Fru talman! På den sista frågan, om de ensam-
kommande barnen och vad som ligger bakom att de
kommer hit ensamma, vill jag vara väldigt försiktig
med några som helst omdömen utöver det förhållan-
det att de faktiskt är ensamma. Det tycker jag är det
helt avgörande, liksom att många av dem har gått
igenom utomordentligt traumatiska och svåra upple-
velser. Det är det viktiga för oss.
Vad jag ibland vänder mig mot i debatten i Sveri-
ge är föreställningen om att deras lidande skulle vara
förorsakat av Sverige. Jag delar inte den uppfattning-
en. De problem som det här avspeglar har skapats
någon annanstans. Det är vår uppgift att sköta detta
på ett humant sätt och på ett sätt som ska vara det-
samma som när det gäller alla barn här i Sverige. Alla
barn här i Sverige ska tas om hand.
Som Magda Ayoub vet har jag engagerat mig ut-
omordentligt intensivt i fråga om de ensamkommande
barnen. Jag avvaktar nu. Jag har ett stort förtroende
för Kerstin Wigzsell, Lena Häll Eriksson, Barnom-
budsmannen och Andreas Carlgren i Integrationsver-
ket, som nu tillsammans med Kommunförbundet har
att ta fram ett förslag om hur vi ska hantera flera olika
aspekter på detta. En del av de här barnen är ju inte
asylsökande.
Det som jag sade i samband med kommentarerna
till det som hände i Gimo är att väldigt ofta har de här
barnen ett mycket större vårdbehov än de barn som
har fått privilegiet att leva och växa upp i Sverige,
och det måste vi ta hänsyn till.