Fru talman! Först vill jag säga en sak till Johan
Pehrson. Den ryggsäck på 15 000 balanser som han
pratade om och som gjorde att Utlänningsnämnden
inte fungerade, orsakades faktiskt av den folkpartis-
tiska invandrarministern som under hela hösten och
fram till dess att Utlänningsnämnden startade vägrade
att befatta sig med avvisningsbeslut, trots att reger-
ingen då var en överklagningsinstans.
Sedan har vi detta med arbetstillstånd. Om Mi-
grationsverket inte har fattat beslut i asylfrågan inom
fyra månader får den asylsökande arbetstillstånd.
Så över till mitt anförande. Vi lever i en djupt
orättvis värld, där majoriteten av människorna lever i
fattigdom. Miljontals människor kämpar för sin
överlevnad mitt inne i krigszoner, och hundratusen-
tals av dessa människor lemlästas och dödas varje år.
Vi kan på betryggande avstånd följa händelserna via
TV-apparaterna i våra vardagsrum. När bilderna blir
alltför påträngande stänger vi av TV:n och gör nå-
gonting annat. Men dramat upphör inte utan fortsätter
med oförminskad kraft.
Människorna flyr för att undkomma krig, fattig-
dom och förtryck. De flyr för att skaffa sig och sina
barn ett bättre liv, ett anständigt liv - ett liv där
drömmarna kan förverkligas.
UNHCR beräknar att ungefär 23 miljoner männi-
skor är i behov av hjälp och stöd.
Sverige har kraften och förmågan att bidra med att
hjälpa. Vi har en lång tradition av internationellt
solidaritetsarbete och en generös flyktingpolitik.
Vi socialdemokrater står för en human och solida-
risk flykting- och invandringspolitik. Vår vision och
vårt långsiktiga mål är en värld med helt fri rörlighet
över gränser. Vi värnar asylrätten, bejakar rörlighet
och öppenhet och ser också den positiva dynamik
som migrationen kan föra med sig.
Situationen i världen är sådan att det kommer att
dröja innan Sverige och även andra länder kan ha en
fri invandring. Reglerna måste därför utformas på ett
sätt som är hållbart och gynnsamt för såväl utvand-
rings- som invandringslandet.
Internationell migration är en naturlig och mänsk-
lig del av globaliseringen. Människor lämnar sina
hemländer av olika skäl. Vissa flyr undan krig, för-
följelse eller tortyr. Andra söker sig till andra länder
för att få en bättre livssituation, för att arbeta eller för
att förenas med familjemedlemmar som redan tidiga-
re flyttat. Skälen för att lämna det egna landet är alltid
legitima för den enskilde, som ofta tvingats fatta ett
mycket svårt beslut.
Orättvisorna i världen kan vi knappast lösa enbart
med flykting- och invandringspolitiken. Här behövs i
stället en stark och samlad politik för internationell
solidaritet, fred och utveckling.
Den enda långsiktigt hållbara lösningen på pro-
blemen med ofrivillig migration och flyktingskap är
att komma åt orsakerna till att människor tvingas
lämna sina hemländer. För att motverka att de tving-
as göra det på grund av fattigdom, arbetslöshet eller
bostadsbrist måste vi stärka det internationella ut-
vecklingssamarbetet - inte minst fattigdomsbekämp-
ning och återuppbyggnad efter krig och katastrofer.
Alla som söker asyl i Sverige har sina skäl och sin
bakgrund. Asylpolitiken väcker starka känslor hos
många av oss. Vem undgår att bli berörd av barnens
sorgsna ögon och föräldrarnas förtvivlan över ett
avslagsbeslut på en ansökan om uppehållstillstånd?
Varje asylsökande har sitt levnadsöde, sin berättelse.
Men vi som TV-tittare eller tidningsläsare, vi som
känslomässigt berörs, har inte hela bilden, hela bak-
grunden eller alla kunskaperna. Flyktingpolitiken
rymmer svåra ställningstaganden och svåra gräns-
dragningar.
En politik som kan vinna förståelse bland med-
borgarna i Sverige och hos dem som söker asyl här
måste vara tydlig, trovärdig, modern och medmänsk-
lig. Vår asylpolitik ska bygga på respekt för den asyl-
sökande men också på den asylsökandes respekt för
vår svenska lag.
