Fru talman! Marianne Jönsson har här i dag väl
framfört majoritetens ståndpunkter. Mitt inlägg blir
begränsat till en enda fråga - dödsstraffet.
För Sverige är kampen mot dödsstraff en priorite-
rad fråga. Jag har tidigare på ett övergripande sätt lyft
fram just dödsstraffet. Jag ser ett värde i en uppfölj-
ning och i att få en mer heltäckande bild av läget
redovisat här i kammaren.
Taiwan utdömer i ökad omfattning dödsstraff vil-
ket finns närmare beskrivet i betänkandet.
Fru talman! FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna från 1948 är grunden för
arbetet mot dödsstraff. Sverige är en av de tio grun-
darna av Europarådet, som den 5 maj 1949 grundades
i London. Uppdraget var och är att bidra till Europas
utveckling vad gäller demokrati, mänskliga rättighe-
ter och rättstrygghet. Kampen mot dödsstraff priorite-
ras.
I dag har Europarådet 41 medlemmar. Av dessa är
det bara Ryssland och Turkiet som har kvar döds-
straffet. Rysslands konstitutionsdomstol har beslutat
om ett moratorium, och president Jeltsin omvandlade
1999 alla dödsdomar till fängelsestraff.
Turkiet, som antagits som ansökarland till EU, har
kvar dödsstraff i sin lagstiftning och fortsätter utdöma
det. Den senaste avrättningen ägde rum 1984. Utta-
landen har hörts i positiv riktning för att möta EU:s
alltmer ökade krav på området. Vi väntar bara på det
praktiska genomförandet. Det räcker inte att säga,
man måste också göra.
Ukraina däremot förbjöd dödsstraffet i februari
förra året. Det var något som vi välkomnade.
Ett annat land, Vitryssland, genomför avrättning-
ar. Uppgifterna om antalet dödsdomar och avrätt-
ningar är svåra att få eftersom de räknas som stats-
hemligheter i Vitryssland. Antalen kan vara mycket
högre än vad vi vet i dag.
Azerbajdzjan, Georgien och Moldavien har av-
skaffat dödsstraffet. I Armenien finns dödsstraffet
kvar, men avrättningar har inte genomförts under
senare år. Albanien, Bosnien-Hercegovina, Cypern
och Lettland har kvar dödsstraffet endast för militära
brott i fredstid. Cypern och Lettland tillhör EU:s
kandidatländer.
Fru talman! Om vi lämnar Europa och flyttar oss
till Asien ser vi att Kambodja, Nepal och Turkmeni-
stan helt har avskaffat dödsstraffet. Kirgizistan har
infört ett moratorium och Kazakstan, Tadzjikistan
och Uzbekistan har reducerat antalet brott som kan
föranleda dödsstraff, vilket får betraktas som något
mycket positivt.
Men vi har tyvärr också sett bakslag. Filippinerna
återinförde dödsstraffet 1993, och sedan återinföran-
det har 1 400 fångar dömts till döden. Antalet avrätt-
ningar är dock avsevärt lägre. Ytterligare ett bakslag
har aviserats. Sri Lankas president sade 1999 att lan-
det tänker återuppta avrättningarna, men vi får gå
tillbaka till 1976 för att finna någon verkställd avrätt-
ning. Pakistan dömde den 5 augusti Mohammad You-
suf Ali till döden för hädelse. I landet har mer än
3 000 personer dömts till döden.
Sedan kommer vi till Kina, det land i världen som
har avrättat flest personer. Detta vet vi trots att statis-
tiken är ofullständig. Japan avrättade sex män 1998
och ytterligare 1 000 personer väntar i dödsceller på
sina avrättningar. Jag har tidigare sagt att det ökande
antalet dödsdomar i Taiwan finns i betänkandet. Det
är första gången som Taiwan över huvud taget be-
handlas i ett betänkande.
Länderna i Stilla havet har antingen avskaffat
dödsstraffet i lag eller inte genomfört några avrätt-
ningar på många år.
Fru talman! President Eduardo Frei i Chile har
sagt att: "Jag kan inte tro att staten, för att värna liv
och straffa den som dödar, i sin tur ska döda. Döds-
straffet är lika omänskligt som det brott som föranle-
der det."
Venezuela blev 1863 det första land i världen som
avskaffade dödsstraffet för alla brott. Många andra
latinamerikanska länder var också tidigt ute med
beslut. Släpar efter gör Argentina, Brasilien, Mexiko
och Peru som fortfarande har kvar dödsstraffet för
brott i krigstid.
