Herr talman! Jag skall inte ytterligare gå in på alla
intressanta frågor som än en gång har tagits upp
här. Men för att inte allt skall bli hängande i luften
vill jag anknyta till det som Birgitta Hambraeus
sade i sitt senaste inlägg. Hon sade att vi inte
behöver ändra grundlagen i Sverige därför att det
har man inte behövt att göra på annat håll.
Till att börja med var detta en halv sanning. En del
länder har ändrat sina grundlagar. Men att andra
länder inte har behövt ändra sina grundlagar beror
på att de redan har haft en sådan utformning att det
har möjliggjort medlemskap i EU.
Birgitta Hambraeus nämnde särskilt Danmark. Då
vill jag läsa direkt ur 20 § i den danska grundlagen.
Jag gör en fri översättning från danskan, så det blir
kanske inte ett perfekt juridiskt språk. Så här står
det: Befogenheter som enligt denna grundlag
tillkommer rikets myndigheter kan genom lag i
närmare bestämt omfång överlämnas till
mellanfolkliga myndigheter som har upprättats vid
en ömsesidig överenskommelse med andra stater
för att främja mellanfolklig rättsordning och
mellanfolkligt samarbete.
I Danmark ansåg man att denna paragraf var till
fyllest för att möjliggöra ett medlemskap. Men vår
grundlagsparagraf har inte denna utformning,
Birgitta Hambraeus.