Herr talman! När man lyssnar till Bengt Hurtig här i
dag och i andra sammanhang, liksom till andra nej-
sägare, får man intrycket av att demokratin i
Sverige skulle ha varit fastlagd i evärdlig tid och för
all framtid. Men så är det inte alls.
Demokratins uttrycks- och beslutsformer i Sverige
präglas ju av en ständig utveckling. De senaste 50
åren har vi t.ex. gått från beslut på sockennivå till
kommunreformerna på 70-talet. De små
kommunerna klarade inte av att lösa en ny tids
utmaningar, de stora satsningarna på utbildning och
på infrastruktur. Så småningom blev också de stora
kommunerna för små för att lösa utbyggnaden av
sjukvården, och landstingen kom till.
Vissa frågor har vi lyckats lösa i samarbete med
våra nordiska grannar. Vi har uppnått en
passfrihet. Vi har uppnått en gemensam
arbetsmarknad. Vi har försökt att ta bort
handelshinder, men långtifrån lyckats med det.
Den här processen har inte alls varit utan problem,
och det kommer inte samarbetet med övriga
Europa att bli i fortsättningen heller. Men stegen
har varit nödvändiga för att lösa de stora problemen
för framtiden.
Nu står vi inför nästa steg i utvecklingen. Vi har
funnit att varken vårt eget land eller de nordiska
länderna tillsammans klarar de utmaningar som
ligger framför oss. Då är det självklart att vi väljer
våra närmaste grannar i Europa för samarbete.
De här utmaningarna är i sanning enorma. Hur
skall vi säkerställa en fredlig och demokratisk
utveckling i Öst- och Centraleuropa, utan
gemensamt handlande och utan gemensamma
ansträngningar? Hur skall vi gå vidare i arbetet för
en bättre miljö, om vi inte tillsammans utformar
reglerna med resten av Europa? Hur skall vi säkra
jobben och välfärden i Sverige, om vi inte
tillsammans med övriga europeiska stater lägger
fast gemensamma regler och ramar för hur den s.k.
marknaden skall få agera?
Herr talman! Att som fullvärdig medlem utforma
framtiden i Europa och de politiska reglerna för
samarbetet för både Öst- och Västeuropa är
faktiskt inte att förlora sin suveränitet. Det är i
stället att lägga en del av sin suveränitet där den får
störst effekt, nämligen där de viktiga
framtidsbesluten fattas.
För oss fattas de viktigaste besluten i den
europeiska unionen. Det är därför vi skall sitta med
i deras beslutande församlingar. Vi kan inte, som
tredje vice talmannen framhöll, sitta utanför och
vara tvungna att anpassa oss efter regler som vi inte
har haft möjlighet att påverka.
I det här skedet är det viktigaste sättet att utöva vår
suveränitet på att lägga ihop den tillsammans med
de övriga staterna i Europa och i den europeiska
unionen. Det är alldeles uppenbart att det är flera
än de tolv som tycker att det här samarbetet är
utomordentligt framgångsrikt. Det är mängder av
stater som vill vara med här -- det finns en lång kö
av ansökningar om medlemskap, inte minst från de
stater som äntligen har lyckats kasta av sig det
kommunistiska oket. För dem är det självklart att
den europeiska unionen är garanten för en fredlig
och demokratisk utveckling. Man kan också se hur
den europeiska unionen på många områden och i
stor omfattning medverkar till att stärka den här
utvecklingen. Vi har också sett hur man nu vill
medverka till att stänga Tjernobyl och satsa på nya
och säkrare kärnkraftverk.
På det ena området efter det andra finner man
alltså att det är den europeiska unionen som lyckas
klara framtidsutmaningarna eller åtminstone att ta
rätt steg i den här riktningen.
Jag vill understryka att jag tycker att Sverige har
mycket att komma med i det här sammanhanget. Vi
har på många områden nått en utveckling där vi kan
dela med oss av metoder och modeller, som skulle
gagna många delar av det europeiska samarbetet.
Men detta kan vi inte göra utifrån. Det måste finnas
regler och bestämmelser som gör det möjligt för oss
att sitta med i de beslutande församlingarna.
Herr talman! Med det beslut som vi fattar i dag gör
vi det möjligt för Sverige att delta i det viktiga
samarbetet -- om det svenska folket säger ja i
folkomröstningen i höst, vilket jag verkligen
hoppas. Som jag har sagt är det i de beslutande
församlingarna som vi kan påverka framtiden i
Europa och världen i övrigt. Den europeiska
unionen står ju också för ett ökat internationellt
samarbete.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i detta
betänkande.