Herr talman! Kolleger! Vi har en viktig debatt i
dag. Den handlar om gränser, möten mellan männi-
skor och solidaritet och respekt för humanitet. Det här
är också en gammal debatt med inslag av vi och dem,
men det är också en debatt som följer förändringarna
i omvärlden. Det fanns en tid för inte alltför länge
sedan då våra företrädare stod i motsvarande kamma-
re och undrade hur de kunde stoppa flykten från Sve-
rige. Människor lämnade vårt land.
Jag tänkte därmed börja med det svenska egenin-
tresset. Den demografiska utmaningen är enorm.
Tyvärr finns det få förebilder som statsrådet Jan O
Karlsson, dvs. som drar ut lite på arbetslivet, gillar
utmaningar och stimulans och jobbar en bit upp i
åren. Han är ett utmärkt exempel. Vi behöver fler av
den kalibern.
Sverige behöver öppnas för arbetskraftsinvand-
ring. Vi får dagliga rapporter om brister i särskilda
yrkeskategorier. Det görs vissa undantag. Nyligen i
mitt eget län var det ett företag i Karlskoga som fick
ett undantag. Det gjorde att människor med unik
kompetens i ett företag fick stanna och göra företaget
konkurrenskraftigt. Detta skedde i en ort som Karl-
skoga där det är tufft att få tag på andra jobb. Nu får
det företaget leva vidare tack vare undantaget från de
i dag bistra reglerna om arbetkraftsinvandring. Jag
fick senast i dag ett annat samtal från en annan person
i en annan del av Sverige där det inte ges något un-
dantag och där företaget mister unik kompetens.
Detta redovisas också i ett antal dokument. Senast
var det Invest in Sweden Agency som redovisade
återkommande information om hur osmidigt och
dåligt det fungerar att göra Sverige till ett attraktivt
och konkurrenskraftigt land för investeringar. Det kan
gälla studenter som får en bra utbildning i Sverige
som sedan skickas tillbaka till sina hemländer i stället
för att de skulle kunna börja jobba direkt här. Det kan
gälla kompetenta läkare - och vi vet att vi har brist på
dem. De ska inte behöva få rådet av statsrådet Jan O
Karlssons värderade medarbetare att de ska åka hem
till sitt land för att där söka undantag. De ska kunna
söka arbetstillstånd på plats i Sverige.
Behoven kommer att vara stora framöver. Sverige
är en liten del av världen. Sverige ligger långt bort,
och vi har inte världens bästa klimat - även om vi kan
tro det när vi tittar ut genom fönstret i dag. Vi ska på
lång sikt vara glada över om någon människa vill
komma hit i framtiden och jobba när vår del av om-
världen lider samma brist på arbetskraft och läget
kommer att bli än allvarligare om bara några år.
Fru talman! Nej, människor lämnar sina egna län-
der, släkt och vänner också av andra orsaker än att de
vill arbeta och utvecklas i sina yrkesliv - trots att vi
kan se en bättre värld som öppnas för fler och är
friare för fler. T.ex. har detta skett genom olika för-
ändringar. FN har utvecklats något. I vår del av värl-
den har vi Europeiska unionen som har öppnat grän-
serna inom unionen och därmed har ökat rörligheten
och friheten. Vi kan se samma sak i andra regioner
runtom i världen.
Internationellt kommer nya institut. Jag är ytterst
glad över att det snart kommer att finnas en interna-
tionell brottmålsdomstol på plats. Det är en domstol
som förhoppningsvis kommer att lägga band på några
massmördare och diktatorer i världen, dvs. att de inte
kommer att förtrycka sitt eget folk därför de vet att de
kommer att ställas till svars och få ta sitt ansvar inför
domstolen.
Verkligheten är ändå besvärlig för miljarder män-
niskor. Krig och förföljelse innebär att människor
måste fly. Vi kan se hur Mellanöstern har gått från
fredspris till världskris. Vi kan se hur människor
förföljs i diktaturer, vilket nyligen debatterades i
kammaren i samband med att utrikesutskottets betän-
kande behandlades. Tillståndet i världen är fortsatt
allvarligt.
Vi liberaler är inte nöjda förrän fler människor
kan lämna orättvisor och förtryck och det går att se
till att undvika humanitära katastrofer oavsett orsak.
Här har Sverige och Europeiska unionen ett stort
ansvar.
Vi kan se en nästan hopplös utveckling. Murarna
har i praktiken blivit högre, empatin har minskat, och
vi får se en alltmer smaklös argumentation för den
politik som förs av våra företrädare. Detta är sorgligt.
Jag menar då inte framför allt svenska företrädare,
utan jag menar ledare från de andra europeiska län-
derna.