Sverige har som andra länder en reglerad invand-
ring, och det betyder att inte alla som vill det kan få
stanna i Sverige. Det är naturligtvis smärtsamt och
vållar stor besvikelse hos dem som satsat på att skapa
sig en framtid här i landet.
Migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrar-,
invandrings- och återvandringsfrågor. Det innebär att
migrationspolitiken inte lever sitt eget liv utan också
är delar av vår utrikes-, säkerhets-, handels- och bi-
ståndspolitik.
Den migrationspolitik som vi har i dag gäller se-
dan den 1 januari 1997, då flyktingpolitiken hade
varit föremål för en genomgripande parlamentarisk
utredning. Men migrationspolitiken är precis som
andra politikområden inte statisk. Situationen i om-
världen och situationen i Sverige förändras, medlem-
skapet i EU ställer krav, nya faktorer och nya kun-
skaper tillförs, och därför måste politiken förändras -
kanske inte i stort, för de grundläggande värderingar-
na i migrationspolitiken ligger fast.
Centerpartiet stod bakom den migrationspolitiska
propositionen, och därför blev jag därför överraskad
när jag läste en intervju med Centerns partiledare i
Dagens Nyheter där hon säger att vi skulle kunna ha
en mer generös flyktingpolitik. Vi har blivit på grän-
sen till inhumana, säger Maud Olofsson. Jag vill
därför fråga Centerns talesman Birgitta Carlsson på
vilket sätt Centerpartiet anser att migrationspolitiken
har blivit mindre generös och mer inhuman.
Fru talman! Ett övergripande mål i en global mi-
grationspolitik måste vara arbetet för att undanröja
orsakerna till människors flykt. Så länge som männi-
skor behöver skydd undan förföljelse och förtryck,
undan konflikter och katastrofer ska Sverige liksom
andra nationer ta sitt ansvar. Det är en rättighet att
söka asyl, men asylrätten är förbehållen dem som
förföljs och förtrycks i sitt hemland och som tvingas
söka skydd utanför sitt lands gränser. Att värna asyl-
rätten är en grundbult i socialdemokratisk flyktingpo-
litik.
Mottagandet av flyktingar är en del av vår flyk-
tingpolitik. Andra delar är arbetet i FN och andra
internationella organisationer och ekonomiskt stöd till
UNHCR, där Sverige ligger i topp när det gäller län-
dernas ekonomiska bidrag.
EU-länderna håller på att harmonisera sina regler
för asyl och invandring. År 2004 ska man ha en
gemensam flykting- och invandringspolitik med i
första hand gemensamma miniminormer. De länder
som vill ha en standard som ligger över de normerna
kan ha det.
Sverige vill höja nivån för mottagandevillkor och
asylregler i hela EU. Utskottets ledamöter är väl in-
formerade om hur de olika svenska arbetsgrupperna
inom EU arbetar, och vi har också möjligheter att
framföra våra synpunkter på arbetet.
Det betänkande som vi nu diskuterar behandlar
egentligen regeringens skrivelse om migration och
asylpolitik för i huvudsak år 2000 men samtidigt
också en mycket stor mängd motioner från den all-
männa motionstiden i höstas. I betänkandet finns 62
reservationer och 7 särskilda yttranden. Jag tror fak-
tiskt att det är rekord när det gäller migrationsskrivel-
sen.
Sverige har en internationellt välkänd generös och
human flyktingpolitik. Jag märker det inte minst i
arbetet i Europarådet. Jag har därför svårt att förstå att
Folkpartiet i sin partimotion skriver att flyktingpoliti-
ken måste återupprättas. På vad sätt återupprättas?
Ni skriver också: Att värna asylrätten i Sverige
och i Europa måste vara utgångspunkten i svensk
flyktingpolitik. På vilket sätt, Johan Pehrson, värnar
Sverige inte asylrätten?
Ni skriver också att ni som liberaler inte stillati-
gande kan se på hur västvärlden gång efter annan
sviker sitt humanitära ansvar. Jag måste fråga Johan
Pehrson: På vilket sätt sviker Sverige sitt humanitära
ansvar? Jag kräver ett konkret svar.
Fru talman! Fem av reservationerna behandlar ar-
betskraftsinvandring, men de har lite olika inriktning-
ar. Det är viktigt att vi skiljer mellan asylrätt och
arbetskraftsinvandring. Asylrätten är till för dem som
är i behov av skydd. Den får aldrig bli en genväg in i
vårt samhälle för ekonomiskt motiverade personer.
