Fru talman! Jag skulle vilja tacka statsrådet för ett
bra inlägg. Det känns som att statsrådet har den öd-
mjukhet som krävs men också den visshet som krävs
för att slåss för inte minst asylrätten på det europeiska
området. Det är en tuff kamp, och jag ska göra vad
jag kan för att stödja statsrådet i de intentionerna.
Det är trevligt med detta förhandsbesked från re-
geringssammanträdena. Det kanske vi kunde få oftare
i kammaren. Det var uppskattat, kan jag säga. Det där
med praxisbeslut är enormt svårt. Vi har ju haft en
debatt om hur man ska kunna undvika detta så att det
inte ska bli politiska beslut. Men man kan väl kon-
statera att i det här läget, som utvecklingen har varit
de senaste månaderna, ska de som enbart anför Sad-
dam Hussein som skäl för att få stanna hos oss och
inte återvända till norra delarna av Irak kunna åter-
vända. Jag tror att det är en riktig bedömning.
Jag vill skicka med statsrådet och regeringen att
man ska se till att det görs en reell prövning efter
individuella meriter. Det kan finnas unika skäl, inte
minst med tanke på att det är ganska många motsätt-
ningar mellan olika kurdiska grupperingar i den norra
delen av Irak. Det kan göra att många människor
verkligen har skäl att få stanna.
Det är också viktigt att man följer om läget i Irak
förändras. Det kan hända saker väldigt snabbt med
tanke på tillståndet i världen. Därmed omöjliggörs de
förutsättningar som man i morgon tänker fatta beslut
utifrån, gissar jag.
Humanitära skäl måste vägas in när det gäller små
barn i synnerhet. Det hoppas jag att regeringen tar
med sig.
Avslutningsvis vill jag säga att om det blir pro-
blem med att verkställa detta - det kan ju vara pro-
blem med den tvångsmässiga avvisningen rent prak-
tiskt - ska dessa människor under den tid de trots allt
ska vara här inte behöva befinna sig i någon sorts
ingenmansland utan ha möjligheten att arbeta och
bidra till sin egen försörjning. Det är bra för landet
och bra för individen.