Fru talman! Också jag känner mig lite otålig, lik-
som Ulla Hoffmann. Ska vi bara vänta och låta kvin-
nor bli misshandlade, och kanske bli hemskickade,
medan vi väntar på utredning, uppföljning och dis-
kussioner? Det känns inte bra. Nog om det. Vi måste
tala också om andra saker.
Jag skulle vilja protestera lite mot att vi får infor-
mation i utskottet om transportörsanvaret, hur man
håller på med förhandlingar i EU, och att vi har möj-
lighet att påverka. Det har vi inte alls.
Vi hade inte ett skvatt möjlighet att påverka trans-
portöransvaret. Där körde EU och regeringen med
förhandlingar över utredningen som höll på alldeles
förskräckligt. Det var inte mycket värt med den på-
verkan.
Frågan om ensamkommande barn är svår. Jag kan
inte låta bli att erinra mig hur chockerande det var att
Migrationsverket och Kommunförbundet var så oen-
se. De visste inte ens när de kom dit hur oense de var.
Jag kan tillfoga det till de punkter som flera har
hjälpts åt att räkna upp. Allt är nog inte så värst hu-
mant.