Vi har en fri rörlighet för arbetskraft inom Norden
och EU. Nu ska även medborgarna i de s.k. kandi-
datländerna i Öst- och Centraleuropoa vid anslutning-
en omfattas av denna fria rörlighet. Vi har fortfarande
grupper i vårt samhälle som måste få en plats på den
svenska arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. invandrare,
funktionshindrade och ofrivilligt deltidsarbetande
kvinnor.
På längre sikt finns det dock mycket som talar för
att Sverige och övriga EU-länder bör ge ökade möj-
ligheter för arbetskraftsinvandring. En åldrande och
krympande befolkning innebär att alltfler ska försör-
jas av allt färre i arbetsför ålder. En arbetskraftsin-
vandring kan förmodligen - under rätta förutsättning-
ar - bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt och väl-
färd. Men jag tror att vi behöver en noggrann och
seriös analys av och diskussion om hur den ska se ut.
Vi socialdemokrater vill inte ha ett gästarbetarsy-
stem där arbetstagare från andra länder får sämre lön,
skydd och rättigheter än svenska arbetstagare. Vi
motsätter oss också en nyliberal politik med fri in-
vandring men utan några rättigheter. Den som kom-
mer till Sverige för att arbeta ska ha samma rättighe-
ter, skyldigheter och möjligheter som vi andra har.
Fyra partier, Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänstern
och Kristdemokraterna anser att praxis är för restrik-
tiv när det gäller den s.k. tvåårsregeln. Den frågan har
varit föremål för diskussioner, motioner, debatter i
kammaren och två utredningar; först var det Anknyt-
ningsutredningen, och sedan lämnades ärendet över
till NIPU-utredningen.
I den utredningen var man överens om att när ett
förhållande upphör innan två år har gått på grund av
att kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller
handlingar som innefattar allvarlig kränkning av
deras frihet eller frid ska uppehållstillstånd kunna
beviljas. Vi var också överens om i kommittén att
varje våldshandling eller kränkning inte skulle med-
föra en obetingad rätt till permanent uppehållstill-
stånd, men att hänsyn skulle tas till samtliga omstän-
digheter, främst naturligtvis misshandel, men också
om det fanns barn i förhållandet, om den sökande
riskerade att bli socialt utstött i hemlandet och hur
etablerad man var på den svenska arbetsmarknaden.
Ju närmare tvåårsgränsen desto lägre krav kan ställas
på omständigheterna.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 2000. Den har alltså
gällt i snart två år. Jag tycker att det kan vara bra att
göra en utvärdering när lagen har varit i kraft till-
räckligt länge så att det finns ett bra underlagsmateri-
al för en utvärdering, precis som man gör med många
andra lagar.
Fru talman! I betänkandet finns, som vanligt
tänkte jag säga, också reservationer som gäller visum
och viseringspraxis. Genom att EG-förordningen
antogs i mars 2001 av ministerrådet har viseringspo-
litiken harmoniserats. Alla medlemsstaterna är bund-
na av förordningen som anger de länder till vilka det
krävs visum. Men det innebär inte att praxis harmoni-
serats. Med andra ord bestämmer svenska myndig-
heter, i det här fallet Migrationsverkets styrelse, hur
praxis ska se ut. Riksdagen har också bestämt att det
övergripande målet är att skapa så stor frihet och
rörlighet som möjligt över gränserna och att det är av
största vikt att vi ser till att kontakten mellan männi-
skor i olika länder underlättas.
Utgångspunkten när det gäller viseringsansök-
ningar är att de ska prövas i en generös och positiv
anda och inte i onödan hindra människor från att
besöka varandra. Som jag har sagt så många gånger
tidigare diskuterar Migrationsverkets styrelse fortlö-
pande viseringspraxis för olika länder. Mot önske-
målet om fri rörlighet måste ställas kravet på och
nödvändigheten av att ha en reglerad invandring. Vi
ska också vara medvetna om att många använder sin
visering för att efter inresa ansöka om uppehållstill-
stånd.
Under 2001 lämnades 160 000 visumansökningar in
hos ambassader och konsulat runtom i världen. Av dem
skickades 10 650 till Migrationsverket, som tar de mera
komplicerade viseringsansökningarna. 85-90 % av alla
ansökningar beviljas. På varje sammanträde med Migra-
tionsverkets styrelse diskuteras viseringar och om för-
ändringar behöver göras i praxis, så jag anser att vi har
en generös viseringspolitik.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.