Herr talman! Jag hoppas att mitt anförande inte gav
intrycket att jag menade att Sverige skulle gå med i
EU för att upplösa detsamma. Det får stå för Bengt
Hurtigs tolkning.
Jag tycker att vi skall gå med i EU med liv och lust,
för att ta till vara de samverkansfördelar som där
finns och för att vidareutveckla EU, inte minst i de
avseenden där vi i Sverige anser oss ha kommit litet
längre. Vad gäller hela offentlighetssidan bedömer
jag att en utveckling i vår riktning vad gäller
principen om offentlighet redan är på gång inom
EU. Men som medlemmar kan naturligtvis Sverige
skjutsa på ytterligare. Jag tror att vi inom
miljöområdet kan göra en hel del insatser inom
EU. Och jag förutsätter att vi på område efter
område är beredda till positiva insatser inom EU.
Men det intressanta är, om man nu skall gå in denna
debatt, att på huvudparten av de områden där man
säger att den svenska suveräniteten nu överlämnas
till en överstatlig organisation är vi redan fast. Vi
har ett sådant rejält beroende att vi inte är suveräna
och inte kan handla sjävständigt, om vi inte vill
rasera grunderna för vår välfärd och lägga om hela
strukturen på exempelvis vår utrikeshandel. Från
den synpunkten, över vida fält, är det inte särskilt
dramatiskt att Sverige är med i EU. Det är inget
dramatiskt upphävande av nationell suveränitet,
eftersom Sverige redan står i detta
beroendeförhållande.
Vad gäller andra frågor som har med valutaunion
och gemensam centralbank och annat att göra, är
det ju så att vi kan påverka de framtida besluten om
vi är med i unionen. Det ligger för övrigt långt in i
framtiden om detta kommer att realiseras, vilket är
ytterligt osäkert. Det är ju få länder, om ens något
land, som för närvarande har en sådan ekonomisk
ställning att villkoren uppfylls för en gemensam
valutaunion -- möjligen Luxemburg fortfarande.
Men det ligger långt in i framtiden.
Det är klart att det kan bli så att man på område
efter område bygger ut samverkan. Vad är det för
märkligt med det? På flertalet av de områden som
kan bli aktuella krävs det ju enhälliga beslut. Vad
är det då för fel på att gå med på att utvidga
samarbetet på de områden som vi själva tycker är
bra att utvidga det på?