Det sägs att EU söker sin själ. Det har inrättats ett
konvent där man ska finna en ursprungstanke för
vilken värdegrund Europeiska unionen ska vila på. I
denna praktik handlar det numera bara om vi och dem
i migrationsfrågorna. Vi ser viseringsregler, trans-
portörsansvar och regler mot flyktingsmuggling som
bara fokuserar på att stoppa människors möjlighet att
söka en fristad.
Här tycker jag att regeringen måste fortsätta, och
lägga ned än mer ökad kraft för att driva detta i rätt
riktning - och dit är det inte på väg nu.
När man ser på de nationella och svenska förhål-
landena så måste man beröra detta med vår egen
process. Vad kan vi göra här och nu i Sveriges riks-
dag? Då är det glädjande att vi snart kan se en ny
asylprocess. Vi liberaler har under långa och många
år levererat kritik mot detta fundamentala systemfel
som har funnits i svensk asylprocess beroende på att
man har saknat fundamentala utgångspunkter för
rättssäkerhet. Det är detta som är problemet, Gustav
von Essen, och inte att det trots detta sitter skickliga
jurister och försöker upprätthålla ett dåligt system. Ett
dåligt system ger oavsett jurister dåligt resultat.
Nu är vi på gång. Vi har enighet, och det gläder
mig. Det kommer nog att ta tid, och det är tråkigt,
men vid en så stor förändring som vi nu gör måste vi
visa respekt för att den blir bra. Jag hoppas att stats-
rådet Jan O Karlsson snart kommer tillbaka med en
stark produkt som vi tillsammans kan jobba igenom i
utskottet och i kammaren.
Jag kan också notera att när det gäller handlägg-
ningstider så handlar det också om resurser beroende
på hur många människor som söker sig till vårt land
eller vår del av världen. Jag har sett i tidningarna att
vi snart kan förvänta oss ytterligare pengar till Mi-
grationsverket. Det är nödvändigt och välkommet för
att kunna ha mer personer som betar av de högar som
förutom ökade kostnader i sig producerar långa vän-
tetider som är nedbrytande för människor.
När det gäller det materiella innehållet - inte pro-
cessen - har t.ex. Ulla Hoffmann fördelaktigt redovi-
sat problemen i dag när man delar upp människor i
flyktingar och skyddsbehövande i övrigt. Det är inte
tillständigt eller acceptabelt att människor diskrimine-
ras på sexuell läggning eller kön, vilket sker i prakti-
ken.
Begreppet humanitära skäl i svensk lagstiftning
måste omsättas till verkliga ord i en verklig praktik.
Man får näst intill dagliga brev eller samtal från män-
niskor som känner sig djupt kränkta och som förorsa-
kas ett enormt humanitärt lidande.
Vi måste även se till att barnens bästa blir en reell
verklighet. Vi har sett förläggningseländet. Jag tycker
att statsrådet och regeringen har vidtagit rejäla åtgär-
der, och jag hoppas att de nu fullföljs så att vi får se
verkliga förändringar. Men här måste vi också se den
verklighet som finns i själva lagstiftningen, dvs. att
man väger barnets bästa mot behovet av en reglerad
invandring. Det kan väl vara rimligt i någon mån,
men det kan inte sluta med att alla eller väldigt många
barn inte får stanna beroende på att man hänvisar just
till behovet av reglerad invandring och att barnen blir
lidande.
Vi är stolta över och vi vill försvara barnkonven-
tionen. Vi kommer att ha en stark svensk delegation
vid FN:s barntoppmöte. Då ska vi inte behöva svara
på varför vi inte fullföljer detta på hemmaplan.
Vi har haft en ganska bred enighet även om anhö-
riginvandringen och att den måste bli flexiblare. Vi
måste se till att människor kan få bota längtan, för det
är vad det handlar om. Det handlar inte så mycket om
skyddsbehov utan det handlar om att människor ska
få återförenas och få rimliga livssituationer för sig
och sina familjer. Allrahelst när det är så svårt att få
visum och kunna göra naturliga besök så måste man
kunna göra det möjligt för människor även utanför
kärnfamiljen att återförenas. Vi har kopplat till ett
försörjningsansvar, och det tycker vi liberaler är bra
inte minst i ett längre perspektiv där vi kopplar detta
till det som jag började prata om, nämligen det enor-
ma behov av arbetskraftsinvandring som vi kommer
att ha. Vi måste också ha möjlighet att bota längtan
för de många människor som kommer att vara tvung-
na att komma till vårt land, om de vill komma.
Fru talman! För att korta lite tid här så kan jag
konstatera att utmaningarna är stora. Visionerna vari-
erar, men tror man på att det går att förändra så måste
vi föra debatten här.
Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reser-
vationerna 2, 6 och 12.