Herr talman! Man kan naturligtvis aldrig säga
aldrig i olika frågor när det gäller EU:s framtida
utveckling. Vi vet inte hur det blir.
Vad vi kan konstatera är att EU inte har någon
lagstiftning på yttrandefrihets- och
sekretessområdet som är gemensam för alla länder.
Den grundläggande orsaken till detta är att
formerna skiftar så kolossalt i olika länder. I ena
kanten finns England med sin oerhört stränga
sekretess och längst ut på den andra kanten ligger
Sverige med en väldig öppenhet. Danmark och
Holland ligger oss närmast. Därefter kommer
Tyskland och de övriga länderna i en fallande skala.
Det är klart att jag inte kan ge något fribrev för all
framtid. Om sådana här frågor kommer upp, måste
det fattas beslut i dem. Om vi är medlemmar, kan
vi vara med och bestämma hur dessa beslut skall se
ut. Direktivet om den personliga integriteten, som
Ingela Mårtensson tydligen är ängslig för, har ännu
inte beslutats. Det har ju ifrågasatts även inom EU,
om man över huvud taget skall ge sig in på en
lagstiftning av det slaget.
När det gäller en par mindre frågor kommer redan
nu vår tryckfrihetsförordning och
yttrandefrihetsgrundlag att påverkas genom vår
anslutning till EU. Men i dessa två avseenden har
ingen haft någonting att invända. Det har ju inte
heller förts någon debatt om detta.