Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för hans
vänliga ord.
Såvitt på mig ankommer ser jag det som en möj-
lighet att också i frågor där regeringen har ansvar att
själv utforma praxisbeslut ändå ha ett meningsutbyte i
kammaren om dessa ting. Jag har all anledning att
förankra vårt arbete så brett som möjligt. Jag kan
försäkra kammaren om att jag i mitt arbete kommer
att eftersträva så brett stöd för verksamheten som
över huvud taget är möjligt.
Vad beträffar Johan Pehrsons följdfrågor om
Irakkurderna kan jag på varje punkt svara bekräftan-
de. Om vi får en annan utveckling - vilket vi för allt i
världen hoppas inte ska vara fallet - undanröjs själv-
fallet detta beslut, på samma sätt som vi i dag natur-
ligtvis när det gäller Palestina har en helt annan situ-
ation är för tre fyra år sedan. Det är också viktigt att
understryka att praxisbeslutet inte innebär att det inte
ska göras någon individuell prövning med all den
omsorg som detta kräver. Vi är fullt på det klara med
att vi kommer att få mycket svåra sådana prövningar
på grund av de relativt svårbemästrade förhållanden
som faktiskt råder i norra Irak.
Till slut vill jag understryka att de möjligheter att
återvända som vi nu har lyckats förhandla fram inte
gäller något annat än ett självmant återvändande.
Påtvingade återvändanden står inte till buds, och vi
kommer inte att driva den frågan.