Fru talman! Jag tackar statsrådet för informatio-
nen. Jag tänkte bara ta upp två frågor. Det handlar om
stora frågor som har debatterats i tidningar och andra
medier den senaste tiden. Den första gäller ensamma
flyktingbarn. Jag vill fortfarande inte komma ifrån
det. Jag undrar om ministern kommer att ta vara på de
erfarenheter som redan finns hos de personer som
arbetar nära de här barnen i dag. Det finns sådana
grupper.
Min andra fråga som gäller ensamma flyktingbarn
är om ministern är beredd att komma till riksdagen
redan under våren med ett förslag om att kunna ändra
mottagandet för de här ensamma flyktingbarnen. Vi
vet att det är svårt med samarbetet redan i dag och
med de diskussioner som har pågått mellan Migra-
tionsverket och Kommunförbundet. Kommer man
från regeringshåll att ge ett förslag för att kunna ändra
på det?
Sedan kan jag inte låta bli att nämna något i min
egenskap av god man för väldigt många ensamma
flyktingbarn. Det här med ankarbarn tycker jag fak-
tiskt är under all kritik. Vad är ankarbarn för något?
Barn som får komma hit och som kanske tror att
föräldrarna ska komma senare får faktiskt vänta minst
två, tre eller fyra år innan de över huvud taget får
någon av sina föräldrar hit. Det finns inga ankarbarn i
verkligheten. Jag vill uppmana ministern att man i det
här arbetet verkligen ska beakta de här barnen.
Sedan har vi regelverket för mottagandet, för det
här med grupphemmet. Det tycker jag också att man
borde ta hänsyn till.