter runt-
om i världen. Detta måste stoppas. Vi menar också att
man måste se till flyktingsituationen och den huma-
nitära flyktingpolitik som blir allt svårare för Sverige
att föra utifrån bl.a. Schengenavtalet. Där kan vi inte
vara eniga med utskottet, och där menar vi att det
bredare perspektivet måste finnas med.
Fru talman! Jag vill hänvisa till de motioner som
Vänsterpartiet har på området - ensamt eller tillsam-
mans med andra partier. Jag instämmer också i de
yrkanden som Murad Artin redan har gjort på reser-
vation 4 och 6.