Herr talman! Med det beslut som vi i dag står i
begrepp att ta skapar vi det instrument som behövs
för att Sverige skall kunna träda in i den europeiska
unionen och bli en fullvärdig medlem i den stora
europeiska kretsen av stater.
Tyvärr har Sverige inte varit med i detta samarbete
från början. Länge, alltför länge, stod vi utanför,
endast till glädje för kommunister och för sådana
som ställde sig negativa till det europeiska
samarbetet. De förstod inte vad det betydde att
folken i Europa slog sig samman på frivillig grund
och bildade en enhet som skulle integreras och
verka på det ena fältet efter det andra -- allt i syfte
att nå det stora målet: Aldrig mera krig i Europa.
Aldrig mera krig mellan broderfolken.
Sverige var inte med. Sverige har kommit på
efterkälken, liksom de andra nordiska länderna
med undantag av Danmark. Likväl har vi haft en
bestämmelse som har gjort det möjligt att överlåta
befogenheter till en internationell organisation,
men den har begränsats just av det lilla
uttryckssättet att befogenheterna bara kan
överlåtas i begränsad omfattning.
Det fanns klara strävanden redan före förra valet
att få till stånd en grundlagsändring. Många
utredningar har under senare tid verkat för detta,
och vi står nu inför situationen att för första gången
besluta om ett tillägg till vår författning. Det är ett
stycke som skjuts in i 10 kap. 5 § i regeringsformen.
Stycket kommer att lyda: ''Riksdagen kan överlåta
beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så
länge som dessa har ett rättighetsskydd
motsvarande det som ges i denna regeringsform och
i den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Riksdagen beslutar om sådan
överlåtelse genom beslut, varom minst tre
fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens
beslut kan också fattas i den ordning som gäller för
stiftande av grundlag.''
Där har vi fått instrumentet för att kunna träda in i
de europeiska staternas gemenskap. EU, den
europeiska unionen, är en sällsynt företeelse.
Aldrig tidigare har det hänt att så många stater på
frivillig grund har slutit sig samman, fast beredda
att verka för sina gemensamma intressen.
EU, den europeiska unionen, uppvisar, vilket har
framhållits i betänkandet och också togs fram av
Bengt Hurtig, en unik blandning av mellanstatliga
och överstatliga drag. Inget av de gamla
uttryckssätten eller definitionerna passar in på EU.
Är det en förbundsstat? Är det ett statsförbund,
eller vad är det? Den tyska författningsdomstolen
har använt det tyska uttrycket ''Staatenverbund'',
som närmast skall översättas med ''en förening av
stater''. Men det är alltså inte en förbundsstat, och
det är heller inte ett löst statsförbund.
Som jag sade finns det mellanstatliga och
överstatliga drag i den europeiska unionen. De
mellanstatliga dragen kommer framför allt till
uttryck i att det är de olika medlemsstaterna som
utser Rådet, EU:s viktigaste organ. Men där kan i
vissa fall beslut också fattas med kvalificerad
majoritet.
De överstatliga dragen finner vi framför allt i
Europaparlamentet och i EG-domstolen.
Europaparlamentet är direktvalt, men det hade --
i varje fall innan den europeiska unionen trädde i
kraft -- ytterligt begränsade befogenheter.
Parlamentet har ännu i dag begränsade
befogenheter, men det finns anledning att tro att
parlamentet kommer att fortsätta på den inslagna
vägen och successivt tillvälla sig allt större
möjligheter att gripa in på olika områden.
EG-domstolen var det andra av de exempel som jag
ville anföra på överstatliga drag i Europeiska
unionen. EG-domstolen kan genom allmänna
uttalanden vid sidan av de domar som den
avkunnar få stor betydelse för utvecklingen inom
gemenskaperna.
Det är naturligtvis alldeles riktigt, som Bengt
Hurtig säger, att vi ger upp en del av den folkliga
suveräniteten över Sverige i det ögonblick som vi
träder in i den stora europeiska gemenskapen.
Också konsekvensutredningen, som studerade
dessa frågor, konstaterade att Sverige visst kommer
att förlora suveränitet i de fall där vi lämnar över
befogenheter till de gemensamma organen. Men
samtidigt vinner vi suveränitet. Vi avstår en viss
beslutanderätt över våra egna angelägenheter men
får i gengäld också ett inflytande på och möjlighet
att gripa in i de andra medlemsländernas göranden
och låtanden. Man kan alltså säga att suveräniteten
finns där men förflyttas. Suveräniteten får i detta
sammanhang andra objekt.
Bengt Hurtig var negativ till ett inträde i den
europeiska unionen, och det skall han självfallet
vara från sina utgångspunkter. Man har från
Vänsterpartiets sida alltid bekämpat ett
internationellt samarbete mellan Sverige och i
första hand de västeuropeiska staterna. Nu när det
kommunistiska oket väl är avkastat är
förhoppningen den att också de central- och
östeuropeiska staterna så småningom skall kunna
knytas ännu närmare till den europeiska
gemenskapen. Ungern, Tjeckien, Polen och
därutöver i första hand de baltiska staterna står och
knackar på dörren, och det är min förhoppning att
vi också där skall kunna se en utveckling som gör
det möjligt för dessa stater att etablera ett fast
samarbete med den europeiska unionen.
Vi går in i en ny era. Vi står i beredskap för att
förverkliga det som stora delar av min generation
alltid har drömt om. Alltför länge var det bara en
dröm, men nu är den på väg att kunna förverkligas.
Vi såg under vår uppväxt och i tonåren ett
fullständigt sönderslaget Europa med lemlästade
människor och hemlösa människor som i sin
förtvivlan inte visste vad de skulle ta sig till i
framtiden. Vi sade oss då att detta aldrig får hända
igen. Vi följde de många som under århundraden
hade talat för en sammansmältning av Europa till
en enhet.
Nu har vi skapat instrumenten. Det är positivt, herr
talman. Nu kan vi med stort eftertryck säga ja till
Europa och ja till framtiden.