Om man lämnar fastlandet och tar sig ut i den ka-
ribiska övärlden finner man att många fortfarande har
kvar dödsstraffet och att det dessutom finns en ten-
dens att utdömandet ökar. Utvecklingen på Trinidad
och Tobago är beklaglig, liksom den på Kuba. Ber-
muda har gått mot den här strömmen och avskaffat
dödsstraffet 1999. På Jamaica har också positiva
ställningstaganden gjorts.
I USA har 38 delstater samt den federala nivån
kvar dödsstraffet i sin lagstiftning. Högsta domstolen
har även slagit fast att det inte strider mot författning-
en att avrätta förståndshandikappade, men Nebraska
och elva andra delstater har delstatslagar som förbju-
der avrättningar av förståndshandikappade. Antalet
avrättningar i USA ökar varje år. Ca 3 600 fångar
väntar i dödsceller på sina avrättningar.
Fru talman! Jag ska säga något om Mellanöstern
och Nordafrika i det här sammanhanget. Israel har i
sin lagstiftning avskaffat dödsstraffet med undantag
för vissa brott i krigstid. Den palestinska myndighe-
ten har infört dödsstraff. Iran, Irak och Saudiarabien
är de länder i regionen som avrättat flest personer. I
Egypten har man dödsstraff kvar för narkotikahandel,
mord och terrorism.
Fru talman! Kap Verde var det första land i Afrika
som 1981 avskaffade dödsstraffet. Under senare år
har Malawis president lovat att några avrättningar
inte ska genomföras i landet. Sammantaget har i dag
ett femtontal länder i Afrika i lag eller i praktiken
avskaffat dödsstraffet. Bland de länder som har kvar
dödsstraffet är Kongo-Kinshasa det land som avrättar
flest.
Jag ska avsluta mitt anförande med en dyster sta-
tistik. Jag ska säga något om de avrättningar som är
kända av Amnesty enligt den senaste statistiken. Den
är från 1999. Det har inte kommit någon statistik för
år 2000 ännu.
Så här ser statistiken för år 1999 ut: Afghanistan
13 avrättade, Burundi 1, Egypten 16, Filippinerna 6,
Förenade Arabemiraten 2, Irak 100-tals, Iran 165,
Yemen 35, Jordanien 12, Kina 1 077, Kongo 100,
Kuba 13, Nigeria 3, Pakistan 13, Palestinska myndig-
heten 1, Ryssland 13. Ryssland har sedan tidigare ett
moratorium, som jag tidigare sade, men avrättningar
har rapporterats från Tjetjenien. Dessa 13 fall är i
Tjetjenien. Saudiarabien 103 avrättningar, Singapore
11, Somalia flera. Jag har inte fått några närmare
uppgifter än så. Syrien 2 avrättningar, Tadzjikistan 2
avrättningar, Taiwan 24, Thailand 16, Trinidad och
Tobago 10, Uganda 28, USA 98, Uzbekistan 6, Viet-
nam 8, Vitryssland 29.
Där var den dystra statistiken slut.
När man tittar på detta i sin helhet ser vi att det
trots allt har skett väldigt stora framsteg i synen på
dödsstraff, tillämpningen av dödsstraff och attityder-
na i största allmänhet. Det finns framgångar och det
finns bakslag. Men det känns ändå att det arbete som
vi ibland inte ser några konkreta resultat av är till
nytta på sikt.
Jag ska bara göra ett tillägg till något som Jan
Erik Ågren sade i sitt anförande. Han berörde det
arbete som görs när det gäller en kartläggning av
MR-frågorna här i landet. Jag delar hans uppfattning
att det är väldigt viktigt att vi här i kammaren har
möjlighet att delta i det fortsatta arbetet. Regeringen
har gjort en kartläggning som finns att tillgå. Men
precis som Jan Erik Ågren tycker jag att det är väldigt
viktigt att vi i riksdagen har möjlighet att påverka det
fortsatta arbetet framöver.
Sedan kan jag inte låta bli att göra en annan
kommentar. Det är någonting som har slagit mig när
jag har suttit här och lyssnat på debatten under dagen.
Jag hade nyligen en interpellationsdebatt som be-
handlade mänskliga rättigheter i det forna Sovjet-
unionen kontra de kontakter som har varit gentemot
Sverige. Jag tänker på de s.k. kirunasvenskarna. Jag
hade en debatt med företrädare för Vänsterpartiet här
i kammaren. Den omsorg om mänskliga rättigheter
bakåt i historien som man kan ibland kan höra från
talarstolen här omfattar inte det som man själv har
varit en del av. Den omfattar inte den egna historien.
Jag tycker att man alltid ska börja med att titta på sig
själv. Jag hoppas att Eva Zetterberg och Murad Artin
framöver kommer att hjälpa till att reda ut den egna
historien och gå till botten med kirunasvenskarnas
öde och kommunistpartiets, i dag Vänsterpartiets,
ansvar i de här frågorna.