Herr talman! Det finns mycket att säga efter ett
sådant här anförande. Man får nästan intrycket att
Sverige skall gå med i EU för att upplösa det.
I inledningen sägs det att hela vårt näringsliv är mer
och mer beroende. Om man granskar påståendet
finner man att Sverige vid sekelskiftet hade ungefär
samma andel utrikeshandel av BNP som nu.
Naturligtvis har vi ökat vår inhemska produktion
och ekonomi i samma omfattning. De gjorda
påståendena behöver alltså granskas.
I betänkandet säger utskottsmajoriteten: ''I de
fördrag som Sverige tillträder vid ett medlemskap
är enligt utskottets bedömning gemenskapernas
beslutsbefogenheter på de områden där
grundläggande principer i vårt konstitutionella
system berörs utomordentligt begränsade.'' Nu
skall ju Sverige anslutas till t.ex. artikel 109 E. I den
sägs det som skall gälla från början av tredje fasen,
som skall kunna inledas redan 1996--1997 om allt
går bra. Beträffande utövandet av de befogenheter
samt fullgörandet av de uppgifter och förpliktelser
som tilldelats den europeiska centralbanken, med
dess banksystem, gäller att man inte skall fatta
beslut och att man skall ledas av ECBS:s råd. Dessa
råd består av cheferna för de nationella
centralbankerna.
Låt oss delta i den europeiska debatten. För någon
tid sedan sade chefredaktören för tidningen Le
Monde Diplomatiques, Ignacio Ramonet, att:
''Dessa uteslutande monetaristiska kriterier som --
-- -- ska göra det möjligt att överlåta makten över
den gemensamma valutan till en centralbank
oberoende av varje politisk myndighet och
demokratisk påverkan. Det är en mycket tydlig
försmak av medborgarnas framtida belägenhet,
utlämnade åt bankdirektörer som inte är
redovisningsskyldiga inför någon.'' Det säger alltså
en ledande fransk debattör. Det handlar väl ändå
om att överlåta viktiga befogenheter som rör
penning- , valuta- och räntepolitik till det centrala
bankorganet. Denna process har redan inletts inom
